Ambiance musicale : piano joué de la main gauche par Tomas Tranströmer - Zdenko Fibich: Nálady, dojmy a upomínky - Andante ur Stimmungen, Eindrüke und Erinnerungen (Humeurs, Impressions et Souvenirs), op. 47. https://soundcloud.com/bro1045/02-zdenko-fibich-andante-ur (‘Le son dit que la liberté existe’ - Klangen sager att friheten finns Bonner Audio, 2002).
À deux heures du matin: clair de lune. Le train s'est arrêté au milieu de la plaine. Au loin, les points de lumière d'une ville qui scintillent froidement aux confins du regard.
C'est comme quand un homme va si loin dans le rêve qu'il n'arrive pas à se souvenir qu'il y a demeuré lorsqu'il retourne dans sa chambre.
Et comme quand quelqu'un va si loin dans la maladie que l'essence des jours se mue en étincelles, essaim insignifiant et froid aux confins du regard.
Le train est parfaitement immobile. Deux heures: un clair de lune intense. Et de rares étoiles.
Ce poème est extrait du recueil ‘Baltiques’, Œuvres complètes 1954-2004, de Tomas Tranströmer, traduit du suédois et préfacé par Jacques Outin. Avec son aimable autorisation. http://www.outin.hoermaessigeerbaulichkeit.de/bio_francais.html http://www.jacques-outin.de/ Collection Poésie/ Gallimard n° 397, 2004, 384 p. http://www.gallimard.fr/Catalogue/GALLIMARD/Poesie-Gallimard/Baltiques
På natten klockan två: månsken. Tåget har stannat mitt ute på slätten. Långt borta ljuspunkter i en stad, flimrande kallt vid synranden.
Som när en människa gått in i en dröm så djupt att hon aldrig ska minnas att hon var där när hon återvänder till sitt rum.
Och som när någon gått in i en sjukdom så djupt att allt som var hans dagar blir några flimrande punkter, en svärm, kall och ringa vid synranden.
Tåget står fullkomligt stilla. Klockan två: starkt månsken, få stjärnor.
From ‘Secrets on the Way’, 1954-1958 Tranströmer dit le poème avec musique https://www.youtube.com/watch?v=28Uo61rvUms de 14 :21 à 16 :30.
Tracks
2 am: moonlight. The train has stopped out in the middle of the plain. Far away, points of light in a town, flickering coldly at the horizon. As when a man has gone into a dream so deep he'll never remember having been there when he comes back to his room. As when someone has gone into an illness so deep everything his days were becomes a few flickering points, a swarm, cold and tiny at the horizon. The train is standing quite still. 2 am: bright moonlight, few stars.
Translated from the Swedish by Robin Fulton from New Collected Poems, Blookaxe Books, 2011. http://www.bloodaxebooks.com/titlepage.asp?isbn=1852244135