Category
📺
TVTranscript
00:00Det kändes som att man var i en film ungefär.
00:04Jag måste nypa mig i armen för att säga att jag inte drömmer.
00:08De bor inte kvar, de biologiska föräldrarna.
00:11Det känns som att det fattas en bit.
00:13Men då får vi ta nästa steg här nu.
00:16Hur vi ska gå vidare med sökandet, det har jag ingen aning.
00:20De heter familjen Linn, säger man så?
00:23Nej, nej, nej.
00:23Problemet är att vi har en adress som ingen verkar...
00:30För 28 år sedan föddes en liten flicka, Juju, här i Taipei, i Taiwan.
00:36När hon var fem månader adopterades hon till en ny familj i Märsta.
00:39Och där fick hon också ett nytt namn, Pernilla.
00:42Nu är hon för första gången tillbaka i landet där hon föddes.
00:45För att försöka hitta sin biologiska familj.
01:00Hej, Vanilla.
01:16Hej, Ulrika.
01:18God dag, god dag.
01:19Tack, tack.
01:19Jag är 28 och jobbar som biståndsbedömare gentemot äldre- och funktionshindrade.
01:28Och på fritiden så tränar jag själv.
01:31Och sen så är jag lagledare och sjukvårdshansvarig.
01:34För att vi är en ny ålag i amerikansk fotboll.
01:37Hur gammal är du här?
01:39Vad blir det?
01:40Sex månader.
01:41Hur gammal var du när du kom till Sverige?
01:43Fem.
01:45Alltså du är precis efter?
01:46Ja, okej.
01:47Hur var det, kom din mamma och pappa att hämta dig då?
01:51På Arlanda.
01:52På Arlanda?
01:52Ja.
01:53De var inte i Thailand att hämta dig?
01:54Nej, alltså du var lite annorlunda tror jag då.
01:58Ja.
01:59För då, Syran kom också och de hämtade henne på Arlanda.
02:01Ja, det var så man gjorde?
02:03Ja.
02:04Ja, okej.
02:05Jag har vuxit upp i Märsta med mamma, pappa och min syster.
02:10Och min syster är också adopterad, men hon adopterar från Thailand.
02:14Min uppväxt var väldigt bra och väldigt harmonisk, skulle jag vilja säga.
02:21Det var riktigt en sån här, alltså kärnfamilj med Villa, Volvo och två barn.
02:27Mina föräldrar har betytt väldigt mycket för mig och det gör de fortfarande det.
02:31Vi har en jättebra relation och nära relation.
02:37Brukar du laga mycket mat, eller?
02:38Nej, onsdagar lagar jag mat.
02:44Varför finns onsdagar?
02:45Därför då kommer syrran hennes man på middag.
02:48Jaha, okej.
02:49Vad brukar du laga då?
02:51Det är olika.
02:53Lasagne, korvstråren, alltså vanlig husmanskost.
02:59Gud vad mysigt.
03:00Så hon kommer hit och äter middag en gång i veckan?
03:02Mm.
03:03Och så kommer du att äta middag hos dem, eller?
03:06Ja, ibland.
03:06Men det verkar som att du och din systra är väldigt nära.
03:10Mm.
03:11Ja, men vi är ju bestisar.
03:13Bestisar?
03:13Ja.
03:14Ja, vad fin.
03:14Som vette när man var liten.
03:18Oj!
03:21Det här är min syster.
03:22Du är en stor helg och lika att tillträffas.
03:24Jag har hört allt om dig nu.
03:26Och vilken fantastiskt stora syster du är.
03:28Första gången jag träffade Pernilla, det var en att åkte ut till Arlanda.
03:32Och då kom hon med ett plan.
03:35Och så fick jag hålla i henne.
03:36Först av alla.
03:38Och det blev jag överlyckliga av.
03:39Och det var hon också.
03:40För hon hade skrikit lite innan.
03:42Men när hon kom i min fam så sker hon upp som en sol.
03:46Och sen dess har vi varit oskiljaktiga.
03:48Men Lotta, du är ju också adopterad.
03:51Hur tycker du att det känns att Pernilla nu söker efter sin biologiska familj?
03:55Pernilla har ju pratat om det väldigt länge.
03:57Så jag tycker det är kul att det äntligen blir av.
04:01Man har ju varit lite så här smånyfiken.
04:04Ja.
04:05Om både föräldrarna och jag vet inte, alla syskon.
04:09Hur de ska se ut och hur de är som personer.
04:15Ni kommer ju bryta våran överenskommelse.
04:18Vad var den?
04:21Vi sa ju att vi fick inte åka till Thailand eller Taiwan utan varandra.
04:26Vi har alltid planerat förut att vi ska åka tillsammans till Thailand och sen åka över till Taiwan.
04:32Och besöka våra barnhemmen.
04:34Ja, barnhemmen har jag sagt.
04:36Hur känns det nu då?
04:38Att Pernilla åker ut?
04:39Ja.
04:40Du hade ju glömt bort det till dig.
04:42Alltså vi har pratat om vad vi tror kommer hända.
04:47Och hur vi tror att det är.
04:51Och sen har vi diskuterat att jag inte ska ha för stora förhoppningar.
04:58Eller höga förväntningar.
05:01Och att jag ska ta det som det kommer.
05:04Hur skulle det kännas om vi hittade din familj?
05:10Åh.
05:11Alltså jag har ju tänkt på dem till och från.
05:13Men det är ju inte säkert att de har tänkt på mig.
05:15Eller undrar vart jag är och så.
05:18Så det blir nog en väldigt...
05:20Det kan nog bli en obekväm situation.
05:23Hur känns det nu när vi ska åka till Taiwan då?
05:26Att det ska vara jättekul.
05:28Och se hur det är.
05:31Vet du vad man äter för mat?
05:33Nej, ingen aning.
05:34Nej, det ska vi ta reda på.
05:38Hej då!
05:40Lycka till!
05:41Och höra av dig ofta.
05:44Hej då!
05:45Hej då!
05:45Jag tror det inte går att förbereda sig riktigt ändå.
05:52Jag är ju väldigt rädd att hon ska bryta ihop på resan.
05:56Och över alla tjänster och sånt.
05:58Så kommer man skölja sig över henne.
05:59Det känns jättespännande att åka tillbaka till Taiwan.
06:11Alltså det är ju någonting som jag alltid har velat göra.
06:14Det är ju någonting som saknas.
06:27Så att min syster säger som att det är som att man svävar.
06:33Och om man skulle få reda på någonting så skulle det liksom...
06:36Så skulle man ramla ner på jorden igen.
06:39Så jättespå taxi i alla fall.
06:40Jaja.
06:45Men berätta nu när vi har varit i Taipei lite grann.
06:48Vad är ditt första intryck av Taiwan?
06:51Taipei.
06:52Det är väldigt mycket ljud.
06:53Alltså det är överallt sådär.
06:56Men det är inte riktigt som jag hade tänkt mig.
07:00Jaha?
07:01Vilket sätt har du...
07:02Vad hade du tänkt då?
07:02Jag trodde nog att det skulle vara mer modernt.
07:04Liksom som en sån där storstad.
07:07Ja, jag hade nog också tänkt lite mer som Tokyo eller något sådär.
07:10Mm.
07:11Men när vi gick av planet så sa du...
07:13Jag skulle nog kunna tänka mig att bo här ett tag.
07:16Ja.
07:16Vad...
07:17Vad...
07:18Betyder det att du känner dig hemma här?
07:19Eller...
07:19Varför känner du så?
07:20Jo men jag känner mig nog lite hemma på något konstigt sätt.
07:24Ja.
07:24Sådär.
07:26Så att...
07:26Ja men det skulle jag kunna göra.
07:27Vad skulle jag göra?
07:28Bo här ett tag.
07:28Ja.
07:37Vad är du?
07:39Kan man där?
07:39Ja.
07:40Ta det.
07:40Okej.
07:41Vi tar där.
07:42Ja.
07:47Hallå.
07:47Hallå.
07:48Det är en liten kittning med shiitake motion.
07:51Vi har några av de här.
07:52En.
07:54Och en.
07:56Oj.
07:57Vi sätter oss här då.
07:58Sätter här den.
07:58Ja.
07:59Åh.
08:01Åh.
08:01Cheers, cheers.
08:03Nej.
08:05Är det där?
08:06Ja det är någon fisk va?
08:08Ja.
08:09Åh.
08:11Den här luktar är jättebra.
08:13Och det är inget här.
08:14Ja den här också.
08:15Jättemycket.
08:20Mm.
08:21Jättebra.
08:22Ja.
08:22Ja.
08:23Och mycket inget här luktar.
08:24Mm.
08:25Men du?
08:26Mm.
08:27Jag tänkte vi skulle...
08:28Lägga upp en plan för hur vi ska söka.
08:34Ja.
08:35Mm.
08:35Föräldrar.
08:37Vi kan gå igenom alla papporna ett efter ett här.
08:40Mm.
08:41Mm.
08:42Vad är det här då?
08:45Över den varma soppan går Pernilla och Ulrika igenom vilka spår man har att utgå ifrån.
08:52Man har dels föräldrarnas hela namn och ID-nummer.
08:55Dels en gammal adress där de troligen bodde.
08:59Domstolen som en gång skrev ut adoptionspapprena.
09:02En läkare som undersökte Pernilla.
09:05Och namn, adress och ID-nummer till en kvinna som hjälpte till med adoptionen.
09:10Ja.
09:10Det är rätt mycket att gå på tycker jag.
09:12Mm.
09:12Men jag tycker att vi ska börja med den gamla adressen.
09:15Mm.
09:15För att jag tänker att...
09:16Om de...
09:17Man kan ha tur.
09:18De kan bo kvar.
09:19Mm.
09:19Det vet man inte.
09:20Mm.
09:20Och sen om de inte gör det så får du åtminstone se var du bode någonstans.
09:24Ja.
09:24Mm.
09:25Ja.
09:25Känns det roligt?
09:26Ja, det känns jättebra.
09:27Ja.
09:29Känns det kul att börja nu?
09:30Ja.
09:32Nervöst?
09:33Ja.
09:34Lite.
09:34Lite nervöst sådär.
09:36Men det ska bli...
09:36Det ska bli jättekul.
09:38Känns det mer verkligt nu?
09:40Nej.
09:40Nej.
09:40Nej.
09:40Nej, jag förstår det.
09:56Så här ser vi ut att ta upp på morgonen.
09:59Mm.
09:59Men det regnar fortfarande också.
10:01Ja.
10:03Men det är otroligt mycket folk verkligen.
10:05Mm.
10:07Det är mycket människor på en liten yta.
10:09Hej!
10:10Hej!
10:11Hej, Ulrika!
10:13Det här är Pernilla.
10:15Hej, Pernilla.
10:15Och det ska vara vårt tolk.
10:17Så nu behöver vi en, kan jag säga.
10:20Vi tar...
10:21Vi tänkte att vi skulle åka till Pernillas...
10:23En adress som där hennes föräldrar bodde.
10:27När hon adopterades bort.
10:29Med hjälp av den svensktalande tolken Jarong hittar man efter lite letande fram till den adress där föräldrarna bodde när Pernilla blev bortadopterad.
10:38Nu, okej.
10:40Och nu är det på nummer...
10:41Så här hjälper jag.
10:43Vad är det på nummer det här?
10:47156, jag såg.
10:50Okej.
10:51Så då är 155 en nästa.
10:53Pernilla, då är det så här.
10:56Nu är vi jättenära.
10:58Och de kan bo kvar här.
11:01Så jag och Jaron går upp själva.
11:04Och du måste vänta.
11:05För de har ingen aning.
11:07De vet inte vad som väntar.
11:09Så vi måste genom en chans gå upp och prata med dem först.
11:13Så ställ dig här och vänta.
11:15Och så ska vi gå lättare på nummerkanda.
11:20Okej, till snart.
11:31Så var det nog fel?
11:33Det är ungefär som att de har glömt någonting.
11:36Va?
11:37Vet vad det är hon?
11:39Ja.
11:40Vad gör vi nu?
11:41Jag vet inte.
11:43Jag vet inte alls, faktiskt.
11:45Alltså det är klart det känns lite tråkigt att åka hem.
11:54Pernilla befinner sig i Taipei, huvudstaden i Taiwan.
11:57För att leta efter sin biologiska familj.
12:00Nu väntar hon på att Ulrika ska komma tillbaka
12:03efter att ha undersökt en gammal adress
12:05där föräldrarna troligen bott.
12:07Det var jättepirrigt att stå och vänta.
12:11Och så kändes det orättvist
12:14att Ulrika skulle få träffa dem innan.
12:17Här, 155.
12:18Ja, 155.
12:20Kan jag kolla?
12:22Som familjelin, säger man så?
12:24Nej, nej, nej.
12:25Alltså det står ingen namn.
12:28Men vad står det då?
12:30Våning.
12:31Jaha, det där är siffra.
12:32Jaha, okej.
12:34Men...
12:35Står det något här inne då?
12:36När jag stod och tänkte olika scenarion.
12:40Att de bodde kvar och att syskonen bodde kvar
12:44och att det kanske fanns andra släktingar runt omkring.
12:48Själva området var ganska sunkigt, eller vad man säger så.
13:01Väldigt slitet var det.
13:03Alltså jag hade ju föreställt mig att de bodde på landet.
13:07Så det vart ju en helt annan bild än den jag hade.
13:11När Ulrika och tolken kom tillbaka så trodde jag att de hade hittat något
13:22eller någon ledtråd för att jag tyckte att de var borta ganska länge.
13:25Hej.
13:27De bor inte kvar.
13:28Och det är ingen som vet vilka de är heller.
13:31Okej.
13:32Men vi ska få se var du bodde när du föddes.
13:35Okej.
13:35Kom.
13:36Ja.
13:41Här är nummer 155.
13:44Vet du vilken lägenhet det är?
13:46Nej.
13:47Men vi ringde på.
13:49Ja.
13:49Och det är upp.
13:50Och det är ingen som vet vilken familjen är.
13:52Okej.
13:54Vill du gå in och titta lite?
13:55Ja.
13:57Jag tar den.
14:02Det kändes som att man var i en film ungefär.
14:06Det var en sån här känsla liksom.
14:08Jag måste nypa mig i armen.
14:09för att säga att jag inte drömmer.
14:33Hej.
14:34Hej.
14:35Hur var det där då?
14:36Jo men det var okej.
14:37Okej?
14:38Ja.
14:38Var det konstigt?
14:39Ja.
14:40Det var det.
14:41Vad synd att man inte kunde komma upp på hela lägenheten.
14:45Hur kändes det då?
14:47Jag tänker att du bodde där när du föddes.
14:52Det är helt enkelt det.
14:53Alltså det är.
14:54Jag tyckte ändå bra.
14:55Att ha varit här.
14:58Någonstans här var det.
14:59Någonstans.
14:59Ja men det var ju här.
15:00Det var det att vi inte riktigt kunde komma upp.
15:02Ja men då får vi ta nästa steg här nu.
15:05Ja men då får vi ta nästa steg här nu och då är vi har ju jättemycket information på de biologiska föräldrarna.
15:10Det är fullständiga namn och vi har identitetsnummer och så.
15:15Så att jag funderade på vad.
15:17Vad är det som är folkbokföring eller så här register?
15:21Man ger sig iväg till en domstol som bland annat handlägger adoptioner.
15:41Kanske kan det finnas mer information om föräldrarna här.
15:44Tack.
15:44Vet du vilket datum när du var adopterad?
15:5515 januari 81.
15:58Så hon ska kolla om det finns dokument kvar.
16:02Okej.
16:14Vad är det här för fint?
16:20Vad är det här för fint?
16:21Eh ja.
16:22Ja.
16:22Linguro.
16:23Så Uro är ditt namn på kinesiska?
16:28Är det?
16:28Är det?
16:28Ja.
16:30Gud är dina papper?
16:31Mm.
16:32Vad konstigt.
16:33Det var lite häftigt att se papperna.
16:35Att de var sparade och de var så välbevarade.
16:39Och det gick lätt att hitta dem.
16:42Alltså du är den fjärde vanen.
16:46Fjärde?
16:46Fjärde.
16:47Så du har minst tre andra syskon.
16:50Okej.
16:50Det står ingen information om dem?
16:52Om dina syskon.
16:55Nej, nej, nej.
16:57Den enda nya information man får fram är att Pernilla har tre syskon.
17:02Om föräldrarna finns inga uppgifter.
17:04De har inga uppgifter om vad de kan tänkas på idag.
17:07Nej, de uppdaterar dokumenter inte.
17:10Så de har inga aning om var de bor med.
17:14Det tog stopp även där.
17:15Att det fanns inte någon information att spinna vidare på.
17:20Så då tappade man musten lite.
17:23Och kände att man ville ta en paus.
17:27För att samla nya krafter.
17:30För all energi hade som gått åt.
17:33Besvikelsen känns tung.
17:36Men på domstolen har man tidigare tipsat om att söka information på svenska handelskontoret i Taipei.
17:42Som fungerar som svenskt konsulat.
17:45Man bestämmer sig för att göra ett försök här.
17:47Vi får inte filma.
17:49Okej.
17:50Då får vi gå in ändå.
17:52Och se om vi kan få tag på om någon kan hjälpa oss med en adress.
17:57Eller någonting sånt.
17:59Så vi får gå in ändå.
18:00Ja, för hur?
18:00Det var inte alls samma offentlighetsprincip som vi har i Sverige.
18:08Man var tvungen att lämna in en förfrågan.
18:12Och så skulle de ta kontakt med UD för att kunna få fram personuppgifter och adress.
18:22Okej.
18:23Det var ju ganska bra egentligen det där.
18:25Vi har lämnat dina biologiska föräldrars namn på kinesiska.
18:29Ja, och ID-numret.
18:31Och sen även den europeiska stavningen då.
18:36Och så skulle de återkomma om de kunde hjälpa oss.
18:38Men det kunde ta tid.
18:39Eller hur?
18:41Så vi får se vad som kommer av det.
18:43Men då ska vi titta här bland papprena.
18:46Hur långt vi har kommit på våra ledtrådar här.
18:51Den här hälsoundersökningen.
18:52Ja, just det. Precis.
18:54Vi ska se. Var ligger det någonstans?
18:56Ja, det ligger ju nere här.
19:00Det gör det, ja.
19:01För då tycker jag att vi tar det först.
19:03Okej, okej.
19:04Och så får vi ta det andra sen.
19:06Nej, men då är krokarna så att säga.
19:08Ja, vi köper det.
19:09Då går vi ditåt.
19:10Jag hoppas ju att läkaren som gjorde min hälsoundersökning ska finnas kvar.
19:17Och om de skulle ha några papper där.
19:20Att man får ta del av dem.
19:22Och så blir det en del av det.
19:24Vi fikriärna på att barn som man dåteras bort.
19:32Deras acter spara dem i 27 år.
19:34Och sen så slängder dem.
19:38Så det är precis ni så.
19:39Ja, det är precis ni så.
19:40Ja, det är precis ni så.
19:40Ja, det är ett år.
19:42Så nu.
19:43Så det kändes så himla typiskt.
20:06När vi inte fick ut någon vidare information från sjukhuset så
20:11Alltså tappar jag hoppet lite så.
20:16De svaren som jag har fått är
20:19Jag vet säkert att sjukhuset där gjorde min hälsoundersökning.
20:24Där har jag varit.
20:25Och jag vet från domstolen att jag är det fjärde barnet.
20:32Och att mina föräldrar kom från södra Taiwan.
20:41Nu har vi ju varit här och vi är genom i spåren.
20:47Och vi har varit på din, där du förmodligen bodde när du föddes och så.
20:53Och på det här sjukhuset där du har varit och blivit undersökt.
20:55Om vi inte hittar din familj då.
20:59Hur skulle det kännas?
21:01Det skulle ju vara jättetråkigt.
21:03Men jag försöker nog inte ha för stora förhoppningar.
21:06Ja, för då kan man bli jättebesviken.
21:11Ja, det är mer svårt.
21:13Ja, jag tänkte att vi ska titta på vår plan här.
21:17Där har vi det där.
21:20Nu har vi ju gått igenom det här.
21:23Som vi har provat.
21:25Och det sista vi har nu.
21:27Det är den här Julie Qingna kvinnan som hjälper till vid adoptionen.
21:30Men vi har ju rätt mycket på henne.
21:33Jag tror rätt mycket på det spåret.
21:35Därför att som advokat så börjar hon ha liksom filer med information.
21:39Och det kan hända att hon fortfarande har haft kontakt med dina föräldrar i efterhand.
21:44Ja, precis. Alltså biologiska föräldrarna.
21:46Ja, biologiska. Ja, precis.
21:48Och vi har ju en adress på henne.
21:52Som jag tycker att vi ska åka till.
21:54Och hoppas att hon finns där.
21:56Mitt förslag är att vi hoppar in.
21:58Det var inte så att man hoppade i glädjehopp.
22:00När man visste att det var sista att göra punkten.
22:03Eller som på vår lista så.
22:07Men jag hoppades väl i alla fall att det kanske skulle ge någonting.
22:12Nu ska man alltså försöka hitta den kvinna som representerade
22:15Pernillas biologiska föräldrar under adoptionen.
22:19Det som finns är en gammal adress någonstans i Taipei.
22:22Nej, det är som i Tai-San-Gaogong-Ru.
22:25Det är en gammal adress?
22:26Nej, det finns. Nej.
22:29Han känner inte till den.
22:31Okej.
22:32Okej.
22:33Vi provar en taxi till.
22:38Ja, precis.
22:38Vi kan säga att han inte bara...
22:40Här.
22:44Här.
22:46Han visste inte heller.
22:51Vad sa han då?
22:52Det är något jättegammal.
22:55Det passar inte som systemet idag.
22:58Nu undrar han om du ska fråga om Harry.
23:04Nej, han vet inte heller.
23:08Det var något fel.
23:10Ungefär som att de har glömt någonting.
23:13Ja, det är alltså...
23:15Vi måste kolla det här på internet.
23:17Eller någonting.
23:17Alltså för att...
23:18Om vi kanske googlar hennes namn.
23:21Så får vi se vad som kommer upp.
23:24Så att vi får hitta ett internetcafé.
23:27Eller något.
23:28Eller åka till hotellet.
23:29Finns det något liknande internetcafé?
23:32Vi kan åka till hotellet.
23:34Ja.
23:36Jättebra.
23:36När vi väl kom fram till att adressen troligtvis inte finns.
23:45Då kändes det som att...
23:47Att det var något fel med papperna.
23:58Här inne då.
23:59Sätter du då?
24:03Så ska jag ta...
24:04Ja, här är papperna.
24:07Här går du.
24:09Ska jag kolla namnet på en gång?
24:12Ja.
24:20Titta.
24:20Child and Juvenal Adoption Information Center.
24:23Det måste ju vara hon då.
24:26Mm.
24:29Alltså för 16 år sedan.
24:34Domstolet hittade att juristen trodde lixing.
24:39Hon gjorde olagliga Adoptionen.
24:43Och här...
24:44Va?
24:45Ja.
24:47Alltså det här bolaget.
24:50Egentligen handlar om ett barn.
24:54En tjej som var opterad till Australien.
24:59Mamma.
25:00Alltså skrev hela historien.
25:02Och nämnde att för 16 år sedan.
25:05Att troligtvis gjorde det här.
25:07Vet vad det är hon?
25:09Alltså familjenamma av juristen.
25:11Det är jättesällan.
25:13Så jag tror att det är bara hon.
25:14Ja, det är hon.
25:15Det är hon.
25:15Ja.
25:16Men alltså...
25:18Hon...
25:19Enligt det här dokumentet så har hon då blivit...
25:21Vadå fälld för olagliga Adoptioner.
25:25Eller?
25:26Jag försöker kolla Google.
25:29Läskigt.
25:29Är du rädd?
25:30Mm.
25:31Alltså det är obehagligt om det.
25:32Ja.
25:33Klart.
25:34Ja.
25:34Jo, ja absolut.
25:37Jag bara funderar vad som...
25:38Jag tänker massa saker.
25:39Jag bara funderar vad du tänker.
25:40Alltså det här är en dokument från domstolet.
25:45Ja.
25:45Och där står det att Tro Litzing gjorde olagliga Adoptionen.
25:53Aha.
25:53Okej.
25:54Och det är från 1984.
25:58Och hon blev åtalad.
26:00Så she adopted the crowd by herself.
26:04Mm.
26:04And then sold the crowd to somebody else.
26:08Men då kanske den här adressen är falsk.
26:11Ja.
26:11Hon kanske har uppgivit en falsk adress då.
26:13Så det är därför vi inte hittar den.
26:16Mm.
26:18Helt enkelt.
26:19Vad tänker du nu?
26:21Det är jättekonstigt.
26:23Ja det är jättekonstigt.
26:23Jag håller med att det är jättekonstigt.
26:25Mm.
26:27Okej.
26:29Vad gör vi nu?
26:31Jag vet inte.
26:31Alltså nu känns det som.
26:40Okej.
26:41Oj.
26:42Vad gör vi nu?
26:45Alltså jag vill jätte jätte gärna hoppas på att vi kan gå vidare på något sätt.
26:50Men alltså själv kan jag inte se det heller.
26:53Alltså det är klart det känns lite tråkigt att åka hem.
26:59Men det känns inte som ett misslyckande.
27:06Och bara upplevelsen här och vi har varit troligtvis på den adressen där jag bodde.
27:14När jag var liten.
27:15Vi har varit på sjukhuset.
27:19Så det känns okej.
27:23Och jag har tänkt på det innan också.
27:26För det är ju inte hundraprocentigt säkert att vi skulle ha hittat dem.
27:34Så då har jag nog förberett mig också på att det blir ett annat avslut.
27:39Men det blir ändå ett avslut.
27:53Ingen av ledtrådarna har lett någonstans.
28:00Det enda som återstår är den förfrågan man tidigare lämnat in på Svenska Handelskontoret.
28:06Här är dock handläggningen lång och tolken Jarong har fått i uppdrag att försöka skynda på processen.
28:11Under tiden spånar Ulrika och Pernilla vidare.
28:15Du pratar ju om att du har varit på ett barnhem.
28:18Ja.
28:18Så du inte vet någonting om eller hur?
28:20Ja, jajamensan.
28:22Ingenting.
28:22Ingenting.
28:23Men jag tänkte så här, hur många barnhem kan det finnas per pej?
28:26Oj.
28:27Tio, femton.
28:28Jag vet inte.
28:28Ja, okej.
28:29Ja, nej.
28:30Ingen aning.
28:30Jag gissar.
28:31Ja, jag har ingen aning.
28:33Så jag tänker att vi letar rätt på en lista på alla.
28:37För sådana saker borde ju finnas i en telefonkapp.
28:40Ungefär precis strax efter som vi hade bestämt oss för att vi skulle få fram den här listan på något sätt på barnhemmen
28:49så kom tolken som vi haft med oss.
28:53Hon sa att de hade ringt från konsulatet i morse
29:03och sagt att de hade hittat min biologiska mamma.
29:09Vad är det så sant?
29:12Det visar sig att svenska handelskontoret genom sina goda kontakter på taiwanesiska UD
29:17lyckas få fram en adress där en kvinna som kan vara Pernillas mamma är skriven.
29:24Det blev upp och nedvänt för från att vara helt hopplös och helt plötsligt så
29:30bara fanns hon där på en adress i Taipei.
29:34Nej men vilken grej!
29:37Nu hörde du så här.
29:39Vilken vändning!
29:40Ja.
29:41Skål.
29:41Det kändes jättebra.
29:45Jag hade inte förvänt mig att höra något sånt.
29:49Då ville jag åka dit.
29:51Direkt.
29:53Är det långt härifrån?
29:55Ja.
29:56Ni fick en adress eller hur?
29:57Ja precis.
29:58Kanske halvtimmar eller?
30:00Med taxi?
30:01Med taxi.
30:01Ja precis.
30:03Nu vill jag åka.
30:03Vet du vad det är så här att jag måste åka själv tillsammans med dig om.
30:08För att hon vet inte om att vi kommer.
30:10Ja men det förstår jag.
30:11Så att du måste vänta här.
30:14Mm okej.
30:15Tyvärr.
30:16Och så kommer vi tillbaka.
30:17Mm.
30:18Det jag tänkte mest på var nog att tänk så säger hon nej.
30:22Tänk så säger hon nej jag vill inte träffa dig.
30:26Och sen så efter ett tag så kom det tänk så säger hon ja.
30:30Vad gör jag då?
30:31Så det var både både jag och nej som jag liksom skulle tänka mig in.
30:39Wow.
30:40Ese om vi tar 16-lå的阿关.
30:4216-lå?
30:44De阿关.
30:45Chansin, chäka mig.
30:46Oh, ha.
30:48Vad gör han?
30:49Han har ringer till mamma.
30:51Han har ringer, okej.
30:52Alltså, hoppas att den här lång.
30:54Okej, han har samtidigt.
30:55Ja, okej.
30:57Okej.
30:57Kan han ha med mig?
30:58Okej.
30:59Thank you.
31:00Jag har samtidigt.
31:01Det var en jobbig väntan, det var det.
31:29Och så liksom snurrade det runt i huvudet.
31:32Och sen så ju längre tid som jag väntade, desto mer distans fick jag till det på något sätt.
31:39Ni haa.
31:40Ni haa.
31:40Ni haa.
31:41Ni haa.
31:41Ni haa.
31:41Ursäkta, heter du Wang Mian?
31:45Ni är Wang Mian,小姐?
31:46Ja, ja.
31:46Okej.
31:47Okej.
31:47Vi förklarar för honom att vi är här och vi undrar om hon för 28 år sedan födde en dotter som hette Juju.
31:55Juju, Pernilla som hon heter nu.
31:58är här och letar efter henne.
32:01Ja, det är ni nu, Ma.
32:02Ja, det är det.
32:03Det är bra.
32:04Ja.
32:04Okej.
32:05Okej.
32:06Skulle vi kunna få komma in och prata lite med dig?
32:09Ja, så om jag kan komma in och prata lite med dig.
32:10Okej, okej.
32:11Okej, okej.
32:12Okej, okej.
32:13Okej, okej.
32:14Vi får förklara för henne att vi är här därför att Juju, Pernilla som hon heter nu, är här och letar efter henne.
32:26Ja, okej.
32:27Ja, okej.
32:28Ja, okej.
32:37Kan hon berätta vad det var som hände, varför Pernilla, varför hon lämnade bort Pernilla?
32:43Det var slutna som hμα ett��t efter henne.
32:44Tror liksom sin huvudet när hon har universitet en så för igång,iałez och då inte överstidigt.
32:54Okej, det här går inte här att vara bort.
33:03Och det här går inte här på rej대?
33:04Ja, jag blira här på предложen.
33:06Okej, har viifications där.
33:07Nej, det är många gånger tre nu.
33:08Okej!
33:09Vi undrar om, vill du träffa Pernilla?
33:14Jag vill träffa honom.
33:16Jag vill träffa honom.
33:19Jag vill träffa honom.
33:20Jag vill träffa honom.
33:22Jag vill träffa honom, jag vill träffa honom.
33:27Det är vad hon gör nu. Hon är här nu.
33:39Hej. Jag har träffat din mamma.
33:48Hej.
33:48Jag har träffat en kvinna som har längtat och tänkt och ångrat sig hela sitt liv.
33:57Jag blev överlycklig när jag berättade till det här.
34:02Hon sa det att jag har drömt om att Osa komma och leta upp.
34:09Alltså just då så förstod jag nog inte vad det innebarat för mig att vi hade hittat min biologiska mamma.
34:23Jag var nog rädd för hur det skulle kännas när jag träffade henne.
34:26Men då åker vi.
34:27Det kändes väl lite som att både jag och min biologiska mamma hade sörjt på varsitt håll av olika anledningar.
34:46Och jag hade ju liksom haft mycket tankar och funderingar och liksom till och från under hela den tiden som jag har varit i Sverige.
34:53Stanna här.
35:18Om du fortsätter läsningen rakt fram en liten bit så på höger sida är det en bänk och där sitter din biologiska mamma.
35:26Okej.
35:27Vänta, jag måste stanna.
35:35Det har varit för mycket på en gång och det var helt snurrigt.
35:40Alla känslor kom på en gång.
35:43Glädje, ilska, förvirring.
35:46Alltså allt på en gång.
35:48Pernilla som söker sina rötter i Taiwan hade nästan givit upp hoppet.
35:59Men nu är hon äntligen på väg för att träffa sin biologiska mamma.
36:06Jag måste stanna.
36:07Det har varit för mycket på en gång och det var helt snurrigt.
36:13Och sen så samlade jag mod och så gick jag fram till bänken där hon satt.
36:21Det har varit för mycket på en gång och det har varit för mycket på en gång.
36:51Det har varit för mycket på en gång och det har varit för mycket på en gång.
37:21Äntligen där.
37:24Alla känslor kom på en gång.
37:26Glädje, ilska, förvirring.
37:31Alltså allt på en gång.
37:33Det där har vi hamnat.
37:35När min biologiska mamma kramade mig så kändes det jättekonstigt.
37:57Samtidigt så kände jag att det var jätteviktigt för henne och hon var jätteledsen och jätterörd.
38:09Jag säger att jag har det jätteviktigt.
38:14Jag tycker att vi har det väldigt bra.
38:18Det här är en dag.
38:20Jag är en dag och jag har det.
38:22Hur är din relation med din svenska kramade?
38:26Det är jättebra att säga att vi pratar med varandra varje dag.
38:45Själva mötet betyder jättemycket, men det betyder mindre än vad jag hade trott att det skulle göra.
38:53Det kan ju vara också att jag byggt upp förväntningar kring hur mötet skulle vara, kring hur min biologiska mamma skulle se ut och mycket sådana saker.
39:06Och så det som man har gått och tänkt på i flera år försvann på en minut.
39:14Tillsammans beger de sig nu till mammans hem där resten av familjen väntar.
39:19Innan som presenterade Alli i lägenheten var en god vän till familjen.
39:37Det var jättekul att träffa mina biologiska syskon. Det var bara roligt.
39:55Plötsligt vill mamman ta Pernilla lite avsides. Hon har något viktigt att berätta.
40:08Vad är det som att pilgr采팅 i kriget?
40:11Jag skulle vilja pågri med att jag skulle säga att det som jag kriget på mig.
40:18Jag skulle vilja kriget på mig. Jag skulle vilja kriget på mig.
40:24Vidor att han ska kriget på mig för att jag hade för mig.
40:27Min mamma berättade sedan att jag hade blivit kidnappad när jag var två månader och tre dagar.
40:57Jag har varit väldigt förvirrad och offensam. Det kändes som att jag var med i en film när hon sa det.
41:20Samtidigt där följde verkligen på plats. För jag har alltid trott att jag har varit på barnhemm innan jag kom hit.
41:29Jag vet att adoptionen drog ut på tiden. Och just att jag var i mitten av barnarskaran. Så då fick jag verkligen svar på en massa frågor.
41:44Kan du berätta att jag inte är en bra? Jag tror att jag inte har varit. Men det är väldigt viktigt för mig att de vet det verkligen.
41:58Jag vet inte hur det är.
41:59Hon säger hon inte att ha hänt. Hon sa hon inte att ha hänt. Men hon tycker det är väldigt viktigt att det är att det är viktigt att jag vet hur det här.
42:08Ja, det är det att jag har varit en liten.
42:12Det betyder jättemycket att veta sanningen, vilken den än är.
42:19För då, alltså nu vet jag, nu är det klart.
42:26Och jag har nog alltid tänkt från början att de biologiska föräldrarna vill jag mest bara träffa, ta kort på och så var det bra.
42:36Gällande biologiska syskon har jag nog tänkt att de skulle kunna tänka mig att ha kontakt med efter.
42:42För mig så gör det nog inte så mycket sen när jag väl är hemma att jag kanske inte kommer träffa dem mer.
42:51För jag har träffat dem och just nu så räcker det gott och väl.
43:12Så det här du är född.
43:25För att jag ska kunna bli hel.
43:28Som människa så behöver jag träffa min biologiska mamma.
43:31It says it's close here.
43:34And I wonder if you know who this woman is.
43:37Jag har ju tänkt i så många år att hon lever säkert inte.
43:40He got an address.