- 5/22/2025
Category
📺
TVTranscript
00:00Vi gör den här resan för att få kontakt med vår mamma.
00:04Varför är det en annan adress här?
00:08Att hitta henne har varit det viktigaste för mig.
00:12Vi har id-numret från registreringen.
00:15–Är huset i kornen? –Det var bara att följa med.
00:19Det skulle kännas fan om det inte fungerade.
00:24Det var här i Bogotá som Oskar träffade sin biologiska mamma senast.
00:29Då var han fem år gammal.
00:311981, efter några månader på barnhem, adopterades han–
00:35–tillsammans med sin lillebror William. De fick en ny familj i Sverige.
00:40För ett par år sen återvände de till Kolumbia för att söka sina rötter–
00:44–men utan några positiva resultat.
00:47Nu ska de göra samma resa igen, men framför allt en gång tillbaka.
00:51Det är att få återse sin mamma, Klara.
01:22Det handlar om nån saknad. En saknad till trygghet.
01:30Det grundar sig väldigt mycket på att jag blev lämnad av min mamma.
01:39Jag har alltid varit analytisk.
01:42Jag analyserar allt jag gör. Man ska bli omtyckt.
01:47Man ska vara på ett visst sätt för att inte bli övergiven och lämnad igen.
01:58–Hur är det? –Så här.
02:01–Hej. Är det bra? –Ja, det är jättebra.
02:04–Har du jobbat redan? –Ja, faktiskt.
02:07Jag har alltid tänkt på min bror innan jag sätter in mig själv i situationer.
02:15Jag vet inte vad jag skulle göra om jag skulle missa honom av nån anledning–
02:20–om han är ute och far på jobb när han är ute och flyger–
02:24–eller är ute och åker bil ofta.
02:27Så här är tanken. Om det skulle hända, vad fan skulle jag göra?
02:31Vad skulle jag kunna klara mig utan honom?
02:35–Hur känner du nu? –Det ska bli spännande, faktiskt.
02:40Vi blev lämnade på barnhemmet när jag var två och Oskar var fem.
02:45Så runt ett år bodde vi på barnhem.
02:49Och i hela mitt liv vill jag ha haft Oskar att falla tillbaka på.
02:56Han har varit min storebror och han var fem år när vi blev adopterade.
03:01Jag gjorde ett häromkvällen, samma som tjejerna.
03:07Lämna lite plats för dina bilder.
03:11Det ansvaret jag fick bära mot min bror, som jag kände att det var...
03:16Jag tänkte nog inte så mycket på det då. Det är nåt som jag får ta i dag som vuxen.
03:22Och det är nåt som går igenom i mitt vuxna liv.
03:29–Solas över mitt i vintern. –Mm.
03:33–Det är roligt. –Det såret som jag vet att Oskar har–
03:37–är att han känner sig lämnad.
03:41Det är en känsla han inte har. Jag har aldrig behövt bli lämnad på samma sätt som honom.
03:46–Det här blir bra bilder. –Kan du lämna vidare?
03:49Jag tror inte att vi får några fler bilder.
03:52Det är känslor som jag aldrig nånsin kommer att kunna förstå.
03:57Hur mycket han än förklarar om för mig.
04:04Om man tittar på dig och mig så har vi ganska liknande drag.
04:08Och så kan man jämföra med mina barn.
04:14Vi gör den här resan för att kanske få kontakt med vår mamma.
04:18Men är det så att vi inte hittar henne eller att hon kanske har gått bort–
04:24–eller att hon har försvunnit, så har vi ändå försökt.
04:29Att hitta henne har varit det viktigaste för mig hela tiden.
04:34Att hon berättade vad som hände och vad som gjorde att hon höll kvar mig i fem år–
04:39–innan hon lämnade oss.
04:44Ett och ett halvt år sen var ni i Bogotá. Nu är det dags att göra den här resan igen.
04:48Om mindre än 24 timmar är vi i Bogotá.
04:51Kan du börja få svar på några av era frågor?
04:54Det är spännande.
04:57Det är spännande, förväntansfullt. Känslorna går upp och ner hela tiden.
05:03–Det ska bli otroligt kul att få åka iväg nu. –Då drar vi då, säger jag.
05:09Då drar vi.
05:15Bogotá i Colombia är världens tredje högst belägna huvudstad–
05:20–och ligger 2 640 meter över havet.
05:24Det är här Oskar och William är födda, och det är också här sökandet börjar.
05:55Vi ska gå igenom den information vi har. Vi har er mammas namn, Klara.
05:59–Mercedes Perez. –När ni var här för två år sen fick ni två adresser.
06:06Besökte ni dem och fick ni den information ni kunde få?
06:10–Vad gjorde ni med de adresserna? –Vi tog en taxi och åkte till de adresserna–
06:16–och tittade mest. Den ena adressen var i Oskar och den andra var i Colombia.
06:22Den ena adressen var som hon hade uppgett att hon hade bott på.
06:27Den andra var en adress som hon hade arbetat på.
06:30I de papper som ni har fått finns det information som är jättebra.
06:35Det är er mammas ID-nummer.
06:38Folkbokföringen i Colombia fungerar inte som folkbokföring i Sverige.
06:43Här är man inte skyldig att registrera sig, så folkbokföringen här är inte hundraprocentig.
06:49Men vi ska ta oss dit och se om vi kan få information på er mammas ID-nummer.
06:56Vi fick jättemycket information på barnhemmet när vi var där sist.
07:02Där har vi akter och mappar om vår adoption.
07:07–Kvar på barnhemmet? –De fick vi inte med oss.
07:09De var originalakter och de fick vi inte ta med oss därifrån.
07:14Där kan det finnas ännu mer information om vi fastnar i de här spåren.
07:18Det är jättebra. Men vi börjar med ID-numret.
07:21Om det är en återvändsgränt vet vi att det finns mer information att få från barnhemmet.
07:28–Det tror jag att vi gör. –Ja.
07:40De möter upp tolken Carl som bor i Bogotá och känner till stan väl.
07:45–Hej, Oscar. –Hej, Oscar.
07:46Carl och Hans börjar med att gå in på folkbokföringen–
07:49–för att se om Oscar och Williams mamma är registrerad.
07:53Det skulle vara jäkligt spännande om de hittar henne nu.
07:57Eller om hon finns i registrerna.
08:02Här inne finns det något slags svar på vad vår mamma skulle kunna vara–
08:06–om hon lever eller inte lever.
08:11Vi håller tummarna. Nu går vi och sätter oss där borta och väntar bara dörren.
08:16Hans och Carl ska komma ut.
08:18Att sitta där och vänta på att Hans och Carl ska komma ut kändes otroligt långt.
08:24Jag vill helst inte höra att det inte finns nåt att hämta här.
08:28Man väntade sig nästan att de inte kunde vara där inne lite till–
08:32–för jag är inte riktigt redo än för att höra informationen.
08:41Gick det?
08:44Varför har hon uppgett fel adresse för? Vill hon inte bli hittad?
08:49Jag kunde inte sätta nån sammanhang i saker till just då–
08:52–för det var så bara avvärd som hände.
08:55Det skulle kännas fan om det inte funkar.
08:58Do you remember the mother, Clara, Mercedes-Therese?
09:02No, no, no, because I don't remember her.
09:05–Do you remember her? –No, I don't remember her.
09:08–Do you remember her? –No, I don't remember her.
09:11Något kan ju göra nåt om en liten.
09:16Carl har ringt. Han har fått kontakt.
09:23Oskar och William är i Kolumbias huvudstad Bogota–
09:27–där de söker sin mamma. Utanför folkbokföringen väntar de otåligt på–
09:32–att få svar om hon lever eller inte.
09:36Vi har fått en information vi kan få ut. Och er mamma lever.
09:48Det var ju otrolig information att bara få veta–
09:52–när han sa att hon lever.
09:56Okej.
09:59Ingen adress, men hon är registrerad.
10:03Papperna framgår att hon är registrerad 1977, den 23 maj.
10:08Hade hon inte varit vid liv i dag hade det funnits mer i dokumentet.
10:13Hon lever ju. Hon finns i Kolumbia.
10:17Hon finns ju i Bogota, förhoppningsvis. Spännande.
10:22–Hur går vi tillväga? –Vi vet att hon lever, men har ingen adress.
10:27Vi tar oss till barnhemmet och ser om de kan hjälpa oss.
10:32Det är en otrolig lättnad att nu är vi här och hon finns där–
10:37–och att vi har en chans att kunna få träffa henne igen.
10:43Nu ska jag köra väg.
11:01Men vi måste vara ensamma.
11:04–Hej, Karl. –Hej, Carl.
11:08–Ni har ju träffat varandra i två år. –Ja.
11:12Här blir det en spaniell.
11:15Det var en härlig känsla att kunna vara med de här barnen.
11:19Jag var helt en annan närvaro med dem den här gången.
11:27Det är en otrolig känsla att vara på ett barnhem och se de här små barnen.
11:32Man bör fundera på att man faktiskt också har varit här en gång i tiden.
11:38Man börjar undra på vad de här barnen ska ta vägen och vad de ska få för livshistoria.
11:45Vi vill gärna se färgerna av William och Oskar igen, om det är möjligt.
11:52–Är det klart? –Ja.
11:55Det kändes jäkligt bra att vi tog oss till oss på Singlescene.
11:58När vi var där för två år sen så kändes det som att det fanns en hel del information där.
12:05–För två år sen fick de två adresser. –Ja, vi får se.
12:12–Är det fler adresser? –Nej, det här är det viktigaste.
12:18Chefen på barnhemmet går igenom papprena igen, men tyvärr finns det ingen mer information.
12:24Adresserna som deras mamma uppgivit är falska, vilket visar sig inte vara helt ovanligt.
12:29De säger alltid att det är olika adresser. De vill inte vara funderade.
12:36Varför har hon uppgjort fel adresse? Varför har hon gjort det?
12:41Vill hon inte bli hittad? Vågar hon inte?
12:45Det kan vara tillståndens ingivelse att hon tog de här besluten–
12:50–att hon inte ville träffa sina pojkar igen.
12:55Alla adresser hon har uppgivit ligger i det här området framför en annan.
13:01Tanken är att varför har hon uppgjort de adresserna i just det området?
13:07På nåt sätt känns det som om hon har någon koppling dit.
13:12–Är det några människor från den tiden? –Ja, vi har en barnmamma, Gloria.
13:19–Gloria var en barnmamma? –Ja, hon var barnmamman för dem.
13:27Hon var barnmamman för dem.
13:32–Du känner inte till det här med foster? –Nej, jag minns att vi hade foster.
13:39–Arbetar hon i systemet? –Nej, hon arbetar i organisationen.
13:45Hon bor väldigt nära här.
13:48Om vi har haft det så blir det otroligt spännande att se hur Oskar reagerar–
13:54–om han nu träffar henne igen, om han känner igen henne.
13:59Eftersom fostermamman Gloria bor i närheten av barnhemmet–
14:03–går de dit för att ta reda på om hon vet nånting om deras mamma.
14:10–Är det ett hus i kvartalet? –Nummer sex.
14:15–Hallå? –Gloria?
14:17–Gloria Sánchez? –Ja.
14:19–Hej, jag heter Hans från Swedish TV. –Känner du till dem?
14:24–Känner du till dem? –Ja, förstås.
14:28Det blev en otrolig känsla när hon ganska på direkten kände igen oss.
14:34–Hallå. –Jag minns dig.
14:37–Hon säger att hon minns dig. –Tack.
14:41–Det är en stor trevlighet att se er igen. –Ja, det är en stor trevlighet.
14:47–Vi ses. –Vi ses.
14:49–Är det mitt hus? –Ja.
14:52Hon var väldigt varm, öppen och glad.
14:55Det första mötet förstod man hur hon tyckte om honom.
15:00Hur skulle du beskriva personligheten när du minns personligheten?
15:04Hon minns att han var väldigt varm, väldigt lättgående och väldigt relaxerad.
15:11–Och William? –Ja, det minns jag.
15:15Han var lite mer... Han var lite mer...
15:20Han var lite mer... Han var lite mer...
15:24Han var lite mer... Han var lite mer...
15:29Han var lite mer... Han var lite mer...
15:33Han var en delful olika.
15:37Han var spontan och
15:47Jag blev väldigt rörd och lite ledsen också, för att det blev så påtagligt.
15:54Det grundades sig till att jag var den person jag har varit hela mitt liv i.
16:00Hon sa att jag var ett litet barn som var tyst och tillbakadragen–
16:07–medan brorsan var den utåtagerande, ganska fri, egentligen.
16:15Det är verkligen så vi har varit.
16:19Hon är som en bror. Som en barn och som en mormor.
16:27Det är lite som han har varit. Han har varit den lilla, snälla pojken–
16:32–som har fallit alla till axel.
16:36Det har han själv berättat. Han har varit så för att inte stötta någon.
16:42Det stämmer ju rätt bra på den historien som vi har, det hon berättade för oss.
16:54Han blev vuxen när han var fem år, på nåt sätt.
16:58Han behövde ta ett otroligt ansvar för...
17:04Dels för mig och dels för att det skulle funka för oss.
17:12Och...
17:18Det kan jag känna att det inte är riktigt rättvist.
17:24Att ett barn kan...
17:27Jag tycker inte att det är rättvist att ett barn ska behöva ta ett sånt ansvar.
17:31Är man fem år ska man inte behöva göra det.
17:42Minns du mor, Clara Mercedes-Pérez?
17:47–Tänker du på hennes mor? –Nej, jag minns inte hennes mor.
17:53Det enda Gloria kommer ihåg av Clara är att hon adopterade bort pojkarna–
17:58–på grund av att hon var gravid.
18:00Hon var i lite av en dödlig situation. Det är allt hon vet.
18:05Vi har ju haft de här olika versionerna nu, att det skulle kunna vara för en annan man–
18:09–eller att hon lämnades för att det var fattigt och så vidare.
18:13Men nu kom ju hon och sa att grunden var för att hon var gravid.
18:18Och det blev ju också en sån där shit.
18:23Vi skulle kunna ha ett syskon till.
18:26Våra tankar och funderingar har varit att det är mycket möjligt att vi har syskon–
18:31–i och med att de var så unga.
18:33Det besannades på ett visst sätt, att vi har ju syskon nånstans här.
18:40Det kändes... Det kändes bra, tycker jag.
18:44–Gracias. –Muchas gracias.
18:47–Gracias. –Chao, Gloria.
18:50Nu fick vi ingen information om Gloria som tar oss vidare i sökandet–
18:55–men ett syskon nånstans, 29 år, en brorsa eller en syra...
19:00Det var ju lite grann om vi skulle kolla...
19:03För vi var ju katoliker, så det var ju väldigt tråkigt.
19:09Det jag förklarar för min mamma som adopterar oss–
19:12–är att jag förklarar hur Jesus föddes och hela det här.
19:16–Så vi måste ha varit väldigt religiösa. –Du kunde ju allt.
19:20Så vi har ju funderat på om det finns några namnanteckningar i kyrkan.
19:27Absolut. Är det så att er mamma går i kyrkan varje söndag?
19:30Mest troligt känner ju den lokala prästen henne.
19:42De tar sig till den lokala kyrkan i San Fernando-området–
19:46–för att ta reda på om det finns några anteckningar om deras mamma.
19:51–Det ser verkligen nära ut. –Ja, det ser verkligen nära ut.
19:55–Knockar vi? –Ja, kanske på den här dörren.
20:00Det är inte söndag.
20:04–Kan du knocka där? –Nej, det är jätteklart.
20:08Kanske finns det en offis i bakgrunden eller nåt sånt.
20:13Bara öppna på söndagar.
20:17Jag tror att om det är nära, så kan det vara.
20:24Jag kan nästan känna en känsla av att fan, att det inte funkar.
20:31Men å andra sidan börjar man ju tänka lite så–
20:34–har vi vänt det 30 år så kanske vi inte kan lösa den här gåtan på tre dagar heller.
20:40Det kanske är lite för mycket begärt.
20:44Han har telefonen.
20:49Hallå?
20:51Parroquia San Fernando Rey.
20:53I kyrkan lämnar man inte ut nån information om sina medlemmar av sekretess skäl–
20:59–men de tipsar om en myndighet för fri sjukvård i Colombia.
21:04Det finns en myndighet i Colombia som heter National Health Department.
21:08De ger fri sjukvård till sjuka folk–
21:14–och de har alltid en väldigt akkurat databas.
21:17Så om Clara behövde sjukvård långt tillbaka–
21:21–kunde hon ha gått till den här organisationen?
21:23Ja.
21:26Eftersom hon var pregnad och inte hade tillräckligt pengar–
21:31–kanske hon är registrerad där. Vi borde prova det, tror jag.
21:35–Är det nära? –Inte riktigt, men vi kan ta bilen.
21:44Det här kanske kan ge nånting. Det har inget med adoption att göra.
21:50Här känns det mer säkert på att hon har uppgett rätt adresser eller telefonnummer.
22:00–Buenas dias. –Mot eva.
22:02–Mot eva. –Mot eva.
22:05Vi tittar på Oscar och Williams mamma.
22:09Vi har en identitetsnummer från registreringen.
22:13–Hon har en identitetsnummer och en namn, Rivera. –Rivera, av mamma.
22:22Hon ska göra en telefonnummer och se om hon kan hitta nåt nytt adress–
22:27–eller nån annan telefonnummer.
22:32Elisa, hur mår du? Det är Carmen Elsa.
22:36Jag vill bjuda dig på en favorit. Jag har här en kvinnans data.
22:41Det var en stressande situation.
22:44Men det var väntan på vilket svar vi skulle få.
22:51Det var otroligt spännande. Jag hoppas verkligen att det blir ett positivt besked.
22:58Jag behöver veta om hon har en telefonnummer.
23:03–Ja. Okej. –Det är en telefonnummer.
23:09Om det här är en telefonnummer, så hoppas jag att det inte är avstängda.
23:14Okej. Hej då.
23:18Har du hittat en telefonnummer?
23:20Det finns inget nu, men det är det viktigaste jag kan hitta.
23:26Hon hittade ingen adress, men det viktigaste hon hittade var en telefonnummer.
23:34–Vem är telefonnummern? –Vem är telefonnummern?
23:38–Från Clara Merced. –Åh, en telefonnummer.
23:43Hjärtat stannade till på nåt sätt.
23:46Jag kunde inte sätta nåt sammanhang. Det var bara vad som hände.
23:51–Är det okej om jag gör en telefonnummer? –Gör det!
23:58Okej, jag gör en telefonnummer.
24:04Okej, det ringer.
24:07Det känns som om vi är riktigt nära. Att vi har nåt bra.
24:14Det ringer, men det finns ingen ansvar.
24:17Det är säkert en hemnummer, för ingen ansvarar.
24:20Om det var nån typ av företag så skulle nån ha ansvarat.
24:23–Vem är det? –Oskar.
24:27–Trevligt att träffa dig. –Tack.
24:31Det känns som om vi håller på att ta ett steg nånstans ute i mörkret.
24:37Nånstans där vi inte har varit förut.
24:40Det är jävligt läskigt, men det är jävligt bra att ta det steget.
24:45Absolut.
24:51Det skulle kännas som om det inte funkar.
24:56Eller hur?
25:00Karl får fortsätta ringa. Vi åker tillbaka till hotellet.
25:03Han får ringa och vi får se vad vi får för information när nån svarar.
25:08Det värsta som jag känner är att vi får lite bakslag.
25:15Vi kanske inte når fram att det inte är nån som svarar.
25:19Eller att det är nån som svarar och att det är nån som inte vet nånting.
25:39–Tja. Sov du? –Nej, jag gick inte.
25:42–Karl har ringt. Han har fått kontakt. –Okej.
25:46Kan du knälla upp till din brorsa?
25:57–Karl har ringt. Han har fått kontakt. –Jag ska berätta.
26:01Jag visste inte vad han hade för problem.
26:05Jag stod helt stilla. Jag slutade känna helt för en stund.
26:10Jag låter det kännas efter att jag har fått svar. Jag stänger av helt och hållet.
26:16De har svarat. Han har inte pratat med nån Klara.
26:21Men han har fått information.
26:24Klara är i Bogotá, men hon är på en arbetsplats och där bor hon också.
26:30Äntligen. Nu är det dags för mig att gå vidare i mitt liv.
26:36–Okej. –Det är så gott!
26:42–Tjena. –Tjena.
26:45–Tjena. –Tjena.
26:48–Tjena. –Tjena.
26:50–Tjena. –Tjena.
26:53–Tjena. –Tjena.
26:56–Shit. –Så gott. Ha det bra. Vi syns imorgon bittet.
27:15Jag är ut med skiten och skräpet. Jag orkar inte bära det mer. Nu får jag svaren.
27:26Jag kan känna att Oscar skulle vilja att han fick svar på de här frågorna.
27:36När du är nära...
27:39...får du släppa taget i gorsan på nåt sätt.
27:55TILLBAKA
28:15Hans och tolken är på väg mot mammans adress. Under tiden väntar Oscar och William nervöst.
28:23Ja, det är väl fan om det inte skulle vara här nu.
28:29Gå igenom allting en annan tid liksom.
28:32Vi visste ju inte vad det skulle ge. Vi hade ju en jättebra ledtråd.
28:37På att det där borde hon kunna finnas.
28:43Where is it?
28:44It's just around here.
28:54Ah, somewhere here.
28:56Hallå, Clara?
28:58Clara Mercedes-Pérez.
29:00Hello.
29:01Hans, Swedish TV.
29:03Hola, como le va?
29:08She's asking who we are.
29:10We're from Sweden.
29:12Sweden.
29:13Sweden.
29:14Sweden.
29:15Sweden.
29:16Sweden.
29:17Sweden.
29:18Sweden.
29:19Sweden.
29:20Sweden.
29:21She's asking who we are.
29:23Swedish TV.
29:27Do you have two sons that you left on Los Piscingos?
29:31Oscar and William?
29:41Yes, she recognizes them.
29:43And they are here in Bogotá and they would love to meet you.
29:48Yes, she would like to see them too.
30:00Oscar and William has been thinking and dreaming about this day for many, many years.
30:07She has been dreaming about it too.
30:11And they are longing to meet you.
30:17No, I didn't expect this.
30:21She wasn't expecting this.
30:25It's a surprise, right?
30:27Yes.
30:28It's a surprise, right?
30:29Yes.
30:30It's a surprise, right?
30:31Yes.
30:32It's a surprise, right?
30:33Yes.
30:35Would you like to meet them?
30:47She's asking if we could go now.
30:49Yes, absolutely.
30:50Yes.
31:04Here he comes.
31:27Here he comes.
31:35I love you.
31:36I love you too.
31:39Now it's time for me to get some peace in my head and let go, let go, let go.
31:59Oscar and William are in Colombia to find their mother Clara.
32:03Now they are waiting for Hans who has been and visited their mother.
32:09Hi.
32:10Hi.
32:11I have met Clara Mercedes Perez.
32:16I have met your mother.
32:20And she would love to meet you.
32:30She is here.
32:34So I'm going to get her.
32:37Is it really true?
32:40Oh shit.
32:42All the thoughts I've had are rolling around in my head at the same time.
32:50Yes, finally.
32:53It's just what's going around in my head.
32:55It's like...
32:57I don't know how to answer.
32:59It's been 28 years that I've been thinking and thinking.
33:05And I've been holding on to these fucking memories.
33:14Oscar.
33:15I love you.
33:16Now it's time for me to get some peace in my head and let go, let go, let go.
33:21Are you thankful for everything you've done?
33:23Yes.
33:29Days of tension just let go.
33:33There was an incredible joy in my body that we would finally get to meet her.
33:39It was such an indescribable feeling that she was just standing a hundred meters away.
33:54Look.
34:18I feel incredible security.
34:20I feel incredible security.
34:23When I hugged her.
34:26She was very loving.
34:29It's like, she's my mom and she's beautiful.
34:40We didn't have to say much.
34:42She showed with her hug that she had her tears.
34:50She showed with her hug that she had her tears.
34:59I cried for joy and sadness.
35:06I felt the love of a mother.
35:10I felt my blood.
35:12And that they were my children.
35:14They've been the most beautiful thing in my life.
35:17For me.
35:18Only for me.
35:20My daughters are beautiful too.
35:34Oscar and William have three sisters.
35:38Jenny, Julie and Luisa Fernanda.
35:42They have three little sisters too.
35:45It's an incredible feeling.
35:47I didn't believe it.
35:49From my brother and me it's suddenly five.
35:54Five siblings.
35:56It's unreal.
36:14Vi har aldrig blivit rösta mot henne.
36:26Vi är glada att hon valde det hon gjorde.
36:45Take care of the child.
36:47Don't let him go.
36:50It's like my heart is on fire.
36:55With the tears of having two children.
36:59Abandoned.
37:02It made me want to run away.
37:06Det är svårare än att komma hit.
37:11Förlåt mig vad jag har gjort.
37:14Jag har blivit så trött.
37:20Hur känns det?
37:24Det känns jättebra.
37:28Jag frågade henne om hon sa något den dag hon lämnade oss.
37:34Jag sa till barnet Oscar, som är större, att han skulle ta hand om hans bror.
37:41Jag sa till honom att han skulle ta hand om hans bror.
37:47Och jag tackar honom för att han har varit så.
37:51Hittills.
37:56Hittills.
38:00Det var jäkligt skönt att få svar på den frågan.
38:05Det var där jag tog min vuxenroll på något sätt.
38:09Det här förlorade min barndom.
38:17Jag har fått hennes ögonbryllor.
38:21Det är så roligt att träffa henne och se likheterna.
38:27Oscar har ju framförallt hennes haka.
38:30Och sen har vi ju alla.
38:32Både jag och Oscar och mina barn har ju hennes ögon.
38:54Vi gjorde ett fotoalbum till henne som vi kan lämna till henne kvar senare.
38:58Som ett minne av oss.
39:02Vi har kommit till Sverige.
39:08Kristallnivån 1981.
39:33Visst.
39:36En bit därifrån väntar Oscars och Williams yngre systrar Jenny och Julia.
39:43Det är såhär jag ska spara ut.
39:50Vi är lika.
39:51Vi är lika, fy fan.
39:54Oj, vilken skillnad.
39:55Shit alltså.
39:59Hej.
40:02Hej.
40:03Hej.
40:08Nu har man tre små systrar som man aldrig behöver ta hand om.
40:13Men man kommer ändå känna lite beskydda känsla för dem.
40:18Det är ju en kombination.
40:19Ja.
40:20Ja.
40:21Vad fint.
40:36Gud.
40:39Det är så fantastiskt.
40:40Ja.
40:41Pratar du engelska?
40:42Lite. Jag har försökt lära mig engelska.
40:44Vad bra.
40:46Har du glasögon också?
40:48Ja.
40:49Jag också.
40:54Det är lika.
40:55Det är lika.
40:57Det var otroligt kul att få träffa våra systrar.
41:00De har alltid bara varit lillebror.
41:04Nu är man ju storbror också.
41:07Det är en otrolig känsla.
41:11En varm och härlig känsla.
41:15Ja.
41:33Den här resan som jag och Oskar har gjort nu är ju otrolig.
41:40Vi har ju landat, både Oskar och Micke och oss själva.
41:46För att vi har fått svar på alla frågor.
41:55Jag är jätteglad för att ha gjort det här och att jag gjorde det med min bror.
42:02För det har ju varit det viktigaste av allting.
42:05Vi har tagit ett steg i vår relation också.
42:09Som har gjort att vi har blivit ännu starkare.
42:13Jag älskar min bror.
42:16Det är allt som finns i världen.
42:18Hej då.
42:48Det känns som att jag kan gå vidare i mitt liv nu.
42:51Jag behöver inte tänka längre. Jag behöver inte fundera längre.
42:55Jag har svaret.
42:57Och det är jätteskönt.
43:00Det är en lättnad för er.
43:03Det är som en timmes massage som man bara löser upp för kroppen.
43:07Fast det här kommer att vara en lättnad för er.
43:11Det är som en timmes massage som man bara löser upp för kroppen.
43:17Fast det här kommer att vara en lättnad för er.
Recommended
41:50
|
Up next
14:16
41:50
11:23
1:29
41:50
41:45
42:24
1:57:28
0:48
41:37
41:50
41:33
41:59