- 5/13/2025
Category
📺
TVTranscript
00:00Det här var verkligen på allvar.
00:04Under resan hit så har varit man inte riktigt förstått var man är på väg till förrän vi satte igång och stod där utanför.
00:12Och var skulle ni ha bott?
00:14Precis nedanför här på den här vägen.
00:16Jag fick ju stryk väldigt ofta för minsta lilla jorda.
00:21Ibland oproviserat.
00:22Vilken fruktansvärd historia.
00:24Om man säger det nu så har det bara varit jobbigt.
00:28Du har levt ett hårt liv.
00:29När Christian var fem år och Ildiko åtta månader omhände togs de av myndigheterna i Ungern.
00:38I åtta år bodde de på barnhem och i fosterhem tills de till slut adopterades och fick ett nytt hem här i Södertälje.
00:47Men de hade en storebror också.
00:49Vad hände med honom?
00:51Nu åker de tillbaks inte bara för att ta reda på hur det gick för sin storebror utan också för att försöka hitta sina biologiska föräldrar.
00:59Många gånger misstänkte ju folk utifrån att vi blev slagna.
01:25För att jag hamnade på akuten efter att ha haft ett jack i huvudet.
01:29Om man säger det nu så har det bara varit jobbigt.
01:33Men det är ju ändå skönt att man tog hand om oss.
01:36Efter en mycket jobbig barndom i Ungern då Ildiko och Christian slussades mellan olika fosterhem och barnhem
01:44blev de sedan adopterade av mamma Kiki i Sverige och fick för första gången ett tryggt hem.
01:49Ildiko var då nio år och Christian tretton.
01:53Jag hade ju problem med sängvätning till exempel.
01:58Då fick jag ju stryk för det varje morgon när jag vaknade.
02:02Sen fick jag tvätta det och fick bestraffningar för det varje dag.
02:06För någonting jag inte kunde ro för.
02:09De hade väldigt grymma bestraffningar på det viset.
02:12Då slog de oss och skickade hunden på allt möjligt.
02:16Sådana saker.
02:18Så när jag till exempel var matsjuk och åt ett shoppa kom ihåg så när jag aldrig mer kan äta.
02:23På grund av det här så spredde jag ut ett shoppan och då tvingades äta upp det igen.
02:28När jag bodde barnhemmet så förstod jag inte så mycket.
02:32Jag var så lite, jag kommer inte ihåg så mycket.
02:36Jag var liksom ett barn.
02:39Så när jag kom till Sverige, blev lite äldre.
02:42Så började jag förstå vad jag har varit med om.
02:48Vad tyckte ni innan ni kom hit till Södertälje då?
02:52Det kändes konstigt.
02:54Först?
02:55Mm.
02:58Det var ju fantastiskt.
02:59Tyckte vi att vi fick ju bada i ett batkorg i varm vatten.
03:03Sen att bara få äta banan och mjölk.
03:06Mjölk och banan och konflakes var vår favoriträtt.
03:09Vi ville inte äta något annat.
03:12Sen började det vara fantastiskt att få äta banan och dricka mjölk.
03:17De var ju väldigt smala båda två.
03:20Så jag tyckte att de såg undernärda ut.
03:24De var båda två väldigt kortvuxna.
03:27Vi har du några bilder här.
03:28Är det här från barnhemmet eller?
03:30Ja.
03:31Eller det här är från vårt hem tror jag.
03:34Aha.
03:34Den bilden.
03:36Vilka är det här då?
03:37Det är jag och min stora bror som vi vill gärna söka upp också.
03:42Hur gammal är han?
03:44Han är nu född 79.
03:4579 så han skulle vara kring 30 nu.
03:48Ja just det.
03:49Är det här alla bilder ni har från när ni var liten?
03:51Nej vi har en tunn.
03:52Utan den vi har vänt bak och fram då.
03:55Vad är det för något då?
03:56Ja det är på vår mamma.
03:58Bakvänd?
03:59Ja.
03:59Vi får då försöka förträngning.
04:05Vi har svikit oss.
04:06Är det så?
04:07Ja.
04:09Någonstans så ser vi det att vi blev lämnade.
04:12Nu pratar jag om den här tiden som ni har beskrivit nu.
04:17Ni har ju liksom förträngt den och vill inte ha med den att göra på något sätt.
04:20Och för att det är mycket känslor och jobbigt och så.
04:22Men nu är det ju dit vi ska.
04:26Vi ska ju ner i det nu.
04:27Ja.
04:28Och tillbaka.
04:29Hur känns det?
04:30Är ni redo för det?
04:32Ja.
04:33Nej.
04:34Du har stålsatt dig.
04:35Ja.
04:35Hur känner du då Christian?
04:38Vi måste ju ta tag i det här så vi kan börja må bra.
04:40För det är någonting som har.
04:43Det är därför vi har sökt.
04:44När jag har sett programmet att det känns ju.
04:47Det blir förlösande för dem.
04:49Det syns ju tydligt.
04:51Och det är någonting vi vill också bara släppa det.
04:54Ni behöver det.
04:55Ja.
04:55Jag förstår.
04:56På något sätt står vi på vakt nu och vet inte vad som har hänt.
05:00Det är mycket frågor vi har som behöver besvaras.
05:04Då ska vi försöka få svar på dem igen.
05:06Ja.
05:14Syskonen är nu alltså redo att påbörja letandet efter sin familj.
05:19Och man startar i huvudstaden Budapest.
05:24Det känns jättebra att jag kommer tillbaka hit.
05:27För man är ju uppväxt här.
05:29Jag känner mig hemma här.
05:31Det känns väldigt roligt och spännande.
05:34Att få möta och minnas.
05:38Nästan som att få flashbacks.
05:39Att komma till platser.
05:40Man tidigare har trott att det var fantasiplatser.
05:44För så länge sedan.
05:46Ja, vår är lukten från gräset.
05:49Så känner man igen när det börjar blomstra.
05:51Det finns en hel del bra information att utgå ifrån.
06:09Dels finns födelsattest på både Ildiko och Christian.
06:14Fullständiga namn och personuppgifter på föräldrarna.
06:18En adress där föräldrarna bodde när båda barnen föddes.
06:21Och namn och födelseår på den äldre brodern, Laszlo.
06:24Så det är rätt mycket som finns här.
06:27Men mitt förslag är att i och med att ni har så bra uppgifter på er föräldrar så tycker jag att vi ska gå till folk på kvaringen först.
06:32Det låter bra.
06:33Det låter bra.
06:33Om jag hade låtit kvar i yngre så tror jag att det var fattigt.
06:54Jag tror att vi hade inte hamnat hem hos våra föräldrar utan att vi hade fått lämna barnen med den var 18 och fått leva våra egna liv.
07:08Hur det har gått för mig är en svår sak.
07:12Men jag är väldigt viljestark och jag hade nog försökt jobba på.
07:17Och så bilda egen familj här och jobba på.
07:23Okej, du måste vara där.
07:24Och då är det här nog Attila, vårt tolk.
07:28Ni talar ju ungerska, men det gör inte jag. Så han ska hjälpa mig.
07:32Okej, kom.
07:34Ulrika, nice to meet you. Hi.
07:36This is Ildiko and Christian.
07:38This is Attila and Christian.
07:41Ska vi gå?
07:43Då kände jag att det här var verkligen på allvar.
07:46Under resan hit så har man inte riktigt förstått vad man är på väg till förrän vi satte igång och stod där utanför.
07:54Så skulle jag gå in och fråga efter dem.
07:57Det visar sig vara en komplicerad och långdragen handläggningsprocess och få fram uppgifter om föräldrarna.
08:22Och det är tid som inte Ildiko och Christian har.
08:26Men kommer det att ta lång tid?
08:28Det här kommer att ta lång tid.
08:29Det är mycket möjligt att de kan hjälpa oss här.
08:33Ja.
08:33Fast det verkar som att det kommer att ta väldigt lång tid.
08:36Ja.
08:36Så att ja, nu har vi ju bett om hjälp och det kan hända att den informationen kommer men det tar alldeles för lång tid för oss.
08:44Så lång tid har inte vi.
08:46Vad händer då?
08:48Ja, vi får söka vidare på andra sätt.
08:50Jag tycker att vi åker till den här gamla adressen.
08:52Ja.
08:52Och hoppas på att de bor kvar.
08:55Okej?
08:56Ja.
08:58De beger sig alltså till staden Ost som ligger 25 mil från Budapest.
09:04Här bodde föräldrarna när barnen föddes.
09:07Har man tur kanske de bor kvar.
09:08Hur känns det?
09:12Nervöst.
09:14Vad läskigt.
09:15Ja.
09:16Jag ställde frågan till mig själv i bilen.
09:18Är jag redo?
09:20Och det var jag verkligen.
09:22Det skulle bli en jobbig ögonblick.
09:28Känner du igen dig?
09:29Ja.
09:30Men gud!
09:30Ja, det är den där järnvägsspåren.
09:32Är det det här som du känner igen?
09:33Ja.
09:34Är du säker?
09:35Ja, det här är matavföraren.
09:37Vi måste stanna här.
09:39Matavföraren ska i så fall ligga precis 100 meter in på den här gatan ungefär.
09:45Ja.
09:47Och var skulle ni ha bott?
09:49Precis nedanför här, på den här vägen.
09:52Ner så?
09:53Ja.
09:54Precis någonstans, precis här.
09:56I det här området?
09:57Ja.
09:58Är du säker?
09:59Ja.
10:00Hur känner du dig?
10:01Jag är jättenervös.
10:04Tankarna börjar rulla ifall de var där.
10:06Och hur jag skulle reagera, hur de skulle reagera.
10:10Och jag försökte minnas platsen också.
10:13Hur det skulle se ut då.
10:15Men då får ni vänta i bilen här.
10:16Ja.
10:16Eller någonstans.
10:18Och så kanske Attila och jag går då.
10:21Om det är så nära.
10:23Och så får vi gå och prata.
10:25Så kommer vi tillbaka.
10:26Så kom det upp en jobbig tanke som jag haft i 15 år.
10:44Vilken fruktansvärd historia.
10:45Jag har ju alltid tänkt att det var ju mitt jävla fel.
10:48Nej men det är klart inte det.
10:49Här inne såg våra stuföräldrar.
10:52Jag fick ju stryk väldigt ofta för minsta lilla gjorde.
10:57Tvinga inte olika dumma saker.
11:00Ildiko och Christian befinner sig i Ungern för att leta efter sina föräldrar.
11:11Nu har Ulrika och tolken Attila gått för att se om föräldrarna fortfarande bor kvar på den gamla adressen.
11:18Det var rätt gata.
11:20Gatorna.
11:21Ja.
11:23Det värsta skulle vara att de inte bodde kvar här.
11:25Eller att de bor kvar här men har det väldigt tufft och ser väldigt rysiga ut och sådär liksom.
11:34Kan vi tjocka honom att följa siget på din Astoros-judikon arkiv där?
11:42Jag minns hur mycket det är i mitt marikad nu.
11:45Ja, jag har sett på kussan i kringen.
11:47Vad säger hon?
11:48Ja, hon har varit här i fyra år nu men hon har inte hört dessa namn.
11:52Jag har sett på frissirer.
11:55Ja.
11:56Så vi hade förröss.
11:57Ja.
11:58Det är framfissirer.
11:59Ja.
12:00Jag har sett jobb i stål och vänter.
12:03Jag har sett på 7 år.
12:06Marika!
12:08Marika!
12:10Jag har varit här i 80-as fall.
12:11Varjú Lássla och är äldre.
12:13Är det så att vi har varit här?
12:15Ja.
12:16Jag säger att jag är här och är här, men jag inte var.
12:19Jag var jättenervös, jag fick maknip och jag var väldigt blandade känslor.
12:37Nervositeten fick ju en helt ny betydelse för mig när jag stod och väntade.
12:49Tack.
12:51The dog is biting.
12:56In a Swedish Television radio we are looking for someone who is on there, and he doesn't like to meet the phone, or anything else.
13:06But that's why we can give it to the phone, if we are not here.
13:09Of course.
13:12Ok, thank you, thank you. What'd she say?
13:14Yeah, she said that just only one important thing.
13:17Det är ett litet för Lars Lovardio och hos vänner kommer här, de officiellt litet.
13:24Men hon har de alla tillbaka till post office, för hon har aldrig hört om dem.
13:29Så det är litet som kommer här för de två?
13:32Ja.
13:32Men hon vet inte hur de är?
13:33Nej.
13:34Har du frågat hur långt hon har varit här?
13:35Hon har varit 18 år, och framåt hon har varit på den andra sidan.
13:40Okej.
13:42Vi ska gå tillbaka till Ildikor och Kristian.
13:47De bor inte kvar, och de kvinnor som bor där vet inte vilka de är, och ingen annan på vapen heller.
14:11Det kändes jättetråkigt, men väldigt befriande samtidigt.
14:17Nervositeten släppte massor.
14:20Troligen har de såklart bott där, innan då.
14:25Men de har flyttat och det är ingen där som vet vart.
14:31Okej. Jag trodde vi skulle få gå dit nu.
14:34Ni får gå dit, men vi får tyvärr inte komma in.
14:38Vi kan gå dit och kolla i alla fall.
14:40Så får vi se om ni känner igen mig mer.
14:42Ja.
14:49Så här ser man in lite på gården i alla fall.
14:52Ja, det känns bekant.
14:54Det känns bekant?
14:56Ja. Det betyder väldigt mycket för mig att få se platsen.
14:58Alla gamla tankar och idéer om hur det kunde ha sett ut och fantasybilden jag hade.
15:06Föll liksom på plats och blev en riktig plats.
15:10I verkligheten.
15:11Det var roligt att få se i alla fall.
15:13Mm.
15:14Sen är vi optimisten.
15:15Ja.
15:18Mitt förslag nu är att vi tar oss till det här barnhemmet som ni har bott på.
15:24Och det kan vara att de sitter på information om era föräldrar eller er bror.
15:28Ja.
15:29På barnhemmet i staden Fot hamnade Ildiko och Christian efter att de blivit mycket illa behandlade av en fosterfamilj.
15:39Men härifrån barnhemmet har syskonen mest ljusa minnen.
15:43Gud vad stort det är.
15:45Att komma till det här barnhemmet var väldigt skönt och befriande.
15:49för när var de mycket snällare mot oss.
15:53Det känns som en gammal skola den här.
15:55Ja, verkligen.
15:56Typ så här sådär du till min skola.
15:58Ja.
16:00Pobla jämna kejat.
16:01Thank you very much.
16:02We are here to look for information about Ildiko and Christian Varjo.
16:08And we would like to see if you remember anything about their parents or possibly their brother or anything like that.
16:16I will try to find their family.
16:19Yes, I will try to find their fries.
16:22That's anything cool.
16:24So that's all we have.
16:25And this one is very, very interesting, I think.
16:28It's some questions to you.
16:32Put to Christian when he came in.
16:34Yes, and these Christians answers here.
16:36So.
16:37I thought this story was the first minute or something.
16:41And they are the fosterfamilien.
16:44Okay.
16:45I think it's true here.
16:46I'm not really sure.
16:47There is what you would like to do when you become a child.
16:52Mm.
16:53Yeah, I wrote that I wanted to come home.
16:57And they are the foster family.
16:59And they were the foster family.
17:00And they were there.
17:01And that's their address?
17:02Yeah.
17:03Okay.
17:04And you have my address to them?
17:05Yeah.
17:06And we got here, if you understand them.
17:07And we came here again.
17:08Mm.
17:09Mm.
17:10Mm.
17:11Okej, då har vi en adress till dem.
17:12Vi kom hit är lite här, om jag förstår rätt, 21 januari kom vi hit, 1990.
17:19Och då var du nio år eller något sånt där?
17:21Ja.
17:22Är ni sin i papper prata?
17:24Not yet.
17:27It's also yours.
17:29Här, jag har ritat Hildika.
17:32Det är jättegulligt.
17:33Jätteligt.
17:34Lillig, pytteliten.
17:36Jag och Hildika hade en väldigt tajt relation.
17:39Väldigt bra sammanhållning på barnet.
17:42Det var ju som ett.
17:44Ja.
17:46Hej då.
17:48Nej, det står loggat när de har hälsat på, tror jag.
17:57Dina föräldrar?
17:58Våra föräldrar.
17:58Är dina föräldrar?
17:59Jag tror att det ska vara så.
18:01De har varit här en gång i månaden.
18:03Ja.
18:04Vi ser när det var sista datumet, nästa sida.
18:0793, vad står det där?
18:0928, är det juli?
18:1128, juli sist.
18:13Vet ni varför, vad som hände då?
18:15Varför de slutade hålla kontakt?
18:16Nej.
18:17Nej.
18:18De har ju verkligen varit här.
18:20Ja, många, många gånger.
18:21Alltså, ja men det är ju en gång i månaden verkligen.
18:24Under hela tiden och sen helt plötsligt så kommer de inte längre.
18:28Mm.
18:30Det måste ju ha hänt någonting på något sätt.
18:32Vi får ju försöka leta rätt på det här barnhemmet antagligen.
18:55Nu har de säkert papper på honom också, eftersom hon har bott där.
19:02Börjar följa på plats lite.
19:04Ja.
19:07Men vad kul, då vill vi gå och kolla då.
19:09Ja.
19:10Här vill vi få vän.
19:10Ja.
19:12Ulrika.
19:13Ja.
19:13Vid den där gungan.
19:15Ja.
19:15Det var där vi träffade våra föräldrar sist.
19:18Där borta?
19:19Ja.
19:20Men de har plockat ner gungorna.
19:22Vad hände?
19:22Det var vi där, gröna och röda.
19:24Hur då? Vad hände då då?
19:26Ja, vi pratade om att vi skulle få åka hem och bo hemma igen och sånt.
19:32När var det?
19:34Någon gång där i 93.
19:35Och då sa de att ni skulle få komma hem?
19:37Ja, att vi skulle ordna sig och fixa sig.
19:41Och lovade att vi skulle få flytta ihop.
19:46Och massor med...
19:47Och sen kom de aldrig tillbaka?
19:49Nej.
19:49Det var ju jobbigt när de inte hörde av sig på ens en vecka, två...
19:55Det gick ju månader och år till slut.
19:58De var ju väldigt besvikna.
19:59Och många sa ju där att...
20:01Men så här brukar det bli liksom.
20:03Ni är bara att släppa taget om det.
20:06Men vi var ju väldigt arg och besvikna och saknade dem naturligtvis.
20:10Känner ni igen er då?
20:18Ja.
20:19Det gör det?
20:20Här åkte vi trea hjuling.
20:22Ni åkte trea hjuling här?
20:23Ja.
20:25Det är ett att det var motorväg.
20:26Vad är det?
20:48Hur många år sedan jag är?
20:50Tio?
20:50Femton.
20:51Femton år sedan.
20:53Känns det kassigt?
20:59Ja.
21:00Mycket mina.
21:01Det är det?
21:02Ja.
21:05Var bodde ni när ni sov?
21:06Ja, det var ungefär så här det såg ut.
21:10Det var ungefär så här med affischer och grejer vi hade också.
21:23Det kändes roligt att se de här platserna.
21:35Och lite jobbigt.
21:37Eftersom det blandade känslor kring platserna.
21:47Under promenaden blir Christian väldigt berörd och säger att han vill berätta något.
21:51När vi var där på barnhemmet så kom det upp en jobbig tanke som vi har haft i femton år.
22:01Och dit bort så finns det en sjö längre bort utanför stängslarna, alltså barnhemsområdet.
22:07Och jag och en kompis lekte där.
22:09Och vi retade några äldre killar.
22:12Så började de jaga oss för de ska slå oss.
22:14Men grejen var att vi kom åt olika håll.
22:16Och dagen efter var han död.
22:18Dränkte vi i vattnet.
22:21Vilken fruktansvärd historia.
22:25Ja, men jag har ju alltid tänkt att det var ju mitt jävla fel.
22:28Nej, men det är klart inte det.
22:29Jag svoj ju mest till dem.
22:31Och ja.
22:31Vad var det här för killar?
22:33De kom utifrån, tror jag.
22:35De här killarna.
22:36Alltså utanför barnhemmet eller någonting.
22:38Det är något som har plågat mig i många, många år.
22:43Om kvällarna har fått lite panikkänsla över det.
22:47För att dels så kände jag mig skyldig.
22:51Och att jag kommer att tänka på ofta att det kunde varit jag.
22:55De fick tag på mördarna inom två dagar.
23:14Men de berättade efter barnen.
23:18De ville inte gå ut med det.
23:20Okej.
23:21Så att de fick sitt straff.
23:22Ja.
23:24Det där har du gått upp ur på länge.
23:26Ja.
23:26Ja.
23:26Du har läst ett hårt liv.
23:36Ja.
23:39Jag ger en kram.
23:43Det känns väldigt, väldigt skönt att få berätta det.
23:48Det var jätteskönt att få veta att de har fått sitt straff.
23:52De ställde många till svars då.
23:54Jag vågade inte ens berätta att vi lekte.
23:56Nej.
23:58För du var rädd att du skulle få skulden.
24:00Ja.
24:01Jag kände mig som att jag skulle få stryk för det.
24:05Att han har ju dött liksom.
24:08Ja.
24:09Du har inte berättat för Eliko heller?
24:11Nej.
24:12Hur tror du hon tar det här?
24:13Hon bara tycker att det är hemskt liksom.
24:17Men det är mycket hon inte kommer ihåg.
24:19Hon var ju så liten.
24:24Hur lär det.
24:26Kul.
24:27Hur lär det.
24:30Hur lär det.
24:31Hur lär det.
24:37Hej.
24:38Hej.
24:39Det blir en jobbig resa för er.
24:40Verkar det som.
24:41Mm.
24:41Många minnen.
24:46Men det kanske är bra att ni får tänka lite kring det här och komma till en avslut och så.
24:56Eller något.
24:57Precis.
25:00Vi fick ju två bra grejer här för vårt fortsatta sökande.
25:04Dels så är det det här barnhemmet i Pomars, där jag bro förmodligen bodde då, som vi kan leta rätt på.
25:12Och sen är den här adressen till er fosterfamilj.
25:14Och då har jag pratat med Attila och Attila säger att den här fosterfamiljs adressen är lite närmare än vad Pomars är.
25:22Så att jag tycker att vi ska åka dit för att spara tid.
25:24Och då undrar jag om ni vill följa med?
25:26Nej, helst inte.
25:28Nej, okej.
25:29För då kan jag åka dit själv.
25:32Och så får vi se vad vi får ut av dem.
25:36Så kan ni vänta någon annanstans.
25:38Ja.
25:39Då åker vi, okej?
25:41Okej.
25:57Här någonstans runt tarnet ligger ert foster här.
26:00Okej.
26:01I denna villa idyl.
26:05Attila och jag går första.
26:06Så får ni vänta lite.
26:07Ja.
26:08Ja.
26:09Vi ville inte följa med för att vi var väldigt, vi är väldigt arga på dem och för det som har hänt och det de har utsatt oss för.
26:19Jag var nervös ifall hon skulle hitta dem där, att de borde vara kvar och att hon skulle komma tillbaka och berätta det och ville att vi skulle ha följt med dit.
26:31De bor inte kvar.
26:35Vi pratade med damen som bor där nu och hon, de flyttade för tio år sedan.
26:42Vill ni komma upp och titta på huset?
26:43Det kändes jätteskönt att veta att de inte var boende där längre för att då slapp vi möta den känslan att få träffa dem och så.
26:53Det är inga risk att vi sätter på dem i alla fall.
26:57Nej.
27:00Jag börjar känna igen mig, tror jag sakta.
27:04De här stora huset till vänster känns väldigt bekant.
27:10Det är där det är.
27:12Känner du igen huset till dig på?
27:13Nej.
27:14Nej.
27:14Fosterföräldrarna bor inte kvar i huset, men den nuvarande ägaren visar dem runt.
27:34Efter lite tvekan bestämmer sig Ildiko och Christian för att följa med.
27:38Tack.
27:44Här inne såg våra styrföräldrar.
27:57Det var deras sovrum.
27:59Var sov ni då?
28:00Jag sov här inne.
28:01Nej, inte känd mig då.
28:03Och Ildiko sov här inne.
28:08Jag fick ju stryk väldigt ofta för minsta lilla gjorde.
28:13Ibland oproviserat så kunde de bestraffa och slå en och tvinga en till olika dumma saker.
28:24Gärna med ett författare.
28:26Var det skönt att se det här nu när kläder i efterhand?
28:30Ja.
28:30Ja.
28:35Ja, då fick vi inget mer här.
28:39Nej.
28:40Men vi har ju det här barnhemmet i Pommars.
28:47Så jag tycker att vi ska åka dit då och fråga efter er storebror om han har bott där.
28:52Men det får vi nog göra imorgon.
28:54Ja.
28:54Mm.
28:55För det har varit en lång dag idag.
28:57Mm, tack.
28:58Så vi åker.
28:59Det här ser faktiskt inte ut som ett barnhem tycker jag.
29:20Det som tidigare varit ett barnhem visar sig nu mer av att vara ett lyxhotell.
29:25I receptionen får man tipset att ringa en kvinna som bor i närheten och som har jobbat i många år på barnhemmet.
29:32Okej.
29:33Tack så mycket.
29:34Tack så mycket.
29:35Tack så mycket.
29:36Attila ringer till kvinnan som säger sig ha tillgång till ett äldre register på barnhemmet.
29:41Hon ber att få lite tid på sig för att leta efter eventuell information om Laszlo.
29:48Här måste det vara.
29:50Nummer 18, was it?
29:51Ja, nummer 18.
29:51Ja?
29:52Så, uh...
29:53Okay, så du dialer det?
29:55Ja.
29:55All right, oh.
29:57Hello.
29:59Hi.
30:00Ulrika.
30:01Nice to meet you.
30:02Christian.
30:03Illika.
30:04Okay.
30:04So, did you find out anything about Laszlo, Vario?
30:08You can't find anything about Laszlo, Vario?
30:10Igen, igen.
30:11Igen.
30:12Utána is érdeklődtem.
30:14Telefonon, bent a...
30:17Most már nem úgy hívják, hogy hívj, hanem teljeszi nél.
30:20És megtudtam, hogy hol lakig.
30:22Honnájtad an address?
30:25She has an address?
30:26An old address.
30:28That's the last address we know about.
30:30I see.
30:30Okay, yes.
30:32But this is great news.
30:33It's great news, thank you.
30:34Thank you.
30:35Would you like to have to address?
30:37Yes.
30:38Yes, please.
30:40Thank you.
30:41Thank you.
30:41Thank you.
30:43Yeah, han heter Vario Laszlo.
30:46Och har en adress i en stad som heter Bogamere.
30:52Bogamere?
30:52Ja, en gotadress i Budapest.
30:55I Budapest?
30:55Budapest.
30:56Budapest.
30:56Budapest.
30:57Igen.
31:02Mennyi, bennyi.
31:02Bármely.
31:03Nu börjar vi närma oss.
31:05Och nu är det samma sak som det var när vi var i Åst.
31:09Att jag måste åka själv först.
31:12Eftersom han inte vet om att vi kommer.
31:14Ja.
31:15Okej?
31:16Så vi sätter ner.
31:18Ta något att dricka, eller så.
31:19Så ses vi om en stund.
31:21Hej då.
31:22Hej då.
31:22Hej då.
31:22Okej.
31:3117A.
31:32Det måste vara här nådde, ja?
31:34Ja.
31:34Det är 19A.
31:3619A.
31:36Så det är 17A.
31:38Ja.
31:3918A.
31:39Det är 19A.
31:40Ja.
31:41Okej.
31:42Så det är det.
31:43Okej.
31:44Så no doorbell.
31:45Vi kan just...
31:46Kan vi just gå in?
31:47Ja.
31:47Ja, vi har försökt.
31:48Okej.
31:49Ni kändes som inte är sant.
32:02Det var ju en chock.
32:04Det var 17 år sedan sist vi träffades.
32:07Ildiko och Christian väntar nu otåligt på besked.
32:19Bor deras bror på den adress man fått?
32:21Och i så fall vill han träffa dem.
32:24När vi satt där så gick det upp för mig att det var 17 år sedan sist vi träffades.
32:31Hon var väldigt nervös och ville bara att hon skulle komma tillbaka.
32:37Hallå.
32:38Hallå.
32:39Hi.
32:39Are you Laszlo Varjo?
32:42Ja.
32:42Varje Läste.
32:43Okej.
32:44Hi.
32:44I'm Erika.
32:45Nice to meet you.
32:47Hi.
32:48Nice to meet you.
32:49Are you born in 1979?
32:53Do you have a brother called Christian and a sister called Ildiko?
32:56Have you ever thought of Ildiko and Christian?
33:09Of course.
33:10I thought I was trying to find them on the internet.
33:13I just didn't know that they were very successful.
33:15I'll be right back to you.
33:17Ildiko and Christian are waiting not too far away from here.
33:20Would you like to meet them?
33:21Of course.
33:26Hej.
33:32Hej.
33:34Nu har jag varit där.
33:35Ja.
33:37Och er bror bor kvar där.
33:40Vad sa du?
33:41Er bror bor kvar där.
33:43Och jag har träffat honom.
33:45Oj.
33:46Och han är jättelik dig Christian.
33:49Han är jätteskärmig.
33:51Och han vill hemskt gärna träffa er.
33:56Vill ni åka dit?
34:04Ja.
34:04Ja.
34:06Vill ni göra det då?
34:07Ja.
34:07Ja.
34:08Kom då.
34:11Vi hittar honom.
34:12Först var vi jätteglada.
34:15Sen gick det några sekunder.
34:17Och då kom kocken.
34:20Så fick vi en glädjetår av att äntligen få vi träffa honom.
34:24Det kändes som en dröm.
34:27Det var helt sjukt att rulla bilen ditåt.
34:50Och man vet att han står här i närheten säkert.
34:52Ni bara kom va.
34:54Nu ska vi få träffa honom.
34:56Och nu måste vi rycka upp oss.
34:58Och inte gråta för att det ska ha ledsat.
35:01Utan vi ska se glada ut.
35:08Ser ni den där killen där borta?
35:10Ja.
35:11Det är brorsa.
35:13Ni får gå till honom nu.
35:14Ni kändes ju helt sagolikt att se honom på håll.
35:31Stå under ett väldigt vackert träd.
35:34Lång bort.
35:35Ni kunde inte trobara ögonen att han stod där och väntade.
35:39Så vi började närma oss dit.
35:41Och helt otroligt att han fanns där.
35:44Att han stod där.
35:46Det var inte var.
35:58Sjö.
35:58Sjö ståk.
36:01Jaj, det är med nöjtetek.
36:02Jaj.
36:03Jaj, det är med nöjtetek.
36:33Jó nagyok vagytok.
36:36Ilyen picit volt.
36:38Ilyen picit volt.
36:41Mi rémlik még régebről?
36:43Mit mondasz?
36:44Rémlik még amikor a tónál voltunk ott az intézetbe.
36:47Járkáltunk.
36:48Az rémlik.
36:49Jó rég volt.
36:50Jó meg picike volt nagyobb.
36:52Jó megnőtt.
36:53Ilyen kis sajled belőle.
36:55Az igen.
36:57Csinos.
36:58Vagy te minden nap látod, igaz?
37:00Igen.
37:00Jánkodott, igaz?
37:02Jánkodott.
37:04Jánkodott, igaz?
37:08Jánkodott.
37:09Jánkodott.
37:10Han är glad, snäll, underbar.
37:19Allt går inte att beskriva.
37:23Förstår du vad han säger?
37:25Nej.
37:26Nej, men han säger att jag kitchit.
37:28Kitchit.
37:30Är du inte en kvinna?
37:31Ingen.
37:32Jag säger att du har blivit en snygg.
37:33Ingen.
37:36Vi kände alla tre att vi fick direktkontakt.
37:40I princip så fort vi kom fram till trädet så var det som att vi har träffats under alla de här sjutton åren.
37:47Men att det har funnits inuti oss.
37:51Liksom att ni bara levdes ut på plats.
37:53Han sa att han har kontakt med vår mamma lite, men inte pappa.
37:58Jaha.
38:00Vet han var han bor?
38:02Eller hon bor?
38:03Jag tror att du har hållit med honom.
38:05Jag vill ha väldigt mycket att läsa mig.
38:09Jag vill ha det med dem.
38:10Jag vill ha det med oss.
38:10Ni vet att vi kan ha det.
38:13Jag vill ha det med oss.
38:14Jag vill ha det med oss.
38:16Det kändes väldigt snopigt när vi fick veta det.
38:20För vi visste inte att hon fanns överhuvudtaget.
38:24Att hon väntar på oss.
38:26Vi är ingen lägenhet.
38:27En bit bort.
38:28Men att våran pappa var då inte därför att ni först anstå att han inte varit en
38:34nebesta förebilden och han har varit velen faktiskt ganska tackig och kärlek
38:40att nåm sörjt i väg honom för tio och sen i färg.
38:47Fuh, az nagyon sokkoló volt úg az egész, úgy, meg, nemtom, legyökerezett
38:51a lábam, úgy, teljesen.
38:53Han säger att jag vuxit mycket.
38:56Ja, jag hade.
38:57Fuh, nagyon jó volt, és nagyon örölektadeg az egésznek, hogy itt sikerült, meg, találkoztunk, meg
39:03en sakatla, hogy mindenki megnöjt.
39:06Han sa att våra mamma bor här.
39:09Han är mest för jobb igen?
39:10Ja.
39:11Det är där är henne stans där.
39:15Joonkin!
39:26Joonken!
39:33Kristikka!
39:34Jön!
39:35Vad dörd!
39:36Joonkin!
39:38Joonkin!
39:39Joonkin!
39:40Joonkin!
39:41Joonkin!
39:42Joonkin!
39:43Joonkin!
39:44Joonkin!
39:44Hahahaha!
39:54Ja, jag har det dig.
39:56Ja, jag har det dig.
39:57Vad var det du, lite vet du.
40:00Du är!
40:00Du är inte!
40:02Det är inte du!
40:03Du har det, du är inte det du?
40:06Nej, du har det dig.
40:08Du hör det!
40:14Hon sa om vi var arga på henne för det som har hänt.
40:21Ska vi vara arga?
40:22Nej, hon undrade om vi var det.
40:24Jag kände lite arg på min mamma.
40:28Först när hon kom och kramade oss så visste inte att allting låg till.
40:35Jag trodde att det var hennes fel som har hänt allting.
40:39Jag är min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min min
41:09Jag älskar mig, men nu är det så mycket.
41:15Jag har varit så mycket för mig att jag har en stor del av dem.
41:21Jag skulle inte få se på dem, men jag så mycket älskar mig.
41:27Jag har varit så mycket, jag har varit så mycket för mig.
41:32Och jag tror att det är enighet.
41:36Vi frågade henne varför hon slutade hälsa på oss.
41:41Och då berättade hon att vår pappa gjorde det svårt.
41:47För att han tyckte faktiskt inte om oss och ville inte komma.
41:52Och att hon berättade att eftersom vi blev så ledsna varje gång hon kom.
41:56Att det var tomma löften, att hon inte klarade av det.
42:00Att det var jättejobbigt för henne och hon såg att det var jobbigt för oss.
42:03Så hon beslutade sig för att sluta.
42:06Vem är du?
42:07Det är du.
42:08Nej, det är du.
42:09Nej, det är du.
42:09Nej, det är du.
42:09Nej, det är du.
42:09Nej, det är du.
42:09Nej, det är du.
42:10Nej, det är du.
42:12Christian.
42:13Jag har kittat dig och råkat.
42:16Jag har kottat dig och råkat dig.
42:17Jag har kottat dig och råkat dig.
42:17Tack i pappa.
42:26Den här resan har betytt väldigt mycket för mig.
42:30Nu känner jag att jag slipper vara så arg och frustrerad.
42:35och ställa de här frågorna för mig själv och ha ångest över det som har hänt.
42:42Det har varit en otroligt lättnad att äntligen få träffa dem och äntligen få känna sig fritfull.
42:52att liksom kunna slappna av efter det här.
42:57Fylde Karin har betytt väldigt mycket.
43:03Hon har väldigt svårt för att visa känslor och så för att vi har inte haft en känslomässig uppväxt.
43:09Det märktes ju på honom att det var väldigt skönt att få träffa dem.
43:15Känner ni att ni vill chatta med syskonen?
43:20Gör det på tv4.se
43:22Det är min hand är ett faderskapsentjänande.
43:28Och här har vi ju namnet på din pappa då.
43:30Charles Whittaker.
43:31Jag har blivit bultade lite i hjärtat kan man säga.
43:34Hjärtat.
43:34Jag söker för information om en person som jobbade på basen.
43:39Och hans namn är Charles Whittaker.
43:41Är det en av där va?
43:42Ja.
43:44Det första som slog mig det var att han var död.
43:47Det var det första som slog mig.
43:50Jaha.
43:51Kom inte längre.
Recommended
4:04
|
Up next
3:55
6:39
0:43
42:12
44:07
2:53
0:31
2:23
3:04
4:35
1:42:40
1:47
0:28