Skip to playerSkip to main contentSkip to footer
casper.bradley
  • 2 days ago

Category

📺
TV
Transcript
00:00Här i Bulgarien föddes David för 21 år sedan.
00:06När han var fyra år adopterades han till Sverige och i samband med det skrevs ett kontrakt som sa att han inte fick söka upp sina biologiska föräldrar förrän han fyllt 18 år.
00:16Nu har tre år gått och hans oro över att komma och riva upp gamla sår har ersatts av en längtan efter att hitta sitt ursprung.
00:30Jag är David Olofsson. Jag är 21 år. Jag är en väldigt social och glad människa som gillar att göra andra människor glada.
01:00Den biten hittar jag framförallt inom sporten som jag är väldigt insatt i. Det är både handboll och fotboll.
01:10Ska vi ta fram sådana här små också då? Tre? Fyra?
01:14Jag var fyra år och åtta eller nio månader när jag adopterades.
01:21Hur känns det nu då?
01:21Nej men nu är det allvar.
01:26Det är väl det som gör att det är spännande.
01:28Det är jättespännande för oss också.
01:30Men inga betänkligheter att du ska ha ångrande?
01:33Nej, absolut inte.
01:34På den tiden i alla fall när jag föddes 1989 så fick man bara barnbidrag för fem barn.
01:42Och jag var den sjätte barn till min familj.
01:44Så av ekonomiska skäl så var de tvungna att adoptera bort mig.
01:49Och det visste de förmodligen innan jag föddes.
01:52De hade förmodligen förberett sig på den situationen.
01:56De hade förmodligen väldigt, väldigt fattigt.
01:58Direkt efter födseln lämnades David på ett spädbarnshem i Pleven.
02:08Men flyttades senare över till ett barnhem för lite större barn i Totleben.
02:13När Davids adoptivföräldrar hämtade honom fick de bo hos Pavlina.
02:18Föreståndarinnan för barnhemmet som också hjälpte till med adoptionen.
02:23Bravo!
02:24Bra!
02:25Ja, det var riktigt fattigt.
02:27Där vi bodde hos den här barnhemsförståndaren innan.
02:29De hade lite bättre än de andra.
02:31Det var till exempel en vattentoalett som fanns i hela byn.
02:35De hade inga toaletter på barnhemmet heller utan det var ett hål i golvet.
02:39Inga duschar, en vattenslang som de spolade av barnen med.
02:43Och det var jättefattigt.
02:46Men ni har ju alltid stöttat mig i det här beslutet.
02:50Har ni som haft någon aning om att det skulle bli så här?
02:53Jag har nog trott att det inte skulle bli ett tag.
02:57Ja, det har varit verkligen.
02:58oritiserat ett tag.
03:00Ja.
03:00Men det har det blivit mer och mer.
03:02Jag har tänkt på själva sökandet i kanske tre, fyra år totalt.
03:07Det har väl blivit mer nu de senaste två, tre åren.
03:11Den där känslan har blivit större och större.
03:13Det här var det första kortet vi tog på David.
03:16Hos Pavlina.
03:16På kvällen när vi kom till där vi bodde.
03:20Han fick ett mjukisdjul där en elefant.
03:23Den hade han med sig i sängen.
03:25Det bästa som kan hända är att jag får träffa både mina föräldrar, mina syskon.
03:31Men jag hoppas också att det är deras önskan.
03:36Att de sa det när de adopterade bort mig.
03:38Att vi hoppas att han söker upp oss i mack idag.
03:42Det känns definitivt som en skyldighet att berätta för dem att jag har det bra här i Sverige.
03:50Och att de gör det rätt val.
03:56Hej.
03:57Har du så bra nu?
04:00Jag tror att David är mogen för det här.
04:02Hoppas verkligen att det blir en pusselbit för han som faller på plats.
04:07Jag tror jag är mer nervös än David.
04:10Hej då.
04:11Hej då.
04:12Jag är ju 21 nu så att åldern har jag ju inne och viljan har jag definitivt.
04:18Och jag känner mig bredvid och mogen för uppgiften.
04:26Jag har aldrig varit i Bulgarien men det har du eller hur?
04:28Ja.
04:28När har du varit senast där?
04:29Senast var jag med några kompisar 08.
04:32Då var jag på Sunny Beach.
04:33Det var i sol och bad och sådär.
04:34Ja, okej.
04:35Letade du när du var där då?
04:36Nej, ingenting.
04:37Varför inte du?
04:38Det hade jag släppt egentligen.
04:40Den tanken fanns inte då utan det var som ingen speciell.
04:45Det var som en vanlig utlandsresa.
04:47Ett land.
04:48Det var semesterresa.
04:49Ja, det var semester.
04:49Ja, okej.
04:52Det är dags för oss att checka in så att vi får prata med oss.
04:55Ja.
04:55Pleven är landets sjunde största stad och ligger centralt i norra Bulgarien.
05:11Det är här David är född och det är också här sökandet börjar.
05:15Det känns jättekul att vara här i Bulgarien.
05:36Det är så mycket som man ska försöka ta in i huvudet så det känns.
05:43Det är positivt.
05:44Det är jättekul att vara här.
05:47Jag tänkte att vi skulle titta på dina fackar som du har skickat.
05:51Det är inte så mycket.
05:53Nej.
05:53Nej.
05:54Som vi har här.
05:55Vad är det här för någonting?
05:56Det som står högst upp det är alltså adressen hem till föreståndaren innan och hon som administrerade adoptionen från Bulgarisk sida.
06:05Berätta mer om Pavlina. Vad vet du om henne?
06:08Hon erbjöd oss att stanna hemma hos henne en vecka innan vi åkte hem.
06:15Och det var för att vi skulle få bekanta oss och lära känna varandra innan vi åkte hem.
06:19Så du har bott här varandra?
06:21Okej. Jag förstår.
06:23Finns det någon chans att hon kommer ihåg det?
06:24Ja, absolut. Jag var hennes första adoption.
06:27Och själva barnhemmet då?
06:29Det ligger i Totleben på gångavstånd från hennes hus.
06:32Okej.
06:33Vad har vi här för någonting?
06:34Det är mina biologiska föräldrars namn.
06:37Och en stad där de har bott?
06:39Ja, det är en stadsdel här i Pleven som heter Tjärvumbriak.
06:43Och det är väl där jag är född också.
06:46Okej, vad tror du om det här nu då?
06:48Eftersom du har namn och adress till den här Pavlina.
06:53Ja. Så vad tror du om att åka till henne?
06:55Ja, det kan vara en bra start.
06:57Tror du det?
06:58Mm.
07:00Då gör vi det.
07:02Då gör vi det.
07:03Då börjar vi med Pavlina.
07:04Då får du träffa henne igen.
07:05Ja.
07:06Du ser glad ut.
07:07Mm, jag blir jätteglad.
07:08Ja, det var så du ville.
07:10Ja, bra.
07:10Då åker vi.
07:11Ja.
07:11Jag tror att Pavlina kan hjälpa oss i sökandet efter mina föräldrar.
07:37För att hon träffade på dem hemma hos dem en sista gång innan adoptionen bekräftades.
07:44Så har hon möjligtvis papper på den adressen som de bodde på då.
07:47Så kan man ju starta och titta om de finns kvar där.
07:52Och bor de kvar på den adressen då ser det ju väldigt ljust ut.
07:55Jag tänkte att nu är vi egentligen på gång.
08:09För mig kändes det nästan till hundra procent säkert att Pavlina skulle befinna sig på den adressen som jag hade med mig.
08:17Det känns som en härlig känsla att få komma tillbaka till den platsen där jag delvis är uppvuxen.
08:33Jag är spänd på att träffa pappan.
08:34Mm.
08:37Det är spännande.
08:39Mm, det är spännande.
08:44Kom, vi går ut och tittar.
08:47Så träffade vi en man där som visste vem Pavlina var.
09:02Och han visade vägen dit.
09:07Hur känns det här?
09:07Ja, det här är Pavlina.
09:10Ja, titta.
09:11Hur känns det här?
09:13Jag vet inte han.
09:14Titta vad det är renoverat det här.
09:24Vad här är det?
09:25Klass, det känns inte som att det är någon här, va?
09:28Nej.
09:31Har du...
09:32Did you ring the doorbell?
09:34Yes.
09:34Yes.
09:36He said that it's close.
09:38He's sure that there is nobody.
09:41Nobody here.
09:41När vi kom fram dit så berättade den här mannen att Pavlina bara bor där under sommaren.
09:49Att hon använder det som sommarbostad numera.
09:55Så det kändes som att...
09:58Han var på noll, kan man väl säga.
10:03Men då tycker jag att vi tar oss till barnhemmet och ser om de har någon information.
10:14Det är på gångavstånd härifrån.
10:15Okej, så let's catch the orphanage.
10:17Okej.
10:17Ja.
10:21Lite nervös där.
10:23Det känns som en härlig känsla att få komma tillbaka till den platsen där jag delvis är uppvuxen som barn.
10:32Och det känns viktigt att få behålla den bilden jag eventuellt får av barnhemmet i dagsläget.
10:42Så därför är vi lite nervös.
10:44Vad känner du igen dig?
10:46Mm, jag sa jag.
10:47Lite.
10:48Ja.
10:48David är i Bulgarien och söker efter sina rötter.
10:58Nu ska de besöka barnhemmet i Totleben, där han bodde innan han adopterades.
11:04Här hoppas man på att Davids journal finns sparad med förhoppningsvis mer uppgifter.
11:09När vi gick mot barnhemmet och passerade grinnarna så blev jag fyra år.
11:17Jag ville försöka minnas allt som fanns där.
11:20Det är samma liksaker.
11:23Eller attraktioner.
11:24Är det där?
11:25Ja.
11:25Precis likannan då?
11:28Kanske ommålad eller något sånt där.
11:30Du kommer ihåg att du läktar här?
11:31Ja, någon grej är borta också.
11:33Titta, det här var du?
11:38Ja.
11:39Kanske?
11:40Mm, söta.
11:41Jättefin nu.
11:43Hur känns det att se det?
11:45Fascinerande.
11:46Jag säger mig själv.
11:48Ser du det?
11:49Ja.
11:52Åh, den här lukten känner jag igen.
11:56När vi gick in så klickade jag bara till och så kände jag igen den här lukten.
12:00Det luktade precis samma mat som jag hade ätit sen i liten.
12:06Vad var det?
12:06Vad var det?
12:07Vad var det?
12:07Vad var det?
12:08Vad var det?
12:08Vad var det?
12:08Vad var det?
12:08Vad var det?
12:09Vad var det?
12:10Tack.
12:10Tack.
12:10Tack.
12:13This is David.
12:14And he used to live here with this orphanage.
12:18We were wondering if you have any documentation left from when David was here.
12:23Hon berättade att allt som skedde före 1996, det var skickat till ett stort arkiv i Sofia.
12:35Hon berättade också att det fanns möjlighet att söka tillstånd om att få läsa mina papper som finns i Sofia.
12:44Ja, men den processen skulle kunna ta upp emot en månad.
12:51Så då tänkte jag att här tar det stopp.
12:54Föreståndaren innan började söka i sin telefonbok, mobiltelefonen och nytta ett nummer till Pavlina.
13:20Och det kändes ju som att nu har vi oddsen på vår sida igen.
13:24We have the telephone of miss Santanova now.
13:26Brilliant.
13:27She's asking, do you want to see your room where you live just to live?
13:36Ja.
13:36Ja.
13:37Okay.
13:38Innan vi rinde, innan vi gjorde försök för att nå Pavlina så gick vi ju till den byggnad och den avdelning där jag bodde som vi hittade.
13:49Där är den i balkongen och skylten är kvar.
13:57Vad står det där då?
13:58Barnhem.
13:59De...
14:01Descata Gradina.
14:03Descata Gradina.
14:05Descata Gradina.
14:07När vi gick in där så kändes det tomt och öde. Väldigt få barn och nästan inget personal.
14:16Du snabbt!
14:18Du känner till dig i banan.
14:20Du känner till dig.
14:22Jag vet inte.
14:24Vi har vi där.
14:25Så förbiorn är det där, att du?
14:26Som liten i det rummet så minns jag att vi sjungde ramsor och pedagogisk inlärning tal sjunga.
14:35Minnet från det i rummet hade jag gärna blivit fyra år igen och försökt se mig själv.
14:51Det här är toaletten. Vi ska se hur det...
14:56Här tror man det inte.
14:57Här fanns det bara en slang som man spolade av hos mig.
15:01Det var bara ett hål ner i golvet. Jag vet inte hur det gick till.
15:06Vi kom upp nya minnen. En efter en.
15:12Vi kom in i ett ganska mörkt rum.
15:16Då blev det ett minne som bara tangon kom tillbaka.
15:22Här fanns det en lång bänk där många barn satt.
15:29De flesta satt och gungade så här.
15:33Jaha. De mådde inte bra?
15:36Nej. Asocial.
15:39Dålig stimulans.
15:40Du kommer ihåg det?
15:41Ja, det minns jag.
15:42Vad sorgligt.
15:43Jag hade det där med vagga och gunga. Det hade jag när jag kom hem till Sverige också. En bra period.
15:55En längre period. Det kanske tog två år innan det försvann helt och hållet. Det blev ju inte så här kraftiga gungor utan mindre och mindre. Till slut så såg man inte gungor.
16:04Jag vet i skolan sa de ibland. Varför sitter du och vaggar? Och det var inte att kroppen vaggade utan att huvudet får.
16:13Så då, då, då, då. Det märkte jag inte. Alltså väldigt lite.
16:17Det var jobbigt att veta att jag gjorde det för jag som inte ville visa det på något sätt.
16:28Här inne 60 barn och kanske något sånt där.
16:32som fyra, fem fröknar.
16:36Nu klickar det.
16:56Det luktar speciellt.
16:57Jag kan berätta en liten kul grej.
17:00Mm.
17:04Ungefär så här blir det.
17:07Någonstans här satt jag sista gången innan jag som hämtades.
17:13Och jag satt med mina svenska föräldrar. Jag kanske satt på golvet till och med.
17:19Något sånt där.
17:21Och på andra sidan satt en liten tjej.
17:23Och hon pilade på en tofs som min mamma hade på en stöbel.
17:26Och hon drog sönder den.
17:27Mm.
17:28Så jag som gjorde så.
17:29Hallå, hallå.
17:30Det minns jag.
17:31Mm.
17:32På din mamma när du berättade?
17:33Ja.
17:34Ja.
17:35Och antagligen ville hon ha uppmärksamhet eller något sånt där.
17:38Hon kanske också.
17:39Och satte sönder den.
17:40Eller vad?
17:41Ja.
17:42Hon kanske också kunde följa med.
17:43Mm.
17:44Mycket otroligt.
17:45Jag borde bli glad och ledsen.
17:53Dels för att jag inser att barnen som finns där nu har det ändå mycket bättre än vad jag hade.
17:59För deras skull är jag glad och så ledsen samtidigt.
18:03Det är så mycket förändrat.
18:05Det kommer tillbaka några minnen.
18:15Det var jättekul.
18:16Vad bra.
18:17Mm.
18:18Och vi fick ju nu telefonnumret till Pavlina.
18:22Mm.
18:23Och det är så bra.
18:25Did you get that number?
18:26Oh, yeah.
18:27Pavlina.
18:28Yeah?
18:29Yeah, yeah.
18:30I have it.
18:31Can we call her?
18:32Brilliant.
18:33Thank you.
18:35Det är ju henne vi måste prata med nu.
18:37Så får vi se oss om henne.
18:42Jag var inställd på att det inte skulle bli något svar.
18:45Det var helt klart.
18:47Ja, va?
18:48Pavlina Antonová?
18:49Ja.
18:50Stravajt är jag som stämer på gången.
18:53Och sen blev jag glad då han frågade på bulgariska.
18:56För du hör jag, är det här Pavlina?
18:58Och sen då skenade han ju upp som en sol när han...
19:02Han...
19:04Fick ihåg att...
19:05Ja, det är jag.
19:06Det är Pavlina.
19:07Bågodare.
19:08Bågodare.
19:09Bågodare.
19:10I see.
19:11I see.
19:12So.
19:13She's ready to see David.
19:15Mm.
19:16Mm.
19:17And we have a meeting around 16 o'clock, 4 o'clock in the afternoon in Pleven.
19:23Mm.
19:24And I have the address.
19:25Excellent.
19:26We can find the address of Pavlina in Pleven.
19:29Excellent.
19:30Great.
19:31That's great.
19:32Är du glad?
19:33Mm.
19:34Jätteglad.
19:35Att vi fick tag på henne.
19:37Det var kul.
19:38Då åker vi till henne.
19:39Då åker vi.
19:40Vad bra.
19:41Vad kul.
19:42xD
19:44對
19:45s
19:50Att vi
19:51vi
19:52deformade
19:53Ska
19:53av
19:54Vi
19:54vi
19:55vi
19:56s
19:57–där vi visste att Pavlina bor.
20:00Då kände jag att nu är vi jättenäromålet.
20:09När vi går där på stan och börjar närma oss den adressen som vi tror att Pavlina bor på–
20:17–så jag vill att hon ska se ut som hon gjorde när jag var liten.
20:22Tror du att hon känner igen dig?
20:27–Ja.
20:33David är i Bulgarien och letar efter sin biologiska familj.
20:37Nu ska de träffa Pavlina som tog hand om adoptionen–
20:41–och som förhoppningsvis kan ha uppgifter om familjen.
20:46–Jag vill att hon ska se ut som hon gjorde när jag var liten.
20:49–Tror du att hon känner igen dig?
20:55–Det var bara den.
20:56–Så ni har ett styrst på blinna.
20:58–Det gjorde hon i och för sig.
20:59–Jaha.
21:00–Han hade kvar sitt nye ende och sitt ansikte.
21:02–Det var bara en annan flyssyk.
21:04–Men samma människa.
21:05–Hej!
21:06–Hej, hej!
21:06–Klovskir!
21:07–Ja!
21:08–Var jag lort?
21:09–Ja, skrini!
21:11–Hehe!
21:11–Var jag tillbaka!
21:13–Hon var mycket mer positiv och glad än vad jag hade räknat.
21:21–Hva jag hade önskat och trott.
21:24–Og då var det kanske en sorts försvarsmekanism–
21:27–för att man inte ska göra sig själv besviken.
21:31–Men hon var precis som hon var för.
21:34–Og vad människa.
21:37–Han är en kak.
21:38–Han är en kak.
21:39–Han är en kak.
21:41–Han är en kak.
21:43–Han är en kak.
21:49–Vi började prata direkt.
21:50–Det var som att vi aldrig hade varit ifrån varandra.
21:52–Välkommen till Bulgaria.
21:54–Ja.
21:59–Så på mig.
22:01–Så på mig.
22:02–Vad är mamma Eva?
22:06–Mamma Eva, vad är det?
22:07–Mamma Eva?
22:09–Vad är det?
22:11–Hemma i Sverige.
22:12–Hemma i Sverige?
22:13–Hemma i Sverige?
22:14–Ja, ensam.
22:16–Ja.
22:16–Och hon berättade att det var ett mirakel att jag var där.
22:19–Att jag hade sökt upp henne i upplivet.
22:21–Vi är här för att vi tittar på Davids bärande.
22:24–Är det något som du använder som kan leda oss till dem?
22:31–Han säger att de är här för att Ljubbčo vill att se sreden med sina äldrar.
22:36–Vad är allt information för att vi ska kunna lämna dem.
22:40–Vad är det?
22:43–Vad är det?
22:44–Vad vill säga att jag vill visa att mina biologiska äldrarna.
22:48Jag tror att de har gjort rätt choice för att jag ska gå.
22:52Och jag vill visa dem att det är rätt.
22:57Han vill se srösa med dem, att se srösa, att se srösa.
23:00Och att ha en bra liv.
23:02Och att det inte är srösa.
23:04Att det inte är srösa.
23:06Att det är faktiskt att de har haft ett sätt för en bra liv.
23:12Och att det är mycket för mig.
23:18Jag har svårt att gråta.
23:20Jag gråter inte över småsaker.
23:22Det ska vara ganska mycket som samlas tills bägaren rinner över.
23:25Och då kommer den ju jättemycket.
23:27Jag har svårt att gråta.
23:29Jag gråter inte över småsaker utan det ska vara ganska mycket som samlas.
23:35Tills bägaren rinner över.
23:37Och då kommer den ju jättemycket.
23:41Jag var så fruktansvärt glad över att få se pavlingarna.
23:44My eye!
23:46Jag grät så jag tappade in av linsen.
23:49Det var lite kul också.
23:52Och sen så.
23:54Jag hade satt in linsen igen då.
23:56När jag trodde att känslorna var så klart då.
24:00Då kom det igång igen.
24:02Så grät vi och kramades en stund till.
24:05Det kändes jätteskönt och befriande att få släppa ut de här känslorna.
24:17Jag ville fråga henne om min barndom.
24:25Så mycket som möjligt.
24:27Försöka få henne att förklara vem jag var som person då.
24:31För det har jag aldrig haft någon aning om.
24:34Jag visste att jag hade haft problem med tal.
24:46Fram tills jag kom till totten.
24:48Att jag knappt kunde gå som treårig dessutom.
24:51Det var jag inte förberedd på.
24:52Så det var ju lite chockerande.
24:54Pavlina sa att det berodde på att.
24:57På det här spädbarnsbarnhemmet.
25:00Så hade de en speciell.
25:05Arbetsteori eller jargong eller vad man vill kalla det.
25:08Under den perioden.
25:10Vilket de hade insett några år senare var helt fel.
25:15Så hon sa det.
25:17Att jag hade förmodligen bara legat i min säng i tre år.
25:20På det här barnhemmet.
25:26Men du hade några otroliga förändringar när du kom.
25:36Det var mycket bra.
25:40Det var viktigt.
25:41Ett viktigt besked att få veta att jag utvecklades där.
25:46Och det var väl därför hon var så glad också.
25:48Att allt gick så bra.
25:49Och det kändes jätte kul att höra dig.
25:52Jag vill fråga dig vad du säger att vi ska göra nu.
25:57Vi har namn av de bärande.
25:59Världsbarn.
26:00När jag kom till Pavlina så hade jag.
26:01Väldigt höga förväntningar.
26:02Att hon skulle ha fullständig adress.
26:03Eller möjligtvis komma ihåg vägen dit.
26:06Men det blev ett bakslag.
26:07Hon har glömt bort.
26:08Så.
26:09Hon tipsade oss om att besöka folkfolkföringen i Kärvenbräck.
26:10Jag har aldrig förvänt dig.
26:28Vad bra?
26:29Och jag kommer.
26:30Vad är inte?
26:31Vad vill jag lämna om det?
26:32Jag vill lämna om det?
26:33Ja.
26:34Jag är också.
26:35Och jag kommer aldrig ihop dig.
26:36Du kan vara säker.
26:38–Hej då, Paulina. –Tack själv. Tack så jättemycket.
26:56Okej. Hur kändes det nu då?
27:00Svårt att beskriva, men en liten del av den sista pusselbiten är lagd.
27:06Paulina har betytt så mycket.
27:10Tyvärr hade hon inte så mycket att ge oss.
27:13Vi får väl göra som hon föreslog här nu, att åka till folkuppföringen.
27:17Så hoppas vi att vi hittar dem där då. Känns det okej?
27:21Ja, jättebra.
27:30Folkuppföringen blir en besvikelse.
27:45Man får tyvärr ingen information om Davids föräldrar.
27:48De hänvisar istället till Socialmyndigheten.
27:52De tar sig dit med förhoppningen om att de kan ha uppgifter om Davids adoption och hans föräldrar.
28:00Ja, Socialmyndigheten.
28:03Ja, Socialmyndigheten.
28:04Okej.
28:05Okej.
28:06Okej.
28:07Nice to meet you.
28:08Sorry.
28:09We would like to know if you have any information about his adoption here,
28:13at this department,
28:15because we were told that you might have some papers or some information about his parents.
28:20Mm-hm.
28:21She said in that period the adoption was directly with the orphanage
28:27and she thinks that the documents have to be at the same orphanage still.
28:31Och de säger att de finns i Sofia.
28:33Ja, och det är det här nationella arkivet i så fall.
28:36Mm-hm.
28:37But they said, they told us that they are not in the orphanage anymore.
28:41No, but they said in the state orphanage.
28:44Ja, och jag kände när vi satt där vid skrivbordet att, och jag kände också på Ulrika att de kändes som också att, för oss sen, nu är vi kanske fast.
28:59He has to go to court to start court deal.
29:02Okay.
29:03It will take more than a month.
29:05More than a month.
29:06I'm sure more than a month, of course.
29:08So then I'm asking you for your help.
29:11We're looking for these two people.
29:13Vasil Petrov Nikolov, Anna Georgieva Nikolova.
29:18And we think they might live in this town.
29:21At least they did for a long time ago.
29:24What is your suggestion?
29:26If we know that they live in Chevrenbryak, in this fifth district name, there is a person.
29:38Mm-hm.
29:39And if we find him, he could know these people.
29:43It's possible, yes.
29:45De får numret till en arbetsgivare som samordnar och delar ut arbete till fattiga människor i Chevrenbryak.
29:54Förhoppningsvis kan Davids föräldrar, Vasil och Anna, finnas med i hans personalregister.
30:01Thank you.
30:02Thank you.
30:03Thank you.
30:04Thank you.
30:05Thank you.
30:06Thank you.
30:07Okay, Stan Emil.
30:08So you call him now?
30:09Okay.
30:10Okay.
30:11You can try.
30:12Okay.
30:13Good.
30:14Mm.
30:15Hoppas vi får det här.
30:16Mm.
30:17Vi måste hoppas på det här.
30:18Mm.
30:19Mm.
30:20Förstår du vad han säger?
30:22Mm.
30:23Sen är jag en ord, men jag vet inte vad det betyder.
30:25Dobre.
30:26Tack och hälsa.
30:27Mm.
30:28Dobre.
30:29Det är bra.
30:30Okay.
30:31Yes.
30:32Arbetsgivaren berättar att han har en anställd som heter Vasil, men ska titta efter noggrannare i sina personalregister.
30:40De är välkomna att besöka honom imorgon bitti.
30:43Ja.
30:44Well done.
30:45He's not sure if it's the right one.
30:47Yeah.
30:48Okay.
30:49It's very popular name.
30:50Vasilnikov.
30:51Very, very popular.
30:52Okay.
30:53Okay.
30:54Det kändes otäckt att det fanns många med samma namn.
30:57Då är det så långt som vi kommer idag.
30:59Mm.
31:00Känns det bra?
31:01Ja, jag blev lättad.
31:02Ja.
31:03Mm.
31:04Ja, det blev jag också.
31:05Jag hoppas att den här arbetsgivaren ska ha så bra koll så att han kan säga att
31:11Vasilnikov handlar ihop med en kvinna som heter Anna Georgieva.
31:16Och kan han säga det och bekräfta det, då har vi kommit rätt.
31:31David är i Bulgarien och letar efter sitt biologiska ursprung.
31:36Nu ska de träffa en arbetsgivare som enligt uppgift ska ha en anställd som heter Vasil.
31:42Samma namn som Davids pappa.
31:44Nu hoppas de på att det ska vara han.
31:47Ashton service.
31:48Ashton service.
31:49Okej.
31:50Okej, så har vi anställd.
31:51På vägen till den här arbetsgivaren så var jag nervös.
31:56Lite orolig för att det skulle kunna vara fel namn.
32:01Han är varken och anställd som jag kommer att hitta på暂 och anställd.
32:04I var direkt överv att han har en kvinna som helsar.
32:05Ja.
32:06Vasiljär hem med Vasilnay.
32:07Vasiljärn är ett perspektiv вам.
32:08Ja.
32:09Ja.
32:10Hej jag kommer att hitta på någon.
32:11Herreka, nice att hitta på.
32:12Vi har information om att en chvinna som en henne som var inne på sin bäck.
32:17Det kan jobba för dig.
32:19Vasiljärn Petrovnikolov.
32:21Vasiljärn är en annan Georgjevi Nikolov.
32:23Vasiljärn är en annan Georgieva Nikolov.
32:26Ni vet du den där?
32:30Imeet är sävfadet, ja?
32:32Ja, det är samma sak.
32:34Så, så, just let me get this right.
32:37Han har en Vasil Nikolov, som är anna Nikolov,
32:40som är anna Nikolov.
32:42Han vet ett äckor med de två namens, ja?
32:44Anna har tvåt äckor.
32:46The second name of Anna?
32:48Georgieva.
32:50Ja, sävfadet är sävfadet.
32:52Ja, det är samma.
32:54I prilliken.
32:56Det är ett glädje med Djengel.
32:58När du ser honom,
33:00det är samma,
33:02det är samma.
33:04Samma face.
33:06Som du?
33:08Anna, som Vasil.
33:10Du ser ut som mina föräldrar.
33:14Arbetsgivaren berättar att Vasil arbetar som sophanterare.
33:18Han ringer och kollar var han befinner sig.
33:22Samma face.
33:26Okej, då har vi...
33:28Vi har ju hittat timmar och pappa nu.
33:30Ja.
33:32Nu måste vi...
33:34Nu ska vi åka till honom.
33:36Och kolla att det verkligen är han.
33:38Ja.
33:39Vilket jag tror att det är.
33:40Men vi måste också kolla att han vill träffa dig.
33:43Och då kan inte du vara med.
33:45Så stanna mig och jag åker.
33:48Och du får vänta på oss någonstans.
33:50Okej?
33:51Mm-hmm.
33:53Ja.
33:54Jag var väldigt nervös.
33:56Skakig.
33:57Jag kommer i vågor.
33:59Jag var inte säker på honom.
34:01Om det var den här personen om han skulle vilja träffa mig.
34:04Ja.
34:05Ja.
34:06Ja.
34:07Ja.
34:08Ja.
34:09Ja.
34:10Ja.
34:11Ja.
34:12Ja.
34:13Ja.
34:14Ja.
34:15Ja.
34:16Ja.
34:17Ja.
34:18Ja.
34:19Ja.
34:20Ja.
34:21Ja.
34:22Ja.
34:23Ja.
34:24Ja.
34:25Ja.
34:27Ja.
34:28Ja.
34:29Ja.
34:30Ja.
34:31Ja.
34:32Ja.
34:33Ja.
34:34Ja.
34:35Ja.
34:36Ja.
34:37Ja.
34:38Ja.
34:39Ja.
34:40Ja.
34:41Ja.
34:42Ja.
34:43Ja.
34:44Ja.
34:45Ja.
34:46Ja.
34:47Ja.
34:48Ja.
34:49Ja.
34:50Ja.
34:51Ja.
34:52Ja.
34:53Ja.
34:54Ja.
34:55Ja.
34:56Ja.
34:57Ja.
34:58Hallå.
35:04Det är han.
35:06Och han vill träffa dig.
35:09Och vet du vad? Han är jättelik dig.
35:12Jättelik.
35:16Otroligt.
35:18Känner du dig rädd och samlad?
35:23Samlad man kan bli när man skakar såret.
35:28Kan vi gå?
35:36När vi var på väg till den platsen där min pappa väntade så släppte vi anspänningarna.
35:43Jag blev lättad över att jag kände att vi hade lyckats hitta honom.
35:55David?
35:58Här borta.
36:00Vänta din pappa på dig.
36:02Tack.
36:04Tack.
36:05Tack.
36:06Tack.
36:08Fasten.
36:14Tack.
36:16Tack.
36:18Tack.
36:20Tack.
36:26Tack.
36:28Tack.
36:29– Fasten?
36:30Latverageaste.
36:31Måste?
37:01Åh...
37:11Det är jättelika.
37:13Dåligt, dåligt.
37:14Det var så fascinerande att se en del av sig själv.
37:18Han var ju så sjuklik.
37:21Jag såg en jättesliten man.
37:23Han var härlig.
37:25Jag blev jätteglad.
37:27Och när han frågade mig om jag ville träffa resten av familjen så...
37:33Det var ju klart jag ville det.
37:41Pappan har meddelat mamman som väntar spänt på att få träffa David.
37:51På vägen till byn där mina föräldrar bor så höll vi om varandra.
37:56Och han var ju stolt som att ta upp.
38:00Och han ville ju liksom visa upp...
38:02Visa upp mig för de andra.
38:04Det kändes ju som.
38:13Hon var ju jätteliten.
38:15Och lik mig.
38:17Så på vägen.
38:18Så här.
38:19Please.
38:21Det kändes jobbigare än vad jag hade räknat med att se att de var så fattiga.
38:26Jag visste att de var fattiga men så här fattiga, det hade jag aldrig kunnat tro.
38:31Jag trodde att de skulle ha det lite lite bättre än så där, faktiskt.
38:34Vad är det du säger, Frost?
38:38Hur många ser du nu?
38:40Många! Många!
38:41Många!
38:42Många!
38:43Många!
38:44Många!
38:45Många!
38:46Många!
38:47Många!
38:48Många!
38:49Många!
38:50Många!
38:51Många!
38:52Många!
38:53Många!
38:54Många!
38:55Många!
38:56Många!
38:57Många!
38:58Det är inte möjligt för mig som en män att förutna för mig.
39:01Det är inte möjligt.
39:02Så vi var tvarkast för dig.
39:06Det är väldigt, väldigt glösa att du började för dem och du findar dem.
39:12Du hittar dem.
39:17De sa att du är samma som du är bråder här.
39:21Absolut, absolut.
39:29Plötsligt hade jag två syskon.
39:31Tvillingar som adopterade Sport 2003.
39:34Sen hade jag tydligen en brorsa som var 29.
39:37En brorsa som var 27.
39:40Jag tror också att de sa att jag har två systrar.
39:43Arligt, då syster är det skrämmande.
39:55Vi är också jättelika.
39:57Jag vill ju även få svar på varför de har tvungna att adoptera bort mig.
40:00Jag vill ju även få svar på varför de har tvungna att adoptera bort mig.
40:03Jag vill ju även få svar på varför de har tvungna att adoptera bort mig.
40:09Jag vill ju även få svar på varför de har tvungna att adoptera bort mig.
40:26Jag vill ju även få svar på varför de har tvungna att adoptera bort mig.
40:30Min mamma sa att på den tiden när jag föddes och början av 90-talet, det var väl den största finansiella krisen som de hade i Bulgarien.
40:39De hade inga jobb. De visste inte ens hur jag skulle överleva. Jag var två månader för tidigt född.
40:45Hon trodde att jag skulle dö. Så att jag överlevde, det var ju ett mirakel, sa hon.
40:50Och då insåg jag att jag hade förmodligen gjort det om jag hade bott där. Vem inte?
41:06Det är jättesvårt att beskriva men jag är ju som en ny människa. Jag särbar på moln.
41:10Jag har ju lärt mig att inte stänga in mera känslor kanske sådär mycket som jag gjort tidigare.
41:28Jag känner nu att jag har fått svar på de viktigaste frågorna.
41:33Ciao!
41:40Det som var viktigast för mig det var att få veta att jag var saknad.
41:46Att det här var det de ville. Att de ville träffa mig.
41:53Nu kan du chatta med David på tv4.se.
42:05Jag hoppas att jag har syskon i Peru och att vi kommer att hitta dem.
42:08Det är klart att det är slut att bli av med både kamera och mobil.
42:13Men det kommer inte att stoppa mig i letandet.
42:16Det finns inga uppgifter. Det är som att han inte existerade.
42:20Alltså det finns ingen med det namnet.
42:23Det har varit ju lite nästan som slag i magen.
42:26Fråga om bilden.
42:27I stället.
42:28Naa!
42:29Ines...
42:30Ines...
42:31Då kände jag. Okej nu står jag på trösklar.
42:37Stockholm calling Cockney.
42:38Mike, the eagle has lagt.