- 5/4/2025
Category
📺
TVTranscript
00:00Då har väl vår syfte bott här.
00:03Man funderar ju på om hon mår bra.
00:06Är du Henrik Möller?
00:08Ja.
00:08Stopp, stopp, stopp.
00:10Man tror att man är beredd, någorlunda i alla fall.
00:13Ser ni den där väderpanen där uppe?
00:16Ja.
00:17Sen vet man ju inte hur mycket beredd man kommer vara ändå.
00:24Jag är i Elgarås utanför familjen Hermanssons hus.
00:28Och här ska jag träffa fyra syskon.
00:30Beata, Maria, Rafael och Evelina.
00:34För 16 år sedan så kom de hit från ett barnhem i Polen.
00:37De adopterades till en och samma familj.
00:40Och här har de växte upp tillsammans.
00:42Men vad de inte visste då var att en syster blev kvar på barnhemmet.
00:47Under åren så har tankarna på var hon och de biologiska föräldrarna finns
00:50och hur de har det idag växt sig allt starkare.
00:58Men vad kommer ni ihåg när ni kom hit till Elgarås?
01:27Jag kommer inte ihåg så himla mycket faktiskt.
01:29Det är bara så här små snuttar, typ bilder som man kommer ihåg.
01:33Det är inte svärst mycket.
01:34Det var mest Beata som kommer ihåg till.
01:37Ja, jag kommer ihåg väl massor.
01:39Man var mest glad att man kom hit.
01:42Det var så mycket tankar tror jag, så mycket igenom.
01:44Det kändes som att man skulle få en ny start i alla fall.
01:47Eller att vi alla syskon tillsammans, att ingen fick vara kvar.
01:52Raphael, Beata, Evelina och Maria var mellan fyra och tio år när de kom till Sverige.
02:00Efter några år berättade föräldrarna att det eventuellt fanns ett femte syskon,
02:05en yngre syster som troligen var kvar i Polen.
02:08Redan när vi var nere första gången så hörde vi liksom bara rykten så här bredvid oss
02:16att det fanns kanske ett barn till.
02:19Men det tog ju inte vi till oss utan det var bara någonting som vi hörde.
02:23Men sen, två år senare då, när vi åkte ner på semester,
02:27då tänkte vi på detta.
02:29Tänk om hon är på barnhemmet nu.
02:32Hur ska vi göra då?
02:34Jag tänkte jättemycket på detta.
02:37Men när vi kom ner så var det ju inte så.
02:39Personalen berättade då att
02:40att flickan hade varit en tid på barnhemmet
02:44men hade blivit bortadopterad i Polen.
02:47Hur kändes det då då när ni fick reda på att
02:49kommer ni ihåg det?
02:51Oj, vi har ett syster.
02:53Nej men det kommer väl lite mer som en chock så här.
02:55För jag visste ju inte det innan.
02:58Någonting så.
02:58Men det visste ju inte jag heller.
03:00Jag tror alla, alltså man har varit,
03:03det vart ju som en chock fast ändå så
03:04vart det en glädje liksom.
03:06Precis.
03:07Det vart det ju.
03:08Man funderar ju på hur hon, om hon mår bra.
03:11Att hon har det bra.
03:13Och känna liksom att
03:15man vill ju veta mer om henne.
03:16Det vill man ju.
03:18Och vad hon gör idag.
03:21Hur hon bor.
03:23Just känna att man får en kontakt med henne.
03:26Det är ju jätteviktigt.
03:27För det är ju ändå
03:28våran syster så att.
03:31Man vill ju jättegärna träffa henne i alla fall.
03:35Och man är ju ändå ledsen att hon inte kunde hänga med oss då.
03:38Det är rätt jobbigt faktiskt att veta det att hon är ensam där.
03:43Och sen tanken om att hon kanske inte ens vill veta att vi finns heller.
03:47Det är rätt jobbigt faktiskt.
03:48Vi söker ju inte bara era syster utan vi söker också era biologiska föräldrar.
03:55Varför känns det viktigt att hitta dem?
03:57Nej men det är klart det spelar en jätteroll.
04:03Det är ju pusselbit i sitt liv.
04:06Alltså det är ju kött och blod liksom.
04:08Det är ju ändå de som har fått oss.
04:10Alltså det är ju stort.
04:12Det är jättestort.
04:13Ja det är mycket frågor och man har undrat och man kanske får svar på.
04:18Ja varför vi blir lämnade till exempel.
04:29Man undrar ju.
04:30Man tänker ju mycket.
04:32För att man kan ju inte säga hur såg det ut när det var bebis.
04:35Man har ju inte de bilder eller kort eller kommer ens ihåg riktigt hur man såg ut.
04:42Det är ju ens rötter och det är jättestarka grejer att få reda på.
04:48Och känna att hur ser de ut.
04:51Har du med dig allting eller?
04:53Jag tror.
04:54Äldsta systern Beata och lillasyster Maria blir de som reser iväg för att leta efter syskonskarans rötter.
05:01Rafael och Evelina stannar hemma hos mamma och pappa i Elgarås.
05:05Men vi har ju i alla fall pratat mycket om det här att vi måste ha kontakt med dem.
05:08Vi måste hitta dem någon gång.
05:10Vi vill ju veta liksom.
05:12Vad är det vi kommer ifrån och...
05:15Ja.
05:18Hej då.
05:20Jag hoppas ju naturligtvis att de får träffa sin syster.
05:28Och att det blir en jättegrej för dem.
05:31Och har de bilder.
05:33Det har varit någonting som de har frågat efter mycket.
05:37Jag har saknat våra bilder på de själva som barn.
05:41Riktigt små.
05:41Jag hoppas ju verkligen att vi hittar båda föräldrarna i liv.
05:47Och hittar vi inte någon av föräldrarna så hoppas jag att vi hittar systern i alla fall.
05:51Sökandet börjar i staden Postnan som ligger i Västra Polen, 27 mil från Warszawa.
06:12Här är enligt födelseattester två av syskonen födda och det var också härifrån adoptionen administrerades.
06:19Jag tänkte vad mycket som hinner hända liksom när man har så många år egentligen.
06:28Det är mycket.
06:30Känner ni händning?
06:33Ja.
06:34Inte riktigt.
06:35Det känns ju inte konstigt utan det känns ju lite hemma ändå lite faktiskt tycker jag.
06:43Det jag kommer ihåg det var ju att man bodde liksom, ja, man bodde bra och pappan hade jobb och vi var en ganska vanlig familj eller vad man nu säger.
06:53Och hade det bra men sen så kommer jag ihåg att han fick sparken och då började han börja dricka och så var det en elak.
07:01Elak liksom grej av alltihopa så att då började jag allting.
07:07Då tänkte jag att vi skulle lägga upp strategin lite grann för hur vi ska gå tillväga här nu när vi ska börja leta.
07:32Och då vill jag veta först vad det är ni vet att ni vet.
07:38Det är ju föräldrars namn och när de är födda som vi vet.
07:42För de står här i.
07:43Ja det gör de.
07:44Sen har vi ju några brev här också som är ifrån.
07:49Det är tolken Margareta som hjälpte våra föräldrar i Sverige genom adoptionen.
07:56De uppgifter som finns är alltså föräldrarnas namn, Richarda och Teresi Valtchak och deras födelsedatum.
08:05Vidare finns information om ett barnhem i Gnezno, fyra mil från Postnan.
08:11Här tror man att barnen bodde när de blev bortadopterade.
08:14Och till sist ett namn och en adress till en kvinnlig tolk som hjälpte till med adoptionen och som föräldrarna i Sverige haft kontakt med under åren.
08:22Men då är det jättebra för då har vi faktiskt flera bra spår att gå på här.
08:27Och mitt förslag är att vi börjar med era föräldrar.
08:31Och då tycker jag att vi ska gå till folkbokföringen.
08:40Först och framförallt vill jag ju gärna veta hur det är med våra lillasyster och så.
08:46Och sen så varför våra föräldrar lämnar oss och det är väl det.
08:51man vill ha svar på.
08:56Man känner sig inte hel.
08:58För man vet att man har sina rötter liksom.
09:03Och det har nog en jättestor betydelse för oss.
09:06Det är något som saknas, helt enkelt.
09:08Olika, hej.
09:11Vad bra.
09:11Det här är Chakrin och det är vår tolk.
09:13Hej, hej.
09:13Ska hjälpa oss.
09:15Jättebra.
09:16Det här är då folkbokföringen.
09:17Precis.
09:18Där vi hoppas att de ska kunna hjälpa oss med era föräldrars information om era föräldrar.
09:23Ja, precis.
09:24Då går vi in.
09:25Ja, då får du visa oss.
09:27Ja.
09:27För att vi inte kan läsa skyltarna.
09:33Okej.
09:34Gud vad stort det var.
09:36Ja, verkligen.
09:38Känns bra.
09:39Kan du förklara att vi är från en svensk tv-station och att vi söker deras föräldrar.
09:45Vi har deras namn och födelseår.
09:48Om hon kan hjälpa oss att hitta kanske någon adress eller något sånt.
09:53Det är så möjligt.
09:56Det är förstås att vi måste föräldrarna som vi måste föräldrarna med polskom rätt.
10:06Och så kan vi föräldrarna att de ska kunna föräldrarna.
10:11Hon sa ju att de fick inte lämna ut någon information för att de hade vissa regler.
10:17angående, ja, just det där.
10:21Med namn och personnummer och allt vad det var.
10:24Det finns inget sätt att hon kan hjälpa oss.
10:26Jag hoppades på att man kunde få någon hjälp i alla fall.
10:33Och det fick vi ju.
10:36I alla fall vidare.
10:38Däremot sa de att vi kan försöka med svenska ambassaden i Varsava.
10:44Okej.
10:44Så det skulle kunna funka, så de visste inte.
10:46Så de kan hålla i funktionen?
10:48Ja, men jättebra.
10:49Ja, men då får vi ju ta och ringa svensk ambassaden helt enkelt.
10:53Vi går ut härifrån då alltså.
10:54Men kan inte ni gå in och sätta er och beställa något?
11:11Och så ringer jag.
11:12Ja.
11:13Så kommer jag in sen.
11:13Okej.
11:14Pappan heter Richarda, tror jag man säger.
11:26Walchak.
11:30Och han är född 1956.
11:33Jättebra.
11:34Ja, men då väntar jag.
11:35Tack så mycket.
11:36Hej.
11:38Jag fick tag på någon.
11:40Okej.
11:40Och de ska hjälpa oss.
11:41Okej.
11:42Men de kan inte hitta informationen så här bara.
11:46Utan de ska ringa tillbaka.
11:49Okej.
11:49Så vi får sätta oss och ta det lite lugnt.
11:52Och så får vi se vad de kommer fram med.
11:54Ja, precis.
11:55Så att det är...
11:56Det är i alla fall någonting.
11:57Ja, det är alltid någonting.
11:58Ja, absolut.
11:59Så det är jättebra.
11:59Ja.
12:00Jag har ju både bra och dåliga minnen.
12:03Det har jag ju.
12:05Jag vet som jag kommer ihåg så vet jag att mamman var väldigt kärleksfull.
12:13Hon var ju mycket hemma med oss syskon.
12:16Och pappan jobbade mycket och så.
12:19Det skulle vara kul att se sig själv som bebis.
12:21Ja.
12:22För det visar ju många på kort och allting.
12:25Ja.
12:25Så att det skulle vara roligt faktiskt.
12:28Någonstans så känner ju jag mig på åsk.
12:33Alltså i helsvensk kan jag inte säga att jag är för att det finns ju där i hjärtat eller vad man nu kan säga.
12:40Jag misstänkte det för att ni har pratat...
12:42Nu ringer det.
12:43Det måste vara det om det är.
12:45Ja, precis.
12:46Ulrika Eriksson.
12:49Hej, god dag.
12:52Då har jag tyvärr tråkiga när jag äter.
12:54Alltihopa liksom rasar ju.
12:55Då har väl våran syster bott här.
12:58Snälla nått positivt nu.
13:00Kanske sakligen, ni är stämst rätt hit.
13:02Åh.
13:08Beata och Maria befinner sig i Polen för att leta efter sina föräldrar och en syster.
13:14Nu väntar de otåligt på ett samtal från Svenska ambassaden.
13:18Där man förhoppningsvis har några uppgifter om föräldrarna.
13:21När telefonen ringde så hjärtat stannade ju självklart.
13:27Det gjorde det.
13:28Och man verkligen, man vart spänd ändå och förväntansfull.
13:33Ja, okej.
13:39Okej.
13:40Beskedet var, ja, man vart förkrossad helt enkelt.
13:47Man vart jätteledsen.
13:51Då har jag tyvärr tråkiga när jag äter.
13:53Okej.
13:54Det kändes som man liksom bara ville ge upp allting.
13:59De blev inte längre.
14:01Ingen av dem?
14:01Nej, nej.
14:03De dog, de dog samma dag.
14:06För åtta år sedan.
14:07Det känns ju otroligt jobbigt faktiskt.
14:31För liksom, det är klart att man skulle vilja träffa dem och, ja.
14:40Det är klart att man, alltså det är så mycket som, det är förhoppningen liksom att alltihopa liksom rasar ju.
14:49Så att.
14:50Mm.
14:5131 januari 2001.
14:55Båda två.
14:57Så att det är ganska länge som faktiskt.
14:59Ja.
15:01Man vet ju inte hur eller någonting.
15:05Nej, jag kunde inte se något sådant.
15:06Det är liksom mig som står i deras papper.
15:10Så att.
15:11Alltså det kändes, det slog väldigt hårt liksom på en att just båda och man hoppades ju på att någon skulle leva av dem.
15:23Alltså det känns som att man måste ju ändå ha någon moster eller faster eller farbror eller någon liksom.
15:29Alltså vi, alltså vi har ju, vi har ju er syster också.
15:33Mm.
15:34När vi hittar er syster så kan det hända att hon vet någonting om vad som händer med dem.
15:38Mm.
15:39Man har liksom gått igenom ganska mycket så att.
15:44Man får vara lite enig så att känna att man har hittat någon i alla fall.
15:48Eller, ja.
15:48Ja.
15:50I alla fall tro.
15:55Det är en ny att ha med syster.
15:57Vi söker efter henne.
15:59Och vi ska hitta någon.
16:01Vi hoppas det.
16:02Vi ska hitta någon.
16:03Mm.
16:03Min uppväxt, alltså den har varit, den har ju varit upp och ner.
16:30Alltså den har varit väldigt bra.
16:32Man får vara glad att man hamnar där och man hamnar hos så bra föräldrar.
16:39Maria, kissa när jag är dig.
16:43Var ska hon kissa då?
16:44I skogen.
16:45I skogen.
16:47Det finns ingen skogen.
16:49I skogen visar ut och nu.
16:51I Sverige finns det.
16:53Vad är det?
16:54Min mamma och pappa i Sverige, de är, ja.
17:05Vad ska man säga, de är underbara.
17:12Och jag är jätteglad över att få ha dem.
17:17De ställer upp sina mycket på.
17:19Det gör de ju.
17:20Så man ska ju, man är ju jäkligt, eller ja, väldigt lyckligt lottad av att få ha sådana föräldrar.
17:32Det var på fars dag 1992 som de ringde ifrån vår adoptionsorganisation och frågade om vi var intresserade av att adoptera fyra barn.
17:50Och vi hade priset att äta där, Gunnar och jag, och jag tyckte att nej, nej, nej, sa jag med en gång.
17:57Men okej, vi sitter där och äter, vi ska äta först så kan vi ringa tillbaka.
18:03Och när jag berättat för Gunnar så, ja hon tänder på alla sidor och tyckte att det här är väl rätt spännande.
18:12Så en sån där riktig, nu är vi inte vinterig dag, fick vi åka ner till Polen.
18:18Så man sitter där på kontoret.
18:27Så man sitter där på kontoret.
18:57Och en sån här familj här i Sverige väckte en del uppmärksamhet i media.
19:01När syskonen hade varit här i tre år gjorde TV4 ett reportage om deras nya liv.
19:07Beata hade fortfarande tydliga minnen av sitt liv i Polen.
19:11Beata var nio när hon kom till Sverige, så minnena från Polen och barnhemmet är färska.
19:16Men längta tillbaka, det gör hon inte.
19:18Nej, men jag kanske åker när jag blir stor.
19:22Mm.
19:22En gång.
19:23Och det kan ju vara intressant att se.
19:25Mm.
19:26Vad skulle du vilja titta på då då?
19:30Rör jag i barnhemmet och så.
19:33Träffa alla barn igen.
19:35Vissa saker som hade förändrats just på gården där då, som man såg.
19:51Det var ju liksom nya gungor och nya ruskarnor och sånt där.
19:57Jag bara känner så här.
20:00Man känner igen den här uteplatsen där borta också.
20:01Ja, jag vet.
20:02De här funsterna.
20:05När man var liten så vart man väl, man tänkte väl liksom att tänka om jag skulle vara utanför det här staketet.
20:11Och man gick ju omkring och tittade liksom på andra människor som var utanför.
20:17Och liksom tänkte liksom att vad skulle jag göra om jag var utanför det här?
20:22Alltså det gjorde man väl någon gång sådär.
20:23Då har väl våran syster bott här, förmodligen.
20:27Ja.
20:28Som vi har fått reda på i alla fall.
20:29Precis.
20:31Man undrar hur länge hon bodde här.
20:33Kanske inte var så jättelänge ändå.
20:36Det här känner man ju igen faktiskt.
20:37Ja.
20:38Just det här, när man kommer hit.
20:41Vad är det ni känner igen?
20:42Ja, just den här sidan av stället känner man igen.
20:47Trots att det är mer än 15 år sedan flickorna bodde på barnhemmet
20:50blir de till sin stora förvåning direkt igenkända av personalen.
20:54Ja, det är en kärlek.
20:57Varje köp, låg din kapp, jag är bostad.
21:00Nej, det är väl bönnig inte det, så.
21:04Vad bostad.
21:05Den här kvinnan Halina kom in då.
21:08Det var ju det, vi började ju prata om vårt efternamn och det.
21:12Och det var ju då liksom hon reagerade direkt liksom och kände igen det.
21:19Och det var ju liksom, man visste inte vad som hände riktigt.
21:22Utan man var ju själv liksom frågsam och tänkte,
21:24jaha, vad är det som händer nu då?
21:25Hon berättade att vi var, alla vi fyra var ögonstenar,
21:42att vi var hennes favoriter då.
21:46Att de har sina favoriter då som jobbar där.
21:49Och vi var dem, tydligen då.
21:51Men ni går här, känner du igen nu hur det ska?
21:54Ja, just själva, den här långa korridoren.
22:00Just den här långa korridoren som vi gick i, det kände jag igen, direkt.
22:03Det var ju den man sprang i fram och tillbaka och hade sig.
22:09Tjusigt.
22:10Ja, vilken förändring de har gjort alltså.
22:14För när vi tänker tillbaka så var det mer barnhemskänsla.
22:18Ja, precis.
22:19Vi fick ju gå in i olika rum och även den här långa korridoren som finns.
22:26Ja, lite olika sådana här grejer att se om man kände igen.
22:30Och i sovsalarna och då det var sovsalar då.
22:34Eftersom de har gjort om väldigt mycket och så.
22:36Vi är ju inte här bara för att titta runt, utan vi ska försöka få information också.
22:41Så jag tänkte vi kanske kunde fråga honom om de skulle kunna hjälpa oss.
22:46För att vi vet att ni har en syster som har bott här.
22:48Och hur man kan hjälpa oss med namn eller någon adress eller någonting som kan komma vidare.
22:53Vi fick ju inte så mycket information för att han hade ju så mycket information.
22:56och det han hade ju så mycket information för att han hade
23:26Ja, det fick han ju inte ge utan då får man gå igenom domstolen i så fall så att det var ju lite tråkiga nyheter också.
23:33Det kändes liksom som att det var lite stopp där och, ja.
23:39Vi hade det nog jättebra där, skulle jag tro.
23:44Alla var så snälla och trevliga mot oss och, ja man fick liksom, man tog så bra hand om oss.
23:50Även om mötet på barnhemmet blev ett kärt återseende så ledde det inte framåt i sökandet.
24:02Nu återstår bara ett spår, nämligen den kvinnliga tolk som hjälpte föräldrarna under adoptionen.
24:08Hon heter Margareta Neugebauer.
24:09Då måste det nästan ligga på den här sidan i så fall.
24:12Ja.
24:12Ja, om det är fem eller sju vet jag inte dock.
24:15Margareta är ju den kvinnan som hjälpte pappa och mamma genom adoptionen och det där.
24:21Och sen så var det genom henne vi fick höra att vi hade en lilla syster.
24:25Här har vi ett. Ja men det är rätt gata.
24:28Under åren har föräldrarna brevväxlat med Margareta, men sista kontakten var för över fyra år sedan.
24:35Nu står hoppet till att finna henne på hennes gamla adress.
24:38Nu kör jag klinje, jag stämmer så kvart hit.
24:41Okej.
24:42Nu finns det med dig.
24:43Nu måste jag.
24:44Nu måste jag.
24:45Nu måste jag.
24:46Nu måste jag.
24:46Ska jag trycka?
24:46Ja, spring.
24:49Puss med.
24:52Det öppnar ju en man då.
24:53Och det visade sig att det är Margaretas man.
24:56Och han verkar ju jättegod och glad och verkligen ta emot oss.
25:01Så att det var positivt, men sen fick man ju reda på dåliga nyheter och det var ju jättetragiskt.
25:07Har ni kvittat till Margareta Tobias?
25:11Hon lever tre år tillbaka.
25:15Naraka, kanser.
25:16Ja, vad tråkigt.
25:18Jag har 54 år, så som jag är nu.
25:21Hon har 53 år som henne nu.
25:24Okej.
25:24Det kändes ju liksom som att, aha, okej, nu kommer jag till stopp.
25:30Man visste inte vad man ville dåligt.
25:32Utan man trodde liksom att, ja, ska vi ge upp nu eller vad är det som händer egentligen?
25:37Man visste inte vad man skulle göra.
25:39Det kändes som att alla förväntningar och allt som man hade liksom trott att man skulle, att det skulle gå någorlunda i alla fall.
25:50Det liksom sprack och, ja.
25:52Tråkigt.
25:53Väldigt tråkigt.
25:54Ja.
25:55Tråkiga nyheter.
25:57Nej, verkligen inte.
25:58För det måste ju finnas någon.
26:00Kan ni komma, kan ni minnas några släktingar uttaget?
26:04Ett fasted?
26:05Alltså, jag kan inte gå.
26:06Bosted?
26:07Nej.
26:09Ingenting?
26:10Inget som jag kommer ihåg?
26:12Nej.
26:14Skulle vi inte kunna ringa till Svenska ambassaden eller något och höra om de kanske har någon släkting?
26:19Ja, det är en jättebra idé.
26:20Alltså, verkligen.
26:21För att när vi ringde dem och ställde frågor så, då frågade vi bara om era föräldrar.
26:26Ja, precis.
26:26Det var jättepirigt och, ja, hjärtat stannade ju självklart.
26:29Man var ju jättenervös.
26:31Man visste inte vad som skulle hända om det var så att man, om det var så att det fanns någon.
26:37Eller också inte.
26:38Det visste man ju inte.
26:39Så att det var riktigt nervöst.
26:41Det blir så här, stopp, stopp, stopp.
26:44Hej, mitt namn är Ulrika Eriksson.
26:46Jag ringer från ett teraprogram som heter Spårlöst.
26:49Jag var i kontakt med er tidigare och fick några information om två personer här.
26:57Snälla, något positivt nu.
26:59Bara det finns någon som...
27:00Ja, precis.
27:01Ja, precis.
27:01Ja, precis.
27:01Ja.
27:01Ja.
27:05Men kan jag hänga kvar, eller?
27:08Snälla, snälla, snälla.
27:15Ja, tack så mycket.
27:19Fantastiskt bra.
27:20Hej.
27:20Det finns ingen farmor och farfar.
27:29Okej.
27:30De är tyvärr döda.
27:31Men jag har fått namn och adress till er mormor och morfar.
27:36Åh, ja!
27:37Okej.
27:45Ja, det kändes otroligt faktiskt.
27:48Jätteroligt.
27:48Men jag var nog lite chockad också.
27:51Då fick man den här tron tillbaka om att det fanns en chans.
27:57Är vi gjort dit?
27:57Ja.
27:58Nu?
27:59Ja, det är.
27:59Nu är vi på dräkten.
28:00Ja, precis.
28:03Jag visste...
28:04Jag sa ju att du skulle vara glad.
28:09Morföräldrarna bor på en adress i en liten by utanför Postnan.
28:13Och Ulrika och tolken Jacqueline åker i förväg för att se om de vill träffa sina barnbarn.
28:1819.
28:1919.
28:2019.
28:21Då får vi bara leta på liksom.
28:26Det var här någonstans.
28:28Det var jättejobbigt.
28:31Han var nervös och man hade ont i magen.
28:36Det var mycket sådär att man funderar.
28:38Många funderar.
28:39Tänk om de inte vill träffa oss.
28:41Tänk om det är så att de inte får tag i dem överhuvudtaget.
28:45Vad ska vi göra då?
28:46Och...
28:47Många frågor och många tankar.
28:51De verkar ju rätt bra.
28:51Kommer vi här i alla fall?
28:53Alltid nått.
28:55Nummer 20.
28:55Här är det.
28:57Det är bra.
28:58Det värsta som skulle kunna hända det var ju det att de inte ville ha med oss att göra.
29:08Det skulle vara riktigt olyckligt.
29:12Är det någon som är glad att se oss i alla fall?
29:14Tack så mycket.
29:42Tack så mycket.
29:44Vi är här därför att er dotter.
29:52Två av hennes döttrar är här och letar efter släktingar.
29:58Tack.
29:58Och nu har...
30:00Vad är de?
30:01De kommer.
30:03Jag vill komma och prata med er först.
30:06Tack, Armin.
30:09Tack.
30:10Tack.
30:10Tack.
30:11Tack.
30:14Vi är här därför att Irena Therese Walczaks två döttrar, de är här och söker efter sina.
30:35De blev adopterade till Sverige.
30:36Är de här i Polen?
30:39Ja, de är i povidiska.
30:41Jag är syster.
30:43Hon är syster.
30:45Syster.
30:45Är det du som är syster?
30:47Jag kan syster.
30:48Och vi har letat efter dig.
30:49Vi trodde att hon var lilla syster.
30:52Nej, nej, nej.
30:53Jag är nästa syster.
30:55Tack, nästa syster.
30:56De är här och vill naturligtvis träffa er.
30:59Skulle du vilja träffa dem?
31:01Hon ser så allvarlig ut, nej.
31:19Ja, det gör hon verkligen.
31:23Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla.
31:26Då har jag varit på den här adressen och jag har två saker att berätta.
31:35Det är er mormor och morfar som bor där och de vill jättegärna träffa er.
31:40De har letat och längtat.
31:44De har varit på barnhemmet och försökt få med sig på utflykt och sådana grejer men de fick inte ta med sig.
31:50Så de har letat och sökt.
31:54Den andra saken jag ska berätta är att de bor inte själva där.
31:56Okej.
31:57Det är en person till.
31:58Okej.
31:59Och det är er syster.
32:01Nej!
32:01Nej!
32:05Nej, men alltså, va?
32:12Nej, men så lätt ska du inte börja vara.
32:15Det är väl så allvarligt?
32:18Alltså, aldrig är det ur horda.
32:19Nej, men gud!
32:20Hon är inte er lilla syster.
32:23Nej, hon är er stora syster.
32:25Nej!
32:28Det gick inte att beskriva med ord hur man kände.
32:32Det var helt otroligt.
32:34Man bara ville skrika ut av glädje.
32:37Ja!
32:39Jag var!
32:39Okej, jag var minst!
32:41Det var minst!
32:41Då Ulrika berättade att vi skulle få träffa systern och skulle möta henne på halva vägen.
33:01Så var vi otroligt nervösa.
33:04Vi visste inte vad vi skulle vänta oss.
33:06Man ville ju veta hur hon såg ut.
33:09Hur skulle hon reagera?
33:11Många tankar och känslor.
33:14Men jättenervöst var det.
33:15Ser ni den där vädekanen där uppe?
33:28Bakom den.
33:29Okej.
33:30Då står det er syster.
33:41Beata och Maria söker sina rötter i Polen.
33:44Det har varit en resa fylld av motgångar.
33:47Men nu är de äntligen på väg för att för första gången träffa sin stora syster.
34:02Ser ni den där vädekanen där uppe?
34:05Ja.
34:06Bakom den står er syster.
34:11Okej.
34:14Vi tog ju varandra handen.
34:37och gick mot den här vädekanen.
34:41Och så ser vi
34:56vår syster komma där uppe.
34:58Gud.
34:58Gud.
35:02Man var så jäkla lycklig, mamma.
35:08Man känner sig helt varm.
35:10Vi slammar ju som att vi tog bort.
35:34bara.
35:35Vi slammar ju som att vi vill si fatiga.
35:39Vi slammar ju som att vi får sny.
35:42Irrömmar.
35:42Vi slammar ju som att vi utgångar.
35:44Vi slammar ju som att vi.
35:46Ilgu är så vera som att vi ska mot sig.
35:49Jag trodde ju inte det var sant, först egentligen.
36:09Men det var en helt underbar känsla, bara.
36:13Men jag var nog chockad också.
36:15Liksom att, men är det verkligen du?
36:17Det kändes väldigt konstigt faktiskt, men så otroligt roligt och skönt.
36:31Hon började prata på påska och så visste inte vad hon sa, men det kändes ändå som att man förstod en till viss del vad hon sa.
36:47Hon hade ju också velat träffa oss.
36:58För henne var väl också en chock, men en stor glädje, tror jag.
37:03Nu är vi fem.
37:14Hon lever ju liksom utanför på Budjeska i ett hus med vår morfar och sen hennes pojke och man.
37:22Det var fantastiskt att träffa mor och min morfar.
37:44De var så här väldigt varma och precis kärleksfulla, eller lika kärleksfulla som vi.
37:54Min tårar.
37:55Klart, tårarna bara rann av glädje, liksom.
38:01Man fick, känns som man inte fick riktigt fram ord.
38:04Det var otroligt.
38:06Det är en jättekänsla.
38:07Och sen så öppnades dörren till köket och vimlade ut folk.
38:18Man var ju jätteglad.
38:22Våra två mostrar och två morbräder.
38:25Och så var det ju våran systers man.
38:31Nej, men det är bara, man är bara glad.
38:34Det är lite glad.
38:34Det är en så jättestor betydelse.
38:48Det betyder jättemycket.
38:52Det var ju så många som man liksom blir helt snurrig av allting.
38:57Och sen att det var så himla många också.
38:59Det hade jag ju inte trott verkligen så att.
39:02Vilka är det här?
39:03Är det två?
39:04Tata.
39:05Tata.
39:06Tata.
39:07Men gud, är det vår mamma där?
39:09Tack.
39:09Tack.
39:11Mamki.
39:12Totes.
39:13Totes.
39:15Ja.
39:16Pylgö mamma.
39:17Mamma.
39:18Mm.
39:19Gud vad man är lika blina.
39:21Vadådövna just nu är vi mamma.
39:23Mamma just nu är vi mamma.
39:24Tack.
39:25Tack.
39:25Det känns ju otroligt roligt att se bilderna på föräldrarna.
39:31för att vi har ju aldrig träffat dem eller vi kommer aldrig få tillfälle att göra det.
39:35Så att det är klart.
39:37Det var jätteroligt.
39:41Jo de berättade ju det att det var så att våra föräldrar dog i en brandolycka.
39:47eller ja.
39:47De blev innebrända.
39:50Det brann.
39:51Ja.
39:52Okej.
39:53Det var skönt ändå att få höra för då lägger man liksom det på plats att då vet man.
39:58och så fick man även höra hur de var som personer och
40:02ja och att de hade jättegärna velat träffa oss och
40:07så att det var mycket.
40:09Jag vet inte vad man skulle känna riktigt.
40:30Alltså man har varit så kall i hela kroppen.
40:33just man blev liksom besviken att man aldrig får träffa dem.
40:40Att det var så en tragisk händelse.
40:42Det var.
40:44Ja jag vet inte.
40:45Det är otroligt att det är liksom ens.
40:48Jag vet inte.
40:48Det var jättejobbig känsla.
40:56Man har varit helt lättad av att få se vart de låg.
41:01och det var skönt.
41:06Jag skulle vilja säga det att jag älskar dem.
41:11Skulle jag.
41:13De tittar säkert ner.
41:14De vet att vi är här tror jag.
41:18Na pewno się cieszy, że jesteście tutaj.
41:22Jag är jätteglad också.
41:26Papsu.
41:31Påprostu cieszę się, że żyją przede wszystkim, że mają dobrze i że są razem.
41:41A najbardziej mnie to cieszy, że mnie odnalazły
41:45I że będziemy jakoś kontakt prowadzić do końca życia
41:49Dziękuję
41:51Cieszę się, że one są w Polsce
41:57To mi zawsze ich drakowało
42:03Ale teraz mam nadzieję, że nie
42:11Już nie będzie mi ich tak brakowało
42:13Bo będą przyjeżdżać częściej
42:15Szydjan
42:18Szydjan
42:21Szydjan
42:23Roz
42:24Szydjan
42:27Szydjan
42:28Den här resan har varit otrolig. Det har hänt saker som man inte trodde skulle hända.
42:46Man har träffat underbara människor från alla håll och kanter. Det är en resa för livet, väldigt enkelt.
42:54Det känns så skönt. Nu kan man släppa alla känslor och spänningar som man har varit och det här med att man har förlorat så mycket.
43:04Det är bara att ta tillbaka eller göra något bra av det.
43:13Det är något som har fattats. Det är som en pusselbit har blivit hel. Det är helt fantastiskt.
43:24Det här släpper man inte taget. Det gör man inte. Många gånger kommer jag åka tillbaka.
Recommended
42:12
|
Up next
44:07
0:31
2:23
3:04
4:35
1:42:40
1:47
0:28
4:19
2:18
44:27
43:40
0:08
22:35