- 6/9/2025
Category
📺
TVTranscript
00:00Under tre säsonger av Spårlöst är det många människor som har återförenats.
00:05Det har blivit känsloladdade och efterlängtade möten.
00:09Men hur gick det sen? Det ska jag ta reda på.
00:30Nu är jag i Älgarås och alldeles strax hemma hos familjen Hermansson igen.
00:52Det är lite mer än ett år sedan när jag var här och träffade fyra syskon som adopterats från Polen.
00:58Jag åter tillbaka med två av dem, Beata och Maria.
01:01Resan var lyckad. Vi hittade en stora syster och en helt fantastisk familj.
01:07Nu vill jag så gärna veta hur det har gått. Har de lyckats hålla kontakten?
01:12Den här resan har varit helt otrolig. Det har verkligen behövd resa och betytt jättemycket.
01:33Våra barn har varit väldigt starkt åt den här resan. Det känns som att syskonen har återförenats på något sätt.
01:44Kött.
01:54Hej!
01:55Hallå!
01:56Hallå!
02:01Hej!
02:02Hej!
02:03Hur mår ni?
02:04Ja, mår jättemycket.
02:05Hallå!
02:06Hej!
02:07Hej!
02:08Hej!
02:09Vad roligt att vara och ses.
02:10Ja, detsamma.
02:11Var är det Rafa här?
02:12Han kunde inte komma.
02:13Vad synd.
02:14Ja, verkligen.
02:15Ja, verkligen.
02:16Ja, men ni är många nog ändå.
02:18Ja, precis.
02:19Vad kul.
02:20Ska vi gå in och sätta oss och prata lite?
02:23Ja, absolut.
02:24Ja.
02:25Tycker jag.
02:26Ja.
02:27Hur har ni haft det?
02:28Bara en bra.
02:30Ja, det har varit jättebra.
02:32Nu är det ju lite drygt ett år sedan som Beata och vi åkte iväg på den här resan tillsammans med mig.
02:39Ja.
02:40Hur kändes det för dig Evelina när de åkte när resan gick så här?
02:46Du vinkade iväg?
02:47Det kändes pirrigt och det var mycket i huvudet på samma gång.
02:52Man undrar mycket vad som händer och sker där borta.
02:55För jag fick ju inte reda på någonting förrän de kom hem då.
02:58Kan ni beskriva mötet med er syster?
03:02Nu så här efter honom.
03:05Gud.
03:06Jag känner inga ord.
03:07Nej.
03:08Det var mest liksom man var så glad.
03:10Man såg henne stå där uppe och man kände bara att, oj vad nära.
03:16Det var jättemyktigt.
03:22Ser ni den där vädekalen där uppe?
03:25Ja.
03:26Mm.
03:27Bakom den.
03:28Okej.
03:29Står er syster.
03:31Okej.
03:32Det var så många olika känslor men mest var det ju lycka liksom.
03:44Och man fattar ju inte riktigt då att det var sant.
03:49få krama om henne och känna att, men gud det är så här liksom och det är på riktigt liksom.
04:07Det är mäktigt.
04:17Och så kom de hem med de här erfarenheterna och upplevelserna och berättade för er.
04:22Ja.
04:23Vad kände du då egentligen?
04:24Jag vet inte riktigt.
04:26Det var jättemycket känslor alltså då.
04:29Det var ju både jobbiga och roliga saker.
04:32Mm.
04:33Så det måste ha varit väldigt blandat för dig att få höra allt här på en gång.
04:37Ja.
04:38Det var det verkligen.
04:39Ja.
04:41När Ulrika hade varit hos mor och morfar och kollat när dem så att det var helt bra att vi, det här med kamera och om de ville träffa oss och allt.
04:49Så berättade hon även att, att vi hade syster som bodde hos dem.
04:54Ja.
04:55Men inte lilla syster utan stora syster.
04:57Ja.
04:58Hon är stora syster?
04:59Ja.
05:00Lägg av.
05:01Hon är 28.
05:0228 är hon va?
05:03Ja.
05:04Vi är 28.
05:05Ja.
05:06Ja.
05:07De berättade ju först och främst att de hade hittat en syster.
05:13Jag är inte stora syster längre.
05:18Och så har vi mostrar.
05:20Så fick jag ju se kort på min biologiska mamma där och vi var jättelika.
05:25Och sen berättade de händelsen om dem då.
05:28Att de inte fanns kvar vid livet och det där.
05:30Så det, det var jobbigt.
05:33Var det.
05:34Ja.
05:35Så det tog tid och smälte allting innan.
05:39Men berätta, vad har ni haft för kontakt?
05:41Vi åkte ju ner efter 25 dagar till Polen.
05:45För alla var helt, ville dit.
05:47Och mamma och pappa var nyfiken.
05:49Nej, Lina var nyfiken.
05:50Och Raphael.
05:51Ja.
05:52Sen ville ju även släkten och träffa dem liksom.
05:54Ja.
05:55Se hur de ser ut och hur de är.
05:57Och vi saknat dem och pratat om dem och att de ville träffa dem och sådär.
06:00Sådär.
06:01Ja.
06:02Tanken var ju att vi skulle åka till sommaren alltså.
06:04Men vi kunde inte hålla oss.
06:07Men hur var det?
06:08Det får du berätta om, Evelina.
06:09Det var pirrigt, jättepirrigt.
06:11Och nervöst.
06:12Ja, det var ju första gången för mig så att jag visste inte hur de såg ut och liksom sådär.
06:19Så att det var ju mycket känslor och pirrigt och nervöst och hela den här bitan.
06:23Men det var jättekul.
06:24Mm.
06:25Hur upplevde ni det här att komma ner till din familj?
06:28Nej, vi tyckte det var jättespännande och precis som, precis som Evelina säger va, så var vi ju jättenyfikna.
06:38Och vi ville inte vänta till sommaren och bygga upp en dröm i tre månader utan vi ville ju åka ner direkt.
06:44Så.
06:51Man fick inte ut ett enda ord liksom.
06:53Det blev mest pussar och kramar och mycket gråt och glädje liksom sådär så att.
06:59Det kändes verkligen som att man har känt henne hela livet alltså.
07:04Man var så varm och härlig person och tog verkligen att krama om henne verkligen sådär.
07:10Jag har ju verkligen inte släppat taget om henne så att det kändes utdupla.
07:18Nej men de tog emot oss med öppna armar verkligen.
07:23Inga konstigheter utan allt blev så naturligt.
07:27Vi kände oss som släktingar vi också som hade varit på villogspål ett tag.
07:36Det var fantastiskt helt enkelt.
07:39De var så glada och öppna.
07:45Det pussades, det kramades och det var inget konstigt.
07:49Så det var ju helt underbart.
07:51Och det kändes ju inget konstigt heller att det inte skulle bli så utan det var något som man väntade sig liksom.
07:57Att de skulle komma där med öppna armar och ta emot alla liksom.
08:01Men sen har de varit här också.
08:05Vi hyrde ju en buss och åkte ner igen i somras och så var vi en vecka där nere och sen efter en vecka då följde hon med oss till Sverige.
08:13Hur upplevde hon det då? Var det värsta kulturkrocken eller vad tyckte hon om Sverige?
08:19Hon älskade verkligen.
08:21Hon tyckte att det var dyrt.
08:23Hon tyckte att det var jättefint och liksom allt var så vackert och liksom sådär.
08:30Hon tyckte ju väldigt mycket om att umgås med sina syskon.
08:34Oj, oj, oj, det märkte vi.
08:36Hon ville gärna dra sig till det så fort det var något sådär.
08:41Det var hela tiden väldigt närhet och såhär.
08:49Det måste ha varit jättemäktigt för henne. Det syntes på henne.
08:53Allt hon såg, hon verkar njöta av varenda stund.
08:57Hon tryddes liksom med oss och ville vara med oss hela tiden.
09:01Ja, det var, ja, helt otroligt.
09:08Vi åkte och badade och det har vi aldrig gjort liksom.
09:11Till riddaveckan då, medietidsveckan då, i Hova.
09:15Det var jätteroligt och få liksom henne att se liksom hur vi har hört och ja, hur vi bor och allt runt omkring liksom.
09:27Så det var jätteroligt och det har betytt jättemycket.
09:33Och sen just att kunna säga, det här är min syster.
09:37Helt otroligt.
09:45Har ni som föräldrar märkt någon förändring hos era barn?
09:51Ja, det tycker jag verkligen.
09:53Ja, det tycker jag verkligen.
09:55Det tycker jag de har blivit lugnare.
09:57Nej men det är, ja men det är som man såg innan det här att det var som att få en pusselbit.
10:03Ja men det har blivit en inre säkerhet på något sätt och ett lugn skulle jag vilja påstå.
10:09Man mår ju mycket bättre, mer gladare liksom. Ja, det känns verkligen inombords där bra.
10:17Det betyder så himla mycket att man har liksom fått allt på plats nu.
10:23Vad som har hänt och att man har träffat den släkten man har gjort och systern.
10:29Vad tänker ni här framöver då?
10:31Är det här liksom, har ni era två separata familjelivet ännu eller på vilket sätt kommer ni fortsätta den här relationen?
10:40Vi kommer väl fortsätta som vi har gjort nu då, det senaste att vi hälsar på dem och att de får komma hit och hälsa på oss och sådär då.
10:48Ha den här telefonkontakten och genom internet och allt det där så att det kommer inte släppas, det kan jag lova.
10:59Tack så jättemycket för att jag fick komma.
11:01Tack själv.
11:02Tack själv.
11:03Tack själv.
11:04Och vad det varit jätteroligt att se dig igen.
11:06Detsamma.
11:07Hejdå.
11:08Hejdå.
11:09Hejdå.
11:29Innan vi åkte ner till ungen och gjorde den här resan så var jag väldigt splittrad och frustrerad och arg om mig för att
11:37det var ju inte lätt att komma hit och tappa sin familj och gå igenom allt det där vi gjorde i ungen.
11:50Nu är jag hos syskonen Christian och Ildiko som återförenas med sin biologiska mamma och sin storibor Laszlo i ungen i förra säsongen.
11:58De beskrev resan som en befrielse och sa att de aldrig skulle släppa kontakten.
12:09Hej!
12:10Hallå!
12:11Jag vill välja lite att se er.
12:12Hejdå!
12:13Hej Vicka!
12:14Hallå!
12:15Hur mår ni?
12:16Bra!
12:17Hur mår du?
12:18Jättebra tack!
12:19Ska vi gå en promenad och prata lite?
12:21Ja.
12:22Ska vi ta på oss?
12:27Oj gud, det gick bra!
12:34Den här resan som vi gjorde tillsammans, den var ju väldigt omtumlande.
12:38Hur kändes det fred när vi kom hem sen?
12:40Man ville bara komma och åka tillbaks.
12:44Var det så?
12:45Ja.
12:47Var det så härligt där?
12:48Absolut.
12:49Ja.
12:50Nu ville jag bara träffa alla igen.
12:52I början när vi kom hem så tänkte jag att jag skulle flytta ner igen.
12:56Det kändes jättejobbigt för jag kände mig helt plötsligt väldigt ungensk.
12:59Men inte längre eller?
13:01Nej, jag insåg ju ganska fort att jag är mitt liv här och de har sitt liv där.
13:07Så vi får göra det bästa av situationen.
13:09Kan du beskriva det här mötet nu så här i efterhand?
13:13Hur riktigt är det som hände?
13:15Det var storslaget att få träffa honom på en så vacker plats.
13:19På en stor fin äng vid solnedgången så stod han ju där längst.
13:23Bort så var det svårt att hålla tålarna tillbaka.
13:28Ser ni den där killen där borta?
13:29Ja.
13:30Det är brorsa.
13:33Ni får gå till honom nu.
13:39Det är bra.
13:40Det är bra.
13:41Det är bra.
13:42Det är bra.
13:43Det är bra.
13:44Det är bra.
13:45Det är bra.
13:46Det är bra.
13:47Det var jättevackert och jättehärligt att få prata med honom och krama honom.
13:51Det var jättevackert och jättehärligt att få prata med honom och krama honom.
14:03när jag såg min brorsa på ängen så kändes det jätte jättebra.
14:13Det kändes som vi hade träffat varje dag.
14:16Ja, det känns underbart att ha en brorsa nu.
14:17Det klickade direkt när vi träffade honom och det var väldigt känsloladdat när vi kom fram för att det betyder ju väldigt mycket för mig att få träffa honom.
14:31Nu i efterhand så är vi väldigt tajta och vi lyssnar i princip på samma musik och vi är väldigt lika som personer.
14:52Det känns ju jätteroligt av honom i sitt liv.
14:56Han anser att våra mamma bor här.
14:59Det var ju en väldigt mäktig resa som rörde upp väldigt mycket känslor.
15:15Det har varit väldigt jobbigt när vi kom hem och nu har det lugnat sig.
15:19Har ni varit tillbaka på ungen sen dess?
15:23Ja, i februari.
15:25Vi åkte ner och hälsade på för brorsan skulle fylla 30 och han hade fått en bebis också som vi ville jättegärna träffa.
15:37Det var jätteroligt att träffa barnet.
15:39Det var jättehärligt.
15:41De valde att döpa honom till Christian och vi fick också veta att vi skulle vara hans gutt föräldrar.
15:46Vad roligt.
15:48Jättehärligt.
15:49Var ni med på dopet?
15:50Alltså har det varit?
15:52Nej det har inte varit någon dop ännu.
15:54Så då ska du åka tillbaka igen?
15:56Ja, förhoppningsvis.
15:58Vad roligt.
15:59Vad roligt.
16:00Jag var med på det.
16:01Men hur ser relationen ut till er biologiska mamma?
16:04Det hände ju väldigt spänt fortfarande.
16:08När vi träffade vår biologiska mamma i Ungern så var vi fortfarande lite arga och visste inte vad som hände och varför vi hamnade på gatan.
16:18Så att nu när vi kom ner så känns det fortfarande lite spänt.
16:22Jag kände fortfarande lite besviken på vår mamma för att hon valde den vägen hon valde.
16:30Trots att vi har fått höra hela historien så är det väldigt svårt för oss att acceptera som det blev.
16:38Så det är fortfarande lite jobbigt.
16:42Tror ni att det kommer förändras eller kommer det vara så här?
16:47Jag tror att det kommer nog vara så.
16:51Hur känns det så här i efterhand att ni har träffat er släkt där borta?
16:56Det känns jättehärligt att veta att man har en familj till att åka till.
17:00Mitt liv har ju förändrats väldigt mycket.
17:02Mycket mer balanserad och glad och släpper till lite mer.
17:06Jag tror att Illyck har förändrats väldigt mycket efter resan också.
17:10För att hon var ju väldigt nervös och orolig av sig också.
17:14Nu är mycket mer harmonisk och balanserad i sin person också.
17:18lite säkrare på sig själva.
17:21Det märks att hon är glad över att hon har en familj där också att kunna åka till.
17:25När åker ni tillbaka nästa gång har Illy på?
17:29Så fort som hon bara går.
17:32Roligt att ni ska bygga ut föräldrar.
17:34Ja.
17:35Lycka till så jättemycket.
17:37Tack.
17:38Och tack så hemskt mycket för att jag fick komma och träffa er.
17:40Tack.
17:41Hej.
17:42Hej då Kristoff.
17:43Hej då.
17:44Hej då.
17:45Hej.
18:00Nani som är adopterad från Portugal åkte tillbaka för att hitta sina rötter
18:10Och det gjorde hon med besked, fast inte i Portugal utan i Luxemburg
18:15Där hittade hon inte bara sin biologiska mamma utan en stor släkt med flera syskon
18:22Och jag undrar förstås hur det har gått om de har lyckats hålla kontakten
18:30Det finns ju inte ord för alla känslor som fanns när jag träffade min familj
18:39Inte ens idag efter att jag kunnat suttit och tänkt efter och tiden har gått sådär
18:45Men ska jag hitta något ord då är det ren kärlek, det är vad jag kan kalla det
18:51Ska jag ta ut de här böllerna?
18:54Det kan du göra
18:55För Ananiens del så bestod ju nästan halva hennes person utav ett papper med tolv namn på
19:02Hon visste att hon hade varit på barnhem i Portugal och sådana saker
19:06Att hon var född i Mozambique men hon hade inga minnen av det
19:09Utan det var bara i princip en ask som det låg någonting i som hon inte hade något grepp om
19:25Hej hej!
19:34Väljuka!
19:36Anani, jag träffas
19:38Tack så mycket
19:38Välkommen in
19:39Ja, tack så mycket
19:40Så, vi serverar lite kaffe
19:43Hemskt, Janna
19:43Tack så mycket
19:44Anani, du hittade ju en väldigt stor släkt
19:50Blev du chockad när alla dök upp där?
19:53Alltså, jag tänkte egentligen ingenting tror jag när jag väl stod där för att det var för mycket på en gång och det var för mycket folk och allting sådär
20:00Men när man kom tillbaka till hotellet efter, då för första gången kände man glädje
20:07Alltså, såhär, då kunde man acceptera och förstå vad som hade hänt
20:11Alla trodde ju att de skulle åka ner och försöka hitta något eller några syskon
20:16Och så hittade hon då ett helt gäng mostrar och morbröder
20:20Hon hittade sin mamma, framförallt hela
20:23Hon hittade sin lillebror
20:26Och sen hittade hon femtio två kusiner eller vad det nu var
20:29Jag var mest chockad
20:32När alla kom in så såg jag fortfarande och tänkte att min mamma lever
20:36Så att, mötet med din mamma blev ju också väldigt dramatiskt
20:41Okej, okej, okej
20:45Bon licenza
20:47I know Deus
21:12Augusta
21:14Augusta
21:16Jag trodde hon dog
21:21Rakt av, det var min första tanke
21:23Trodde du?
21:24Ja, det var min första tanke
21:25Hon dog, vi tog livet av hon, hon fick hjärtattack eller någonting
21:27Men gud, vilken, ja
21:29Men sen så berättade de ju att hon
21:32Hon har en blodsjukdom som gör att hennes blodtryck går upp och ner
21:35Och då kan hända att hon svimmas
21:37Och det var egentligen inget farligt alls
21:39Det var en vanlig sak, men
21:41Inte för dig
21:42Nej
21:43Men sen efter när hon hade vaknat till och
21:46Ja
21:47Hade fått rucka lite vatten och runnade ner sig
21:49Så
21:50Då, alltså det
21:52Hon tog fram min bror och sa att det här är din bror
21:55Det är den känslan när jag satt där bredvid de två
21:58Det är
21:59Jag ska kunna börja grata när jag börjar tänka på det
22:01Mm
22:02Det är obeskrivigt
22:03Nej, nej
22:04Agosha vill att jag ska berätta för dig att det där är din bror
22:09Hej
22:11Hej
22:12Hej
22:13Hej
22:14Hej
22:15Hej
22:16Hej
22:17Hej
22:18Hej
22:19Hej
22:20Hej
22:21Hej
22:22Hej
22:23Då blev jag glad, jag blev så glad för att
22:25Jag blev så, jag var så stolt över honom för att
22:28De hade ju din lillebror och jag bara kände så här
22:31Gud vad jag har en charmig lillebror
22:35Hon vill att jag ska berätta
22:37Jag sa, ja hon är jättelycklig
22:38Ni är jättelycklig för att hon har fått en lillebror
22:41Det finns fler
22:43Säger Agosha
22:44Och då sa jag
22:45Hur många då?
22:46Sju
22:47Ni är sju syskon
22:49Ni är sju syskon
22:51Tycker du att
22:56Har du förändrats här den här resan?
22:58Alltså jag menar om du tänker på det som du var innan och som du är nu, är du en annan människa nu?
23:04Annan människa tror jag inte att jag är
23:06Men däremot så är jag
23:08Så mycket
23:10Vad ska man säga
23:11Gladare
23:12Över att vara någon i
23:15Hon har blivit lugnare på något sätt
23:17Säger jag
23:19Att det är inte en förändring man kan
23:22Man kan se
23:23Ja sen
23:26Jag är ju glad
23:28Men hur har kontakten varit efteråt?
23:31Har du träffat honom någonting?
23:32Jag har varit där nere en gång
23:34Det är så hastigt
23:36För min mamma ringde och sa att Hugo fyllde år
23:38Och hon ville jättegärna att jag skulle komma ner
23:40För hon
23:41Hon tyckte att det skulle vara en jättebra överraskning
23:43Så han visste inte om att jag skulle komma
23:45Och
23:47När man kom dit i början
23:48Alltså man var blyg
23:49Alltså det låter lite skumt
23:51Men man var lite småblyg och sådär
23:53Det släppte egentligen när jag satt mig på en stol
23:55Jag sitter lite speciellt när jag sitter på en stol
23:58Jag har oftast benar under mig och grejer
24:00Så kom en i baren fram och sa
24:02Oj du sitter exakt som din mor
24:04Hon sa
24:05Ja hon kan inte heller sitta med benarna ner
24:07Hon vill ha dem under sig och sådär
24:09Så att då
24:10Då började vi garva och sådär
24:11Sen så
24:12Alltså hela den där familjen är
24:14Något sjukt öppna och
24:16När jag var där nere var det som att jag aldrig hade lämnat dem
24:19Alltså deras sätt att ta hand om mig och så som de verkligen var
24:23Alltså
24:24Alla min most
24:25Vi bodde hos min moster
24:26Och
24:27Hennes man
24:28Vi hade grillfest på kvällen
24:30Och så att
24:31De tog verkligen hand om mig
24:33Hugo
24:34Då fick jag kontakt med på en gång
24:36Alltså att han är det enda barnet som inte
24:39Har samma pappa som de andra syskorna
24:41Precis som jag
24:42Så han har varit
24:44Han har varit lite ensam
24:45Om man säger så
24:46Och han sa det här
24:47För första gången känner jag
24:48Att jag också har någon som jag kan prata med
24:50Som finns där för mig
24:51Och då blir man såhär
24:53Alltså
24:54En konstig känsla
24:56Att bli stora syster på det sättet
25:00Och han är det finaste som finns
25:06Men det är ju helt fantastiskt att du kan känna så stark
25:09För någon som du inte känner
25:11Ja det är nästan
25:12Alltså det är ju strämmande
25:14Men hur har det här varit för er?
25:16Att hon kommer hem och pratar om en
25:17Om en lillebror
25:19Och en jättestor familj
25:20Vad väcker det för tankar hos er?
25:23Vi var ju ganska gamla som föräldrar
25:26När vi adopterade när ni
25:27På en vacker dag
25:29Så
25:30Så
25:31När vi så småningom
25:33Lägger näsan i vädret
25:35Då finns det inte så många kvar
25:37Vi har ju släkt också i och för sig
25:39Men inte så stor
25:40Så att nu helt plötsligt
25:41Nu har hon ett
25:42Myller av släktingar
25:45Ja vi tycker det är helt fantastiskt
25:48Eftersom vi inte har några fler barn
25:52Det känns väldigt tryggt och bra
25:54Som förälder är det ju det bästa
25:57Gå vad man kan få egentligen
25:59När man vet att för
26:01Att för ens eget barn
26:03Kommer framtiden att fungera på ett
26:06Väldigt bra och skönt sätt
26:08Vad tänker ni för att
26:10Jag hoppas ju på att kunna åka ner till sommar
26:15För att de
26:16Min moster Isabel som var hemma hos först
26:20De har ju hus i Portugal
26:22Sen så vill jag ha hit
26:24Min mamma och min bror
26:25Så att jag kan få visa
26:26Hur bra jag har haft det
26:28Och vilken underbar familj jag har här
26:30Och att jag verkligen
26:31Folk som tar hand om mig älskar mig här
26:33Så det är vad jag hoppas på
26:35Sen så
26:36Så sagt
26:38Tiden visar väl
26:39Men jag kommer hålla kontakt med mig
26:41Jag kommer aldrig släppa dem
26:42Det finns inte
26:43Tack så himla mycket
26:44För att jag fick komma hit och hälsa på
26:46Tack för att du ville komma
26:47Tack så mycket
26:48Tack så mycket
26:49Hej då
26:50Tack
27:06Tack så mycket
27:07Det finns inte
27:08Tack så mycket
27:09Och det är en liten
27:10Det är en liten
27:12Nätten
27:13Jag kan tala om den
27:14Man kan ta
27:15Nu är jag på väg hem till
27:18Mikael i Nässjö
27:19Han var med i den första säsongen
27:20Utav Spårlöst
27:22Han är adopterad från Thailand
27:24Thailand åkte tillbaka för att hitta sin biologiska mamma, vilket han gjorde, och en syster.
27:30Och jag har hört att de har varit här i Sverige och hälsat på.
27:34Och det låter helt fantastiskt, så det vill jag väldigt gärna höra mer om.
27:54Att få träffa min mamma, och min syster som jag inte visste att jag hade, blev lite dubbelglädje.
28:06Det har varit ett hålrum som har fyllts.
28:11Det är någonting som jag har gått och längtat efter under alla år.
28:24Det var som jag hade förväntat mig. Någonting som skulle förändra hela mitt liv.
28:41Hon sa att du är väldigt hansam.
28:43Jag hade ju gått och längtat i alla år.
28:51Och när jag väl fick träffa min mamma och syster så blev det någon typ av tillfredsställelse.
29:01Ett lugn infann sig.
29:11Hej!
29:12Hallå!
29:12Ulrika.
29:13Mikael, välkommen in.
29:14Tack så mycket.
29:15Tack.
29:17Hur har du haft det?
29:18Jättebra.
29:19Det har varit omtumlande.
29:21Mycket att tänka på.
29:23Men nu är jag väldigt spännande att få höra.
29:25De har ju varit här och ens satt på, eller hur?
29:27Berätta, hur var det?
29:29Ja, det var jättekul.
29:32Jag var jättenervös.
29:33Och de var väl säkert lika nervösa, om inte mer.
29:37De har ju aldrig varit utomlands.
29:39Det är bra att hjärtligt återse en,
29:42men efter det så blev det fyra timmars tystnad i bilen.
29:46för mig var det viktigt att visa hur jag bor idag.
29:52Och hur jag växte upp, mina föräldrar och mitt barndomshem.
29:57Man kan inte beskriva sånt, utan man måste få se det och uppleva det på plats.
30:02Det måste ha varit en otrolig kulturkrock för dem.
30:06Berätta.
30:07Ja, det tror jag säkert.
30:09De har ju väldigt fattigt i Thailand.
30:13De har ju ingen bekvämlighet som vi har med,
30:17inte ens egen toalett.
30:18De har en riskokare i sovrummet i stort sett.
30:22Och helt plötsligt här då, så finns allting att tillgå.
30:28Det var nog en ganska så stor chock,
30:34överraskning, lättnad.
30:36Alltså blandat.
30:38Men det är ju någonting som de inte känner till sen tidigare.
30:41Vad tyckte du om om den svenska maten?
30:45Ja, det var spännande.
30:46Hon hade med sig egen mat.
30:49I form av pulver.
30:51Det var någon slags griskött.
30:54Malet till pulver.
30:58Med kryddor.
30:59Och det blandade hon med ris.
31:01Och sen var hon jättenöjd med det.
31:03För man tyckte inte vår mat var speciellt god.
31:06Nej.
31:11Utvecklades relationen så som du hade förväntat dig?
31:15Jag hade nog egentligen inte förväntat mig så mycket.
31:19Hon kommer aldrig vara med min biologiska mamma.
31:24Vi kommer kunna bli vänner.
31:25Men jag har mina föräldrar i Sverige.
31:29Och önskan att lära känna henne bättre.
31:31Och mina släktingar i Thailand finns ju såklart.
31:34Men det är mer för min egen del.
31:35att se min bakgrund och så vidare.
31:44Hur ser framtiden ut nu då?
31:47Vi ska försöka åka dit.
31:48Så fort det går.
31:50Men det ska passa ihop med semester.
31:53Och lite planering.
31:55Och sådana grejer.
31:57Lycka till!
32:05I årets säsong så åkte jag till Lettland med Oksana.
32:15Hon letar efter sina två storebröder.
32:18Vi hittade hennes mormor.
32:20Och en av storebrorsarna, Renars.
32:22Och det mötet, det var verklig syskonkärlek.
32:26Nu är det ju inte så långt mellan Sverige och Lettland.
32:29Så jag hoppas att det betyder att de har kunnat ses.
32:35Det här mötet och resan till Lettland
32:45har gjort så att jag slappnar av mer som person.
32:49Och jag känner att jag tillhör någon nu.
32:53Innan så visste jag inte riktigt
32:55vem jag var eller
32:57jag var osäker.
33:00Men nu så
33:05kan jag liksom bara luta tillbaka
33:07och känna att jag tillhör en familj nu.
33:09Så att
33:10man känner sig älskad.
33:11Och det är det som verkligen
33:13det syns på mig.
33:15Jag är mycket gladare.
33:20Hej Oksana!
33:21Hej!
33:22Hur mår du?
33:23Jag mår bra.
33:23Ja, hur bra.
33:25Det var inte så länge sedan.
33:26Nej, det var det inte.
33:27Har du återhämtat dig?
33:28Ja, det har jag nog gjort.
33:30Ja, bra.
33:36Mötet med min bror var helt fantastiskt.
33:40Det var otroligt kul att få se han
33:42och få liksom se sin egen bror
33:46kött och blod.
33:48Det var riktigt kul att få göra det.
33:50Det var jättehärligt.
33:55Och se att han stod där med blommor
33:58och en alder
33:59och han var
34:00så sjukt.
34:03bara så sjukt.
34:03Allt släppte bara.
34:15Så fort jag såg han
34:16och jag fick krama om han
34:18och det var så naturligt.
34:20Vi var bara där.
34:22Nu är jag väldigt nyfiken.
34:35Har ni sett sen vi var där?
34:37Ja, jag var där för
34:40några veckor sedan bara.
34:42Berätta?
34:43Nej, jag tog en
34:44sista minutenkryssning
34:46till Riga.
34:49Han visste inte om det
34:50och inte jag heller egentligen.
34:52Så åkte jag bara dit
34:53och så hörde jag av mig till honom
34:54när jag var på båten
34:56att jag kommer
34:56till Riga.
34:59Jag vill ju åka dit
34:59så fort som möjligt
35:00och
35:01bara se hans.
35:02Det känns som att man är ju rädd
35:04att
35:04man ska förlora kontakten
35:06eller att
35:07det är något som ska hända
35:08och
35:08man inte kommer få se han igen.
35:11Hur var det att se honom
35:12en andra gång så?
35:14Alltså det var så naturligt.
35:16Han stod ju där
35:17när jag kom.
35:18Det var så himla kul
35:19att bara få se honom
35:20och han var så himla glad
35:21och
35:22han stod i telefon
35:23minst en halvtimme efter
35:25och
35:25berättade för både
35:27mormor och morbror
35:28hur jag såg ut
35:29och
35:29att han var där
35:30och
35:30att han var jättelycklig
35:32och
35:32det var riktigt kul faktiskt.
35:36Vi var i alla fall med varandra
35:37i tre, fyra timmar och sånt där.
35:39Vad gjorde ni då?
35:40vi fikade
35:43och åt mycket
35:44och
35:44bara gick runt
35:46och mös
35:46och
35:47försökte
35:48prata lite
35:51vett med varandra
35:52om
35:53livet.
35:55Jag och Renars
35:55vi pratade om allting.
35:58Om sin flickvän
35:59om sin son
36:00om hur mormor har det
36:03morbror
36:05hur det går
36:05för hans företag
36:06och
36:06vi pratade verkligen om allt.
36:09Hur kommer
36:10din relation
36:10utvecklas tror jag?
36:12Hur mycket kommer det ses?
36:13Vi pratade med varandra
36:15två, tre gånger i veckan
36:16och
36:17jag går ju på
36:18mina ryska lektioner
36:19och han
36:20försöker lära sig
36:21av sin morbror
36:22och prata engelska.
36:24Och sen har vi bestämt
36:25att
36:26nu till sommar
36:27så ska jag åka dit
36:28i
36:29några veckor
36:30eller några månader.
36:31och bara umgås
36:34så kanske jag
36:35kan flyta
36:36någon ryska
36:36sen när jag kommer hem.
36:37Vet du inte?
36:38Ja, fantastiskt.
36:41Du har det
36:42liggande latent
36:42så det kommer du att kunna få.
36:43Ja, det har jag ju.
36:46Ja, vad kul.
36:47Vad roligt
36:47att få träffa dig.
36:48Ja, det är en liten
36:49uppdatering.
36:52Lycka till.
36:53Tack.
36:54Med allt.
36:55Tack.
36:57Hej då.
37:01Här inne bor Peter
37:19och för ett år sedan
37:21åkte han till Kalifornien
37:22och lyckades hitta sin pappa Charles
37:24som han aldrig hade träffat.
37:26och jag har hört
37:27att Peter och hans familj
37:29precis har kommit hem
37:30från en resa till USA
37:31där de har träffat
37:32hela släkten.
37:33Går det bra Nysan?
37:52Om man tittar på
37:53om jag har förändrats
37:54någonting sedan jag träffat
37:55pappa
37:55och fick en pappa
37:57jag vet inte riktigt
37:59jag har i alla fall
38:00den här känslan
38:01av att jag har en pappa
38:02det har han inte haft förut.
38:03Jättekul att få en pappa
38:04på slutdampen.
38:07Hallå!
38:08Ja men hallåj!
38:10Hallåj!
38:11Hallå, tjena.
38:11Hej, Ulrika.
38:12Petar.
38:13Hej.
38:14Hej, Ann.
38:15Ulrika.
38:16Hej, ni.
38:16Hej, Ulrika.
38:18Tack för att jag fick
38:18komma och hälsa på.
38:19Själv att slippa kratta.
38:20Ja, jag förstår det.
38:24Det var ju första gången
38:26du träffade din pappa
38:27ni hade aldrig setts.
38:29Nej, det var ju väldigt
38:30speciellt där det var det.
38:31jag visste ju inte
38:33vad jag skulle känna
38:34egentligen utan det blev
38:35på vägen
38:36de sista stegen ner
38:38kändes lite
38:38spännande.
38:40Det är faktiskt
38:41pappa som står där nere.
38:42det roligaste var
38:56det roligaste var att
39:10egentligen när jag kom hem
39:11så frågade de
39:13vad var det första
39:13du sa till pappa?
39:15Ingen aning såhär.
39:16det var kanske en liten
39:19någon form av blackout
39:20när man väl träffades då
39:21för de orden
39:22kommer jag inte ihåg.
39:22i programmet då ringde ju
39:36Peter till dig
39:37och ringde och sa att
39:39nu har jag
39:40jag har hittat din farfar
39:41eller hur han sa
39:42jag vet inte.
39:43Vad tänkte du då?
39:45Tänkte inte alls.
39:46Det kom som en chock.
39:48Hej, mysande pappa.
39:51Han står här bredvid mig.
39:54Vill du säga hej?
39:56Ja, vänta då.
39:59Vi säger hej.
40:02Hej.
40:04Hej, det är du grander.
40:06För mysande så tror jag att
40:08det här med farfar
40:09betyder jättemycket
40:10för hon har pratat om det
40:11alltså långt innan jag sökte
40:14till programmet överhuvudtaget
40:15så hon pratade om farfar
40:16vad gör han?
40:17var bor han, vem är han?
40:19Och jag hade inte så mycket
40:19vad skulle jag svara?
40:21Så, what am I going to get to see you?
40:25That's up to me, huh?
40:28När pappa ringde så
40:29var jag nervös
40:31och jag ville åka dit
40:33och träffa honom
40:33så fort som möjligt.
40:35Han var väl lika
40:36han var nog minst lika glad
40:38som ni, tror jag.
40:39Han sa det efteråt
40:40att det här var
40:41det var stort så han
40:43var jättestort
40:43större än vad jag trodde.
40:45Så now you know
40:46you have a grandfather
40:47and I have a granddaughter
40:50for once.
40:51Yeah, that's great.
40:53men jag har ju förstått nu
40:56att ni har varit
40:57och hälsat på i USA
40:59hur kändes
41:00när du träffade din farfar
41:01första gången?
41:02Det kändes som att
41:03jag har träffat honom förut
41:05det var väldigt enkelt.
41:08Vad det gäller
41:09mysans del
41:10när vi kom dit
41:11eller vi började närma oss
41:12hans hus egentligen
41:13och kom ut och fick igenom
41:14en kram
41:15så tror jag att mycket släppte
41:16av den här nervositeten
41:19som jag tror att hon hade
41:20i alla fall.
41:20träffat farfar
41:21var jättekul
41:22och han
41:38bryd så mycket
41:40om mig.
41:41pappa var ju med
41:43på allting egentligen
41:44vi var till Las Vegas
41:45och vi var på
41:46Universal Studios
41:47och allt sånt
41:49och han tyckte
41:50det var jättekul
41:51och han var
41:52väldigt rädd
41:53om att vi skulle
41:54släppa my för långt
41:55ifrån oss
41:55och han var där
41:56med sina små fingrar
41:57inte för långt nu.
41:58Men det var ju inga konstigheter
42:07att flytta in hans pappa alls
42:08utan det var ju
42:09vi kommer att hälsa på igen
42:11kändes det som.
42:12Fråga inte
42:13gör bara
42:14jaha
42:14ja okej
42:15det gör vi det.
42:16Så det var som
42:17att åka till vilken släkting
42:19som helst egentligen.
42:20Ni är ju två vuxna män
42:22er relation startade
42:23väldigt sent.
42:24Hur är den?
42:26Det känns ju faktiskt
42:27som att man har
42:27pappa att prata med
42:28som man inte haft tidigare.
42:30Det går ju att prata lite
42:31om vad som helst egentligen.
42:32Vi har ju missat en hel del.
42:33Så är det ju.
42:34Vi har börjat så smått
42:35och förhoppningsvis
42:37så kommer det ju komma
42:38per automatik ännu mer.
42:41Det kommer säkert
42:42bli fler resor
42:43antingen om de kommer hit
42:44eller vi åker dit.
42:45För det finns
42:47en del att ta igen
42:48det gör det.
42:48Helt klart.
42:58Tack till elever och personer som helst.
43:02Tack till elever och personer som helst.
Recommended
1:37:48
|
Up next
1:44:01
1:45:14
1:21:11
41:51
22:44
22:49
22:37
22:48