00:30Och du sprang genom skogen, förbi fläskberget och bort mot det stora öde huset. Vi såg spåren på marken och en doft av lägeräld jagade in i mina näsborgar.
00:46Men allt var ruiner av en gård som nu inte längre fanns kvar. Det var obebutt och förfallet.
00:56Vemod saknad bubblade upp inom mig. Mina kängor sjönk ner i lervälling.
01:06Det var som om sjön nära en vid hade smugit sig upp genom skogen för att vara nära huset.
01:14Eller så var det tårar av saknad efter alla de barn som en gång hade varit där.
01:23Vid sjön dansade de ännu. Huset var obebutt och förfallet.
01:29Men vi såg ljuset. Och på så sätt så blev vi också två av barnen och kunde se allt som hade varit där.
01:39Veemodet och saknaden jagar i mig eftersom nu är det ju inte längre då.
01:48Men jag återupplever det nu här i min säng och mån.
01:53Efter det att en häxa brutalt väckte mig genom att skrika, dra täcket från min kropp och blottlagt min nakenhet.
02:02Någonstans utanför Helsingborg i Polsjö skog, där hade en döda i trädet, han med ansiktet en decimeter från marken, tagit med sig ett träd in i dödsriket.
02:19Jag såg honom hängande från en gren i ett dött träd.
02:22Och just det trädet hade jag talat med tidigare, en annan gång, när jag var i den underliga skogen.
02:33Men ovetande om att trädet hade dött på grund av mannens sorg och saknar.
02:41Där i den skogen lekte barn, precis som barnen lekte vid barnkolonin.
02:47Men det var innan trädet dog, innan det mörka spred sig och svalde bit för bit av staden.
02:58Nio år senare hängde hon sig i linnetyg på citadellet.
03:04Tvilling själar följs ju åt, även om det ibland kan ta tid att resa till den som gick före.
03:12Det dansar igen, och leker med de andra barnen när vid sjön.
03:19Hör ut i den gamla ekan, och sen en flicka och en pojke som går hand i hand genom skogen,
03:26bort mot det stora tysta huset, som öde, men inte för dum.
03:33Strålkastar ljus från svarta bilar, allvarliga ansikten i natten.
03:38Det kommer för att hämta resten av dem, men själarna, det är evigt odödliga.
