Skip to playerSkip to main contentSkip to footer
casper.bradley
  • 2 days ago

Category

📺
TV
Transcript
00:00Jag har försökt att söka lite själv efter min biologiska mamma.
00:05Det verkar väldigt svårt att hitta någon som man har så lite information om.
00:09Man var ju rätt besviken när man kom ut från folkbokföringen.
00:12Ja, det var ju synd att vi inte kunde få det vi hade hoppats på.
00:16Det känns ju lite som att leta efter en årlig en höstack.
00:20Jag försöker hitta min biologiska mamma.
00:23Då vet man ju inte riktigt om hon faktiskt ens är i livet.
00:25Ja, jag vet ju en mamma.
00:30Här i San Fernando på Trinidad i Västindien föddes Pernilla för 33 år sedan.
00:39Hon adopterades till Sverige och för 20 år sedan var hon här tillsammans med sina föräldrar
00:43och besökte det barnhem hon kom ifrån.
00:46Då kändes det för tidigt att söka hennes biologiska mamma.
00:50Men nu är hon tillbaka med förhoppningen om att hitta henne.
00:53Jag har väl tänkt en hel del på dels det här om vi är lika.
01:23Och sen om det är så att hon vill hon veta att jag har fått det bra.
01:33Och om det skulle vara så, då är det min skyldighet att tala om det för henne.
01:36För vem ska annars göra det?
01:37Jag tycker själv att jag har fått de bästa föräldrarna man skulle kunna få.
01:45Min mamma är ju en av de personer som har betytt allra, allra mest i hela mitt liv.
01:50Inte bara nu eller bara då, utan hela tiden.
01:55Alltså från den man var barn tills, och fortfarande.
01:58Det blir inte av för mig att göra äppelpall på vintern så mycket.
02:01Det här är mer sommar.
02:04Pernillas bästa sidor är att hon är så omtänksam.
02:08Jaha, så där blir nog bra tror jag.
02:10Ja, men nu ligger jag efter.
02:12Ja, nu ligger det lite.
02:13Får jag slapp om i?
02:14Det är jobbigt att vara ensamstående mamma och ha den typ av arbete som Pernilla har när hon jobbar så mycket på kvällar och helger och allting.
02:24Då har det mycket att göra om hon ger inte upp, hon knor på hela tiden.
02:27Så det är bra.
02:28Du var inte jobbig som var.
02:30Jag jobbar som danspedagog.
02:33Jag började dansa när jag var elva.
02:36Så sedan dess har jag hållit på med att inte alls kunna sluta faktiskt.
02:40Det är mer som en drog liksom, man måste hålla på.
02:43Så att det är en av de absolut viktigaste sakerna i mitt liv, att få dansa och hålla på med det.
02:58Den 11 juli 1977, tre månader gammal, kom Pernilla till Sverige.
03:04De togs emot på Arlanda av sin nya familj.
03:07När vi skulle hämta Pernilla på Arlanda så var det jättespännande och jättefantastiskt när man får se den första gången och ta emot henne.
03:18Hon var så otroligt söt.
03:20Och så gott som hela vår familj har ju varit till Trinidad.
03:23Då sökte vi ju inte efter mamman, då var Pernilla så pass ung.
03:26Och mamman hade ju haft kämpigt nog att lämna henne ifrån sig en gång.
03:31Vad jag har förstått ända sedan jag var barn så var min biologiska mamma 17 år när hon fick mig.
03:37Och dessutom själv.
03:39Och på den tiden och på Trinidad så var det nog inte så lätt.
03:44Så jag kan tänka mig att hon blev tvungen till att adoptera bort sitt barn.
03:50På den tiden där ni var det så stor skam då, när de var så unga och blev med barn.
03:53Och det var alltid flickornas fel.
03:55Några saker som jag har funderat på, det är väl bland annat, vad är för blandning?
04:01Det var ju ofta så när man var barn att man, vem som är lik sina föräldrar och att folk är syskon lika och hela den här biten.
04:08Och det, jag har ju aldrig varit lik varken mina syskon eller mina föräldrar.
04:12Ja, hur känns det för dig då att jag ska åka? Känns det konstigt?
04:15Det känns bara jättekul att du får den här chansen att åka iväg Pernilla.
04:21Sen tycker jag ju att det känns lite jobbigt att det är just till jul och förgoliga steg eller sådär.
04:26Men jag tycker, jag gläser verkligen med det att du får åka.
04:30Du får göra det som du pratar som du kom.
04:33Jag är ju jätteglad att få resa till Trinidad.
04:37Jag vet inte hur jag kommer att känna, men det ska bli väldigt, väldigt spännande att få åka tillbaka.
04:42Jag har försökt att söka lite själv efter min biologiska mamma.
04:49Men det verkar väldigt svårt att hitta någon som man har så lite information om.
04:53Ett sista hej då.
04:55Vad jag har hört så är det ju ganska vanligt att man emigrerar till USA eller Kanada.
05:01Det skulle ju kunna vara så att även min biologiska mamma har emigrerat helt annanstans.
05:05Hon skulle kunna ha dött.
05:08Hon skulle kunna vara så fattig att hon inte ens finns registrerad. Jag vet inte.
05:11Men det känns ju som att man får vara lite förberedd på alla de här möjliga utgångarna.
05:20Janilla, hej.
05:22Läget.
05:23Är det bra?
05:25Ja, lite nervös kanske.
05:27Eller det är spännande.
05:28Ja.
05:29Vi ska bort till 36.
05:31Ja.
05:32Vi ska försöka in.
05:33Vi flyger mycket förr.
05:34Trinidad och Tobago består av två stora och 21 små öar i Västindien.
05:53Trinidad är den största.
05:55Och det är härifrån stan San Fernando som Pernilla adopterades för 33 år sedan.
06:01Och det är därför sökandet börjar här.
06:11Vad är det annat du känner till om landet?
06:15Det emigreras en hel del har jag förstått.
06:18Till USA har jag hört.
06:19Kanada och England.
06:21England, ja.
06:21Det vi hoppas på nu då, det är att vi har den information som behövs för att få uppgifter om din mamma.
06:27Och det här, det är ju födelsattesten.
06:29Ja.
06:3011 april 77.
06:31Ja, det är du.
06:32Och här, Judith Zuckermany.
06:34Japp.
06:35Det är namnet på din mamma.
06:37Din biologiska mamma.
06:38Och det mer du har också, det här är ju ett brev som din mamma har skrivit.
06:41Det är antagligen någon som har hjälpt henne, någon jurist eller någonting.
06:44Men här skriver hon och godkänner adoptionen.
06:48Okej.
06:48Här framgår ju också namnet på din pappa.
06:51Just det.
06:52Albert Bajotta, va?
06:53Mm.
06:54Så vi har din mammas namn, din pappas namn.
06:57Det här pappet, det har inte du sett förrän ganska nyligen, eller hur?
07:00Nej.
07:01Vad är det för någonting?
07:03Det är ju min biologiska mamma.
07:06Men du tycker inte att ni är lik, eller?
07:07Tycker inte vi är så lika ändå.
07:09Det är vissa drag sådär, annars tycker jag inte det.
07:11Men någon som tycker att ni är lik, alltså träffa din mamma, det är ju hon.
07:15Ja, precis.
07:16Grammy, hon som drev barnhemmet, som du har träffat när du var 13 år och var här.
07:20Ja, hon var med.
07:21Jättespännande, rar dam. Hon tyckte vi var jättelika.
07:26Mm.
07:27Och i det här brevet, det är ju Grammy som har skrivit det här.
07:29Ja.
07:30Och hon är ju tyvärr inte vid liv längre.
07:33Nej.
07:33Och hennes barnhem finns inte kvar.
07:38Ja, eller hemmet för det här mammorna, nej det finns inte heller kvar.
07:40Eller det finns huset kanske finns kvar, men det är ju inte någon verksamhet.
07:43Nej.
07:45Men i det här brevet så framgår det att din biologiska mamma hade en vilja av att börja studera inom kyrkan.
07:52Ja, hon ville gå bibelskola.
07:55Så den informationen har vi ju att jobba med.
07:58Men det jag tycker att vi börjar med, det är att ta oss till folkbokföringen.
08:03Definitivt.
08:04Och se om de kan hjälpa oss med namnet Judy Zuckemani.
08:09Ja.
08:09Okej?
08:10Ska vi göra så?
08:11Vi börjar så.
08:12Det kändes skönt att det liksom skulle komma igång, det här sökandet och det skulle bli spännande.
08:18I hopp om att få mer information om Judy tar de sig till folkbokföringen som ligger i huvudstad Port of Spain.
08:28Men gillar du pulser, sådär stadspulser?
08:51Ja, men jag tycker att San Fernando är bra, för det är lugnt.
08:55Ja.
08:57Det här är ju lite mer, fast jag gillar det här också.
09:00Det är ju ganska spännande att komma till Port of Spain.
09:03Det är ju en lite större stad, det händer lite mer liv och rörelse på något vis.
09:09Lite livligare.
09:10Det är ju lite New Orleans här uppe.
09:13Ja.
09:18När bestämde du för att du ville göra det här resan?
09:20Det var nog någonstans när jag var tonåring, tror jag.
09:24Ja.
09:26Kommer du ihåg varför?
09:28En vanlig fråga är ju varför vill du söka din biologiska mamma och det är nästan svårt att svara på själv.
09:36Men när du väl insåg att det skulle bli av då, kände du någon oro inför den här resan då?
09:42Ja, men en viss oro. Att det inte skulle bli som man hoppas på något vis, att man kanske inte hittar någon eller så.
09:49Jag har en kille som jag känner som också är adopterad härifrån, som hittade sin mamma.
09:55Jag vet inte hur de gjorde, men han hittade sin biologiska mamma som hade emigrerat till något annat land.
10:00Och alla, även i hans omgivning, så att han blev mycket lugnare. Hela han.
10:06Men det är ju mamma du pratar om. Du har aldrig känt att pappa har varit viktig att hitta.
10:13Jo, men inte lika viktig. Han har liksom inte, det är inte han som har skrivit på pappren om adoption och så vidare.
10:22Så han verkar ju inte ha varit så stor del, mer än att hans namn står nu på ett papper.
10:27Det är liksom det som finns med. Så att, ja.
10:31Och nu förhoppning att vi får bra svar på folkhoppföringen.
10:36Ja, förhoppningsvis. Man kommer någonstans i ledande.
10:40Det känns ju lite tunt att bara ha ett namn att gå på.
10:44Men man hoppas ju ändå att det ska finnas någonting som gör att det går att söka vidare.
10:52Men det ska bli spännande att börja där.
11:01Pernilla är på Trinidad och letar efter sin biologiska mamma Judy.
11:05Nu är de på folkhoppföringen där man hoppas på att få mer information trots att de bara har hennes namn.
11:11Men tyvärr blir besöket inte riktigt vad man hade hoppats på.
11:15Man var ju rätt besviken när man kom ut från folkhoppföringen.
11:19Ja, det var ju synd att vi inte kunde få det vi hade hoppats på.
11:22Det var synd.
11:24Det känns ju lite som att leta efter en nål i en höstack.
11:28Och ha ett namn. Och det räcker liksom inte.
11:31Så att ingen information bara för att det saknas ju personnummer på din mamma.
11:35Så därför kan du inte få information.
11:37Plus att hela det här analoga registret som de...
11:41Det var ju som ett bara kaos. De håller på att bygga upp det digitalt.
11:44Så att de har ju stängt ner det hela tiden.
11:47Så att vi gör som de rekommenderade att vi tar oss till San Fernando.
11:51Och söker information inom kyrkan.
11:54Det enda då som kändes lite hoppfullt det var att de hade gett oss ett råd var vi skulle leta.
12:03Så det vägde väl upp en aning den här besvikelsen som man kände.
12:07Vad kan man träffa för människa där?
12:09Vad kan de ha för papper eller annan information där?
12:11Eftersom det hela tiden har varit så.
12:13att kyrkan verkar ha spelat en roll när det gäller min biologiska mamma.
12:17Dels att min biologiska mamma ville gå bibelskola så...
12:21Det fanns ju ett stor hopp.
12:23Det skulle ju kunna vara så att kyrkan var ett säkrare kort.
12:25än folkbokföringen.
12:27Det skulle ju kunna vara så att kyrkan var ett säkrare kort.
12:31Det skulle ju kunna vara så att kyrkan var ett säkrare kort än folkbokföringen.
12:53Det var inte här du var i den här kyrkan när du var 13 år.
13:21Det var en annan kyrka.
13:23Det hette väl ungefär likadant, tror jag.
13:26Jag bör alltid viska när jag kommer in i kyrkan.
13:28Det blir ju så.
13:29Hello, hello.
13:31Hi, are you working here?
13:34Yes, I am.
13:36We are from Sweden.
13:39Hello, I'm Hans.
13:42I'm Deborah.
13:43Nice to meet you.
13:44And this is Pernilla.
13:46Pernilla and Deborah.
13:48And we are hoping to find information about a person that we hope lives in San Fernando.
13:55Judy...
13:56Judy Sockemane?
13:58Pernilla, 33 years ago, adopted from San Fernando.
14:05Yes.
14:06Well, I remember, I remember we had that home so many years ago.
14:10we had a missionary that came from America.
14:14Yes.
14:15And her desire was to have a home for unwed mothers.
14:20And in those days, her name was, we used to call her Grammy Brooks.
14:25Alice Brooks.
14:26Alice Brooks, right?
14:27Alice Brooks was her name.
14:29how many years ago we had a reunion with Grammy.
14:32Grammy came here and quite a few of the families that adopted kids in Sweden.
14:38Yeah, that should have been me because I was here 20 years ago actually.
14:41So you were here?
14:42Yeah.
14:43That was my family and two other families.
14:45Right.
14:46And we had it downstairs in the basement.
14:48We had the reunion downstairs.
14:50Also, it was here.
14:51Yes.
14:52So you are, I was going to say you are here to find your mom?
15:09Yes.
15:10Right.
15:11So that you maybe know something?
15:13Well, we have one of our missionaries still live here in Trinidad.
15:18She is 98 years old.
15:20And she lived with Grammy Brooks in the same house so she knew all the girls that were there.
15:26And she knows the parents that they were adopted to with.
15:30And she lives with one of our female pastors in St. John.
15:35And I would love to go get a number from her so you guys can contact her.
15:41Thank you.
15:42I'm sure they would have pictures and stuff.
15:44Yes.
15:45So can I go into your office?
15:46Okay.
15:47I got a number for you.
15:48Okay.
15:49Great.
15:50I got a number for you.
15:51Okay.
15:52Great.
15:53Thank you.
15:54Thank you very much.
15:55Bye bye.
15:56Thank you very much.
16:22Det känns jätteroligt och jättehoppfullt, till skillnad från tidigare.
16:34Det bästa som skulle kunna hända skulle vara att hon har information om min biologiska mamma som gör att vi hittar henne.
16:41Hej, jag heter Hans. Jag har din nummer från sista Debra. Vi tittar på information om personen Judy Zuckermany.
16:51Margaret minns de unga mammorna på hemmet och hon hälsar dem välkomna hem till henne och Pastor Joyce.
16:58Hon berättar att de också var med på återföreningen för de adopterade barnen för 20 år sedan.
17:04Eftersom det är sent bestämmer de sig för att träffas nästa morgon.
17:11När vi var på väg tror jag mest att jag hoppades. Jag såklart att det skulle bli ett jättebra möte.
17:26Och att de skulle komma ihåg mig och veta vem jag var. Känna igen mig kanske till och med.
17:33Och sen hoppades jag såklart att de skulle veta någonting om min biologiska mamma som inte jag vet.
17:41Pernilla blir varmt mottagen vid uppfarten av Joyce's dotter.
17:50Välkomna, grannien. Jag väntar mig.
17:53Jag väntar mig.
17:57Grannien? Ja, jag är här.
17:59Ja, jag är här.
18:01Jag är här.
18:03Jag är här.
18:05Välkomna.
18:07Välkomna.
18:09Välkomna.
18:10Är det mig hugga?
18:11Ja.
18:15My word, du har inte ändå ändå.
18:17Nej, det är bra att träffa dig.
18:21Du är större än du är.
18:26Vendela, hur var du?
18:30Du vet när du kom med en grupp och stod i det här huset.
18:34Ja, det var 20 år sedan.
18:36Oh my word, time flies.
18:38När vi kom dit så var det självklart roligt att de var så glada att se mig.
18:43Och de är så öppna och vänliga och rara så att det värmde verkligen.
18:48Du vet hur min biologisk mamma var?
18:53Du vet hur hon var?
18:54Vilken person hon var?
18:57Hon var något som var Pernella.
19:02Hon kommer ihåg mer.
19:05Det var lite spännande att träffa någon som faktiskt kände min biologiska mamma och träffat henne.
19:18Hon blir lite mer verklig då.
19:22Så det var väldigt spännande och rörande att höra henne berätta om det.
19:38För då kunde jag någonstans förstå vad min biologiska mamma kanske gått igenom.
19:42Jag vet hur många av de mothers suffered.
19:50Mothers suffered.
19:52eftersom de hade haft en sakrific.
19:58Några krig i natt.
20:00Ja.
20:01För de lade dig, du vet.
20:04Men det var en av de sakerna.
20:10Så det var svårt.
20:12Det var jobbigt på ett sätt att hon blev så röd för att hon hade kommit ihåg det så väl.
20:27Men samtidigt så bevisar det ju bara hur stark det var.
20:32Och på vilket allvar hon tog det.
20:35Jag försöker hitta min biologiska mamma.
20:39Våra är det fantastiskt?
20:40Och vi fick den nummer från Deborah.
20:44Och hon sa att du kanske vet något.
20:46Ja.
20:48Jag vet din mamma.
20:49Men jag vet inte var honom nu.
20:52Men jag vet att du har relatives i Piparo.
20:57Excuse mig?
20:58Du har relatives i Piparo.
21:00Jag vet?
21:01Ja.
21:02Så det kanske är bättre att få din mamma.
21:06När jag fick höra att det fanns en by som hette Piparo där det skulle finnas släktingar.
21:14Biologiska släktingar till mig då.
21:17Så kändes det ju väldigt hoppfullt.
21:20För då tänkte jag att då kanske hon finns där också.
21:23Vill du ha en bra dag?
21:25Det var så bra för mig.
21:26Vi har en bra dag.
21:27Vi kommer att ha den bra dag i ditt liv.
21:28Det bra.
21:29Det bra.
21:30Tack så mycket.
21:3220 år. 6 månader?
21:34Inte 20 år senare.
21:38Tack så mycket.
21:51Även om man har lämnat bort det,
21:53även om man har adopterat bort sitt barn av någon anledning,
21:56så är det någonting man tänker på varje dag hur det barnet har det.
22:00Då tänkte jag att då är det väl upp till mig att berätta att det är bra.
22:06Att det har varit bra sen jag kom till Sverige.
22:15Man då tänker på de här unga flickorna.
22:17De var ju väldigt unga när de fick sina barn
22:21och tog besluten att de kände att de inte kunde ta hand om sina barn.
22:26så känner man ju väldigt ömhet för de föräldrarna, måste jag säga,
22:30som gjorde det.
22:33Ja, det måste ha varit väldigt svårt för dem
22:35att ta det här beslutet.
22:43De kunde inte ta hand om sina barn och de valde att inte göra det.
22:47Att föreställa sig hur svårt det är, det kan man väl aldrig göra, men...
22:53Jag kan tänka mig att det måste vara otroligt svårt att lämna från sig ett barn.
22:58Jag skulle aldrig kunna göra det.
23:00När Pernilla nu åker till Trinidad, och skulle hon träffa sin biologiska mamma,
23:09så vill jag ju att hon hälsar till henne och tackar henne för alla år vi har haft och alla år vi får tillsammans.
23:15Jag tror aldrig att man kan glömma ett barn.
23:19Utan det finns då i ens hjärta hela tiden i alla fall.
23:23Det tror jag.
23:24Pernilla är på Trinidad för att försöka hitta sin biologiska mamma, Judy.
23:39Pernilla är på Trinidad för att försöka hitta sin biologiska mamma, Judy.
23:52Nu är de på väg till Piparo, en mindre by där Pernilla enligt uppgift förhoppningsvis ska ha släktingar.
23:59Jag känner mig nog rätt förväntansfull hela vägen dit.
24:02Ja, vi kan fråga den här mannen kanske.
24:06Eh, excuse me.
24:08Sukkermani?
24:09Judy, Sukkermani.
24:11Sukkermani?
24:12Ja, Judy Sukkermani, vi tittar på en person.
24:15Sukkermani är...
24:18Fast i skolan, Piparo skolan.
24:20As a reach here.
24:22Folk känner igen det här efternamnet och vet att det är några som bor längre bort.
24:29Det var hela tiden längre bort.
24:31Det var nog mest tankar kring hur det skulle gå att hitta henne och om hon skulle finnas där eller om det skulle vara många släktingar eller den. Det var mest sådana tankar som snurrar runt.
24:54Okej.
24:55We asked, you know, you know Sukkermani?
24:57Yeah.
24:58Yeah, I'll give you the action already.
24:59Which house is it?
25:01What's your big blue house here over there?
25:03The blue house?
25:04Big blue house.
25:05Okej.
25:06Thank you.
25:07Mitt knä.
25:08Vi gör så att du stannar kvar här i bilen.
25:13Men när jag går fram i skall dig så att din mamma bor i det huset och den är där så måste jag förbereda på henne att du letar efter henne.
25:18Okej.
25:19Okej.
25:20Den enda oron handlar om huruvida hon skulle finnas där eller inte. Och i vilket skick. Alltså eftersom ingen hade träffat henne som jag kände då, träffat henne senaste tiden så vet man inte riktigt om hon faktiskt ens är i livet. Även om det finns släktingar. Så det var väl det som kunde kännas osäkert.
25:49Suka money? Suka money? Suka money? Suka money. Laving suka money here?
25:59Ja.
26:00Ja?
26:02No?
26:03Suka.
26:04Ja.
26:05Ja?
26:06Ja?
26:07Ja.
26:08Ja.
26:09Ja?
26:10Ja.
26:11Hallå?
26:12Suka money?
26:13Ja, jag är särskilt.
26:14Det kändes ganska lång väntan.
26:18Jag försöker ju nästan att koncentrera mig på någonting annat för att det känns så jobbigt att vänta
26:23Men sen jag såg att han var på väg tillbaka mot mig
26:26Då var det nästan som att man ville springa fram och bara
26:29Hur gick det? Hur gick det? Men jag gjorde ju inte det
26:31Jag väntade ju faktiskt tills han kom fram
26:33Hej Pernilla
26:34Hej
26:35Du
26:36Din mamma bor inte här
26:40Nej
26:40Men det bor en annan sukeman här som jättegärna ska vilja träffa dig
26:45Han heter Michael
26:47Och är din morbror
26:48Och han står där uppe och väntar på oss
26:51Eller på dig
26:52Morbror Michael
26:56Storebror till din mamma Judy
26:59Jag tror att du har nog funnits i deras medvetande hela tiden
27:02Det var spännande men det var positiv ändå
27:13Det var liksom förväntansfull
27:15Här
27:15Ja
27:16Vad är det här?
27:17Vad är det här?
27:18Vad är det här?
27:18Vad är det här?
27:19Michael
27:20Vad är det här?
27:22Vad är det här?
27:23Vad är det här?
27:24Vad är det här?
27:25Vad är det här?
27:26Vad är det här?
27:27Vad är det här?
27:28Vad är det här?
27:29Vad är det här?
27:30Vad är det här?
27:31Vad är det här?
27:31Vad är det här?
27:32Vad är det här?
27:33Vad är det här?
27:34Vad är det här?
27:35Vad är det här?
27:36Vad är det här?
27:37Vad är det här?
27:38Vad är det här?
27:39Vad är det här?
27:40Vad är det här?
27:41Vad är det här?
27:42Vad är det här?
27:43Vad är det här?
27:44Vad är det här?
27:45Vad är det här?
27:46Vad är det här?
27:47Vad är det här?
27:48Vad är det här?
27:49Jag tror han blev glad att träffa mig. Jag tror han tyckte det var roligt och spännande.
27:57Nästan på en gång så sa han att du ser precis ut som hon.
28:03Man undrar ju ännu mer då, hur ser hon egentligen nu?
28:07Man vill liksom träffa henne väldigt snart då. Man blir så nyfiken.
28:14Och hon är inte större än du.
28:19Så de ser ut som sker?
28:21Så du ser ut som sker?
28:24Så du vet där hon ligger?
28:27Ja, jag vet där hon ligger.
28:29Så du kan lämna en adress?
28:31Ja, jag kan lämna honom.
28:36Dayan, där är du?
28:40Okej, låt mig ha ett ord på det, plötsligt.
28:44Ta det senare, inte chocka henne.
28:46Nej, nej, nej.
28:47Nej, nej, nej.
28:48Nej, nej, nej.
28:49Nej, nej, nej.
28:50Nej, nej, nej.
28:51Lyssna gärna.
28:52Lyssna på mig.
28:54Lyssna på mig.
28:56Lyssna på mig.
28:57Lyssna på mig.
28:59Jag tänkte till min biologiska mamma
29:00skulle berätta att jag var där.
29:02Och så sa han det på så roligt sätt.
29:04Frågade först om hon kom ihåg
29:06att jag hade fötts och sådär.
29:08Om hon hade tänkt en massa på mig
29:10och ville träffa mig och det hade hon.
29:12Och sen så säger han bara att...
29:14Jag ska säga något.
29:16Jag har sett honom.
29:17Jag har sett honom.
29:19Ja, hon är här med mig.
29:22Så jag tror att du skulle vilja se henne också.
29:26Så berättar mig något.
29:28Varje du skulle vilja,
29:29kanske några veckor nu,
29:32att hon kan se henne med dig?
29:34San Fernando, är det okej?
29:37Okej.
29:38Och jag säger dig.
29:40Jag skulle inte säga,
29:41du skulle vilja se henne för dig själv.
29:43men du skulle inte säga.
29:44Hon är bara bra.
29:45Okej, vi kommer tillbaka med dig.
29:47Okej.
29:48Okej.
29:49Okej.
29:50Okej.
29:51Okej.
29:54Där är hon.
29:55Det är bra.
29:56Ja.
29:57Jag vill se hon.
29:58Tack.
29:59Tack.
30:00Tack.
30:01Välkommen.
30:02Wow.
30:03När jag fick höra att hon hade tänkt på mig
30:05och ville träffa mig
30:06så fick jag det bekräftat
30:08som jag har fått höra flera gånger då.
30:10Och det kändes bra.
30:12Det kändes bra.
30:13Det var väldigt bra att träffa dig.
30:15Ja, du ska vara beredd.
30:16Ja, du ska vara beredd.
30:17Ja, du ska vara beredd.
30:18Tack.
30:19Tack.
30:20Nu ska det bli jättehäftigt
30:21att få träffa henne verkligen.
30:23Jag är jättespänd inför det mötet.
30:25vägen hit har varit som en börjadalbana.
30:35På alla möjliga sätt faktiskt.
30:37Men nu ska det bli jättehäftigt
30:40att få träffa henne verkligen.
30:42Det är jättekul.
30:43Jag är jätteglad att det har gått så här bra.
30:46när de kommer fram väntar Pernilla vid bilen
30:57medan Hans går och träffar Judy först.
31:00Det kändes ju som en väldigt lång väntan.
31:07Och vänta, vänta, vänta, vänta.
31:09Men jag försöker bli så nervös
31:14och tänka på något annat istället
31:15för att det inte ska bli så himlen nervös.
31:19Judy?
31:20Ja.
31:21Hej.
31:23Hej.
31:24Hej.
31:25Hej, jag heter Hans.
31:26Jag har väntat med din dörr från Sverige.
31:30Jag har bara träffat din bror, Michael.
31:33Hur gör du?
31:34Bra.
31:35Ja?
31:36Ja.
31:37Det var lång tid sedan, är det 33 år sedan?
31:40Ja.
31:41Hon är alltid i mina dörrar
31:43eftersom jag själv hade det här barn.
31:46Jag hade det här barn.
31:48Jag hade det här barn.
31:50Så det är som att hon var alltid i mina dörrar.
31:53Och nu kommer du att träffa honom?
31:55Hon är här.
31:56Okej, det är bra.
31:58Om det är bra.
31:59Om det är bra.
32:00Jag kommer tillbaka.
32:01Jag kommer tillbaka för det här.
32:04Ja.
32:06Ja.
32:07Jag kommer att träffa honom.
32:09Okej.
32:10Okej.
32:11Okej.
32:12Jag har haft en idé.
32:14Jag har haft en tid.
32:15Jag har haft en tid.
32:16Jag har haft en tid.
32:18Jag har haft en tid.
32:19Jag har haft en ordning.
32:20Jag har haft en ordning.
32:21Jag har haft en ordning.
32:22Jag har haft en ordning.
32:26Pernilla är på Trinidad för att leta efter sin biologiska mamma.
32:29Nu har man till slut hittat henne och för första gången på 33 år
32:34ska Pernilla äntligen få träffa sin biologiska mamma Judy.
32:38Hur länge sen behöver du fundera på att söka upp din mamma?
32:4220 år säkert.
32:44Nu behöver vi inte vänta så mycket längre.
32:46En minut kanske, dit ner. 30 sekunder.
32:49Hon står under taket där. Okej.
32:52När Hans berättade att hon stod och väntade lite längre bort så...
32:58Det var så spännande så jag visste inte vart jag skulle ta vägen riktigt.
33:08Så jag bara ville komma fram dit och se hur hon såg ut.
33:20Julie!
33:21Hej!
33:23Hej! Long for this day!
33:26Ja!
33:29When I was able to hug her...
33:31...I felt really really happy and so close...
33:36...you know…
33:37...to know my child in my arms...
33:40...after so many years...
33:42...always, always, always…
33:47...I felt this closeness...
33:49...this togetherness...
33:53...after being a pap.
33:55After being apart from each other for so much years.
34:03Before they sent you away, I wanted to keep my baby.
34:08I cried when I went in that place to sign that paper.
34:12I didn't want to do that.
34:16But they forced me to do it.
34:21I had to go along with it.
34:25They wanted me to do this while I was going to school at the time.
34:30And then my father had died, so we grew up with my mother alone since I was like 11 years.
34:38So my mother, she couldn't really afford to take care of us in the proper way.
34:44So that is why they probably make me do this, you know.
34:48But it was real sad.
34:51But I had to live with that all my life until today.
34:55So long for it still, long for it still.
34:58Long for it still, long for it still.
35:01I had nothing.
35:02I had nothing.
35:03to hear everything she had to tell her.
35:13It felt really nice to meet her.
35:16Det kändes jättebra att få träffa henne äntligen och få höra allt hon hade att säga om hur det hade varit för henne och vad hon hade tänkt och allting.
35:46Det var inte för mig i det enda.
35:49Så för mig det måste ha varit henne och jag kan inte även imagine det.
35:54Nu har jag min son.
35:57Jag kan inte enskriva det att ha det att ha det att ha det.
36:01Every single year, på April 11, jag kommer alltid, alltid, alltid, alltid, henne.
36:08Hur mycket hon är, hur old hon är.
36:11Från den tiden jag hade henne, 1970-1978, när hon var barn.
36:17Judy berättar att hon har uppgifter om Pernillas biologiska pappa och hon tycker att hon även ska träffa honom.
36:24Min biologiska mamma sa att det var viktigt att jag även träffade min biologiska pappa.
36:30Och det hade jag inte ens väntat mig att jag skulle få göra.
36:35Jag hade inte förväntat mig att vi skulle hitta honom också.
36:38Så det var en jätteskön känsla.
36:43Jag har tre barn.
36:44Hur många?
36:45Tre.
36:46Oh!
36:47Jag vet inte om en.
36:48Jag har två brister och en brader.
36:51Okej, så det är långt att se dig.
36:54Jag är här.
36:55Och snart, vi kommer att träffa.
36:58Det är fantastiskt.
37:00Tack, Lord.
37:02Det var lite spännande att jag helt plötsligt så fanns det liksom biologiska syskon som jag inte visste någonting om.
37:19Den här morbror jag träffade hade nämnt en, så var det tre.
37:24Vi är lite gräns.
37:26Så det är sin sista.
37:30Det känns så lär.
37:32Det känns så lär.
37:33Det känns så lär.
37:34Det känns så lär.
37:35Det känns så lär.
37:36Ja, jag var nervös.
37:37Det känns så lär.
37:38Det är som det största tre på mig.
37:40Judy har ringt till pappan och berättat att Pernilla är på väg och vill träffa honom.
38:06Pappa då bor kvar i byn där de träffades och det skulle bli jättekul att få träffa honom.
38:24Först var man jättespänd och så där så ville man egentligen skynda sig fram.
38:29Det skulle bli lite konstigt tänkte jag så man försöker hålla något lugn liksom.
38:35Ja.
38:36Ja.
38:37Ja.
38:38Så jag skulle vara sin älskar.
38:40Ja.
38:41Det är Judy.
38:42Ja.
38:43Okej.
38:44Okej.
38:45Okej.
38:46Okej.
38:47Jag är från Sverige.
38:48Ja.
38:49Ja.
38:50Ja.
38:51Ja.
38:52Ja.
38:53Ja.
38:54Ja.
38:55Ja.
38:56Ja.
38:57Okej.
38:58Okej.
38:59Jag är från Sverige.
39:02Ja.
39:03Ja.
39:04Ja.
39:05Ja.
39:06Ja.
39:07Ja.
39:08Ja.
39:09Ja.
39:10Ja.
39:11Ja.
39:12Ja.
39:13Ja.
39:14Ja.
39:15Ja.
39:16Ja.
39:17Ja.
39:18Ja.
39:19Ja.
39:20Ja.
39:21Ja.
39:22Ja.
39:23Ja.
39:24Ja.
39:25Ja.
39:26Ja.
39:27Ja.
39:28Ja.
39:29Ja.
39:30Ja.
39:31Jo.
39:32My mother was in the hospital. My mother wanted her, right?
39:38But she parents didn't want to give my mother.
39:42She, I know for what reason.
39:46When that happened, I get, I feel like I wasn't myself then.
39:53I wasn't myself.
39:54Pernilla?
39:55I wasn't myself.
39:56Pernilla.
39:57Pleased to meet you.
39:58It was a real sad thing, real, real sad.
40:01Until that day, I cried, I cried for a whole week, you know, when that happened.
40:05I cried.
40:06I couldn't sleep.
40:07I couldn't eat.
40:08I couldn't even go to work and all to study.
40:10What, what, what she do.
40:12You understand?
40:14And my grandson.
40:18I wasn't all so worried about that he would have
40:22been a part of my family, or, or, or anything.
40:27So it was very, very surprising.
40:30Nice, it's a real good.
40:31He told me that
40:33he wanted to take care of me when I was born.
40:36When I was born.
40:37When I was born.
40:38And I bought babies, and all the whole thing.
40:41But when he came and came to me, I was already gone.
40:46I had already been gone.
40:47I was already gone.
40:48I had been adopted.
40:49Så det var en besvikelse för honom. Han kände sig nog mer eller mindre bestulen.
41:03Det jag har fått berättat för mig från både min biologiska mamma och min biologiska pappa
41:10så har det varit att de hade önskat mig kvar.
41:15Att adoptionen inte var önskad egentligen från något håll.
41:18Så jag tycker väldigt synd om båda dem och känner att jag vill ju...
41:27Medan jag är här så vill jag kunna ge dem det som de vill ha från mig.
41:32Jag tycker att du är här.
41:34Jag tycker att du är här.
41:36Du tycker att du är här?
41:38Ja, du också.
41:40Det är väldigt bra att se.
41:42Det känns som cirkeln är sluten. Det gör det.
41:44Det känns som cirkeln är sluten. Det gör det.
41:54på det viset att jag vet. Jag har sett det som jag kan se vad det gäller vad jag har för påbrå.
42:00Jag har träffat dem och vet lite grann vilka de är.
42:04Och samtidigt så känns det som det är bara början för att nu ska man lära känna dem.
42:10I feel so comfortable that I have her. I could hug her while she's here.
42:16I wish it could be more regular and wish it could be forever.
42:22Man vet att man kommer att hålla kontakten och samtidigt så vet man inte när man kommer ses.
42:28Jag vet inte vad jag har för möjligheter i tänkt. Åka tillbaka.
42:34Det är tråkigt att säga hej då för att man vet inte heller när man kommer ses igen.
42:39jag vet inte vad jag har för möjligheter helt tenkt att åka tillbaka.
42:44Det är tråkigt att säga hej då för att man vet inte heller har man kommer ses igen.
42:49Man vet inte heller när man kommer ses igen.