00:00Sömnlös vänder mig åter om i sängen och börjar tänka på alla åren, om allt som hänt i mitt liv, som ett nära döden utdraget ögonblick och alldeles för tidigt om morgonen.
00:18Jag går upp, stirrar ut i mörkret, efter att hopplöst länge försökt bli vän med kuddarna. Det känns alldeles för varmt härinne, men utomhus har Helsingborg fått minusgrader.
00:33Fast jag kan inte öppna mina fönster på grund av allt det störande, alla störande morgonljud, trafiken, människorna som jagar iväg till allt och inget.
00:44Jag öppnar fördralet och plockar upp och ur mina glasögon, tar pennan och blocket. Bladen börjar ta slut, säger jag, i det som du en gång var först att skriva i för snart sju år sedan.
01:00En hopplös känsla hade fått in mig, in i mig kvällen innan.
01:08Jag hade ställt mig framför fotografier av mina äldre döda bror och talat med bilden av honom, desperat bett om att han, han och alla de andra skulle komma tillbaka.
01:21Jag hade bara förstås egoistiskt av mig att störa i deras underbara frid, och jag grät.
01:28Det knarrade i golvet, precis som det hade gjort, när förfäder lagts till vila i gamla kister, och de döda i ett sista ögonblick hade vridit på sig i den trånga lådan.
01:41När någon löstgjord över dem, som ett slags farväl till alla oss som blev över, när deras krig och vånda i livet var tillända.
01:51Min bror berättade för mig om sin längtan upp till kullarna.
01:56Om den omöjliga drömmen som han hade haft i förlamningen, men som inte längre var omöjlig.
02:02Jag kunde se honom vrida på huvudet, och ögonen var tårfyllda.
02:07Längtan då han såg upp mot höjden och mindes vår barndom springande ben i gräset.
02:14Där uppe såg barnen ner mot huset, och de tyckte skymta något ur framtid.
02:23Ibland hade jag känt en underlig, obehaglig känsla där uppe, när jag såg husen där nere.
02:29Det fanns något i den känslan som var farligt.
02:32Ett hot som kunde ta bort ett barns frihet i att få springa omkring på ängarna, uppe på kullarna.
02:39Han såg på sina bröder, men de visste ingenting om det.
02:43Så vi fortsatte att leka och rusade vidare om sommaren.
02:49Där nere låg han och såg det sista av oss, när vi försvann utom synhåll.
02:53Och här uppe på sovloftet ligger jag och tänker.
02:59I nattens mörker bor en ängel som skänker ljus åt en blind man.
03:05Jag lägger ner glasögonen i fördalet.
03:07Pennan och blocket ligger redan på golvet.
03:09Hon bläddrar bland bladen, undrar var det snart sju åren tog vägen.
03:16Jag svarar henne, de ligger i förfäders jord.
